Hoppet står till HD

Mer moraljuridik: I veckan beslöt Riksåklagaren att i sin svarsskrivelse (pdf) tillstyrka att Högsta Domstolen tar upp målet med den för barnpornografibrott dömde Simon Lundström. Det handlar om fallet med mangaöversättaren från Uppland som av sitt ex i en vårdnadstvist anklagades för övergrepp på deras gemensamma dotter. Polisen gjorde husrannsakan och fann där inga som helst bevis för övergrepp. De hittade inga någon annan stans heller, och anklagelsen avkrevs. Däremot hittade polisen under tillslaget 51 japanska mangateckningar, av sammanlagt miljontals som översättaren hade som arbetsmaterial, som de och åklagaren bedömde som barnpornografi. Det handlade alltså om tecknade bilder, utan förlaga i verkligheten.

Men tingsrätten dömde – helt enligt lagen -till dagsböter för ringa barnpornografibrott. Lundströms största uppdragsgivare, Bonnier Carlsen, fegade ur och avslutade samarbetet med honom omedelbart efter tingsrättsdomen, trots att domen överklagades. Rädslan att förknippas med någon som är “dömd för barnpornografi” var för stor. I stället för att ta en strid om principerna – för yttrandefrihet, för ett fungerande rättssamhälle – valde de att ducka. Domen hotade visserligen i förlängningen hela förlagets utgivning av manga, men stigmat var för starkt för att de skulle våga kritisera lagen. Debatten fick föras av andra: kulturarbetare, journalister och jurister. Om domen står sig i högsta instans betyder det i praktiken att Sveriges främste mangaexpert beläggs med yrkesförbud, de stora förlagen är helt enkelt för fega.

När nu såväl åklagarsidan som den åtalade vill ha domen prövad och målet – törs jag säga – är av stor pricipiell vikt, så är hoppet stort att HD också kommer att ta upp fallet. Då kan det prövas om barnpornografilagen som den är skriven strider mot grundlagen och Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Och, som Maria Abrahamsson skriver:

Därmed öppnas också en finfin möjlighet för domstolens justitieråd, däribland Yttrandefrihetskommitténs ordförande Göran Lambertz, att tydliggöra för oss lagstiftare och alla andra att med ”barn” i brottsbalkens mening kan bara avses verkliga barn och inte tecknade seriefigurer. För teckningar på barn i pornografiska sammanhang kan självklart inte vara en kränkning av alla livs levande verkliga barn som dagens lagstiftning avser att skydda.

Henrik undrar om denna vasmålning är barnporr:

Jag är tämligen säker på att just den inte är det, eftersom den är så gammal att den självklart betraktas som ”konst” och då är det enligt lagen okej. Carl Larsson är ett annat exempel. Mangabilder har dock av såväl tingsrätt som hovrätt bedöms sakna konstnärligt värde.

Lagstiftningen öppnar således för ett moras av tolkningstvister. Hur skall man bedöma SvT:s och RFSU:s film ”Sex på kartan”? Är den också ”barnporr”? Den animerade filmen utspelar sig i en åttondeklass. De tecknade eleverna är alltså 14 år gamla, under såväl den ålder där det är lagligt för dem att ha sex (15) och den ålder de får avbildas när de har det (18). Mangatecknaren Åsa Ekström skrev om det på SvT Debatt i januari.

Ägnat att vädja till sexualdriften?

Just dessa oklarheter är anledningen till att även Riksåklagaren ställer sig bakom en prövning av Högsta Domstolen.

Jag har skrivit en hel del om detta tidigare, till exempel på Brännpunkt, och även medverkat i tv och radio. I den här bloggposten finns också en stor mängd länkar. Läs gärna the Leorio Show som genomför en mycket ambitiös genomgång av lagstiftningen, dess uppkomst och konsekvenser. Till exempel handlar del 6 om själva definitionen av pornografi i lagen, det visar sig att den först definierar i princip allt som pornografi för att avsluta med att inte definiera den alls, det blir upp till domstolens ledamöter att avgöra.

Om ni vill engagera er i frågan på Facebook finns gruppen Stop comics censorship in Sweden!

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om politik, juridik, barnporr, barnpornografi, morallagar, moralpanik, manga, mangadomen, simon lundström