Det är lagen som är pervers

Med anledning av hovrättsdomen mot Simon Lundström förra veckan så skrev jag en debattartikel till SvD Brännpunkt. Sedan igår har den hittills renderat 12 länkningar, 68 kommentarer och 196 rekommendationer på Facebook. Kommentarerna är blandade men håller generellt med, detsamma gäller länkarna, förutom tre anonymt drivna sajter som censurerar kommentarer och anser att jag (och följaktligen hela Kultursverige plus Madeleine Leijonhufvud) går pedofilernas ärenden. Joråsåatte…

I Aftonbladet kritiseras lagen skarpt av såväl en emerita som en tillträdande professor i juridik:

Hovrätten har följt gällande lagstiftning i domen mot mangasamlaren – men lagstiftningen är ett hafsverk anser Madeleine Leijonhufvud, professor i straffrätt. […]
Enligt min uppfattning är detta en helt orimlig kriminalisering, säger Mårten Schultz, doktor i juridik vid Stockholms universitet.

Mårten Schultz utvecklar tankarna på en bloggpost och en Newsmillartikel.

Kulturchefen på Expressen ,Karin Olsson, har sett bilderna:

Några är nakna, några befinner sig också i explicit sexuella situationer. Flera är osmakliga. Men det är långt ifrån rimligt att undantaget i yttrande- och tryckfrihetsgrundlagen för barnpornografi omfattar rena fantasier.
Det finns inga offer, bara seriefigurer med tefatsögon.

Carl-Michael Edenborg skriver väl i Aftonbladet och illustrerar med en av de bilder som friades av Hovrätten och alltså inte längre är olaglig att titta på:

I en stor artikel av Astrid Meland i norska Dagbladet nyligen sammanfattades delar av de senaste årens internationella pornografiforskning. Hon tar upp sociologer och biologer som drar helt andra slutsatser än den radikala antipornografiska rörelsens ”porr är teorin, våldtäkt praktiken”.

Deras statistiska material pekar tvärtom på att ju större utbredning pornografi har i ett samhälle, desto färre våldtäkter och sexuella övergrepp begås där. Och, kanske ännu mer förvånande för vissa: det pekar på att de människor som konsumerar porr tenderar att ha en betydligt mer jämlik syn på könen.

Som en motvikt till den svenska barnpornografilagstiftningen kan en av forskarna, Milton Diamond, citeras. Han menar att det empiriska underlaget tyder på att animerad och tecknad pornografi med barn minskar antalet sexuella övergrepp mot barn och förordar att den skall avkriminaliseras.

Enligt författaren Salman Rushdie kan ett samhälles grad av yttrandefrihet och civilisation bedömas utifrån hur mycket det accepterar pornografi. I så fall har det svenska samhället satt sig i rörelse bort från yttrandefrihet och civilisering.

Kanske är det lika bra. Rimligen tas fallet nu upp av Högsta domstolen. Förhoppningsvis rivs de tidigare domarna upp. Då får vi ett prejudikat som förebygger den här sortens rättsövergrepp.

Ordningsmakten ska inte slösa bort sina resurser på att jaga tecknade serier. Vi behöver inte en rättspraxis som bygger på en psykotisk sammanblandning av verkliga barn och teckningar.

Om något är kränkande mot ett barn som blivit offer för sexövergrepp är det väl ifall myndigheterna påstår att dess lidande är att jämföra med en tecknad figurs. Samhället måste dra en tydlig rågång: en teckning kan inte vara ett övergrepp, en teckning är en fantasi.

Kränker inte längre barn som grupp

I en artikel från i höstas förespråkade serietecknaren Tinet Elmgren (som i somras gjorde en utmärkt illustration av vad seriefigurer tycker om att innefattas av barnporrlagen) och serieförfattaren Magnus Knutsson att serieskapare skall ha samma yttrandefrihet som poeter och deckarförfattare.

Mangatecknaren Åsa Ekström skriver på SvT Debatt om SvT:s och RFSU:s film ”Sex på kartan” och hur den också kan stämplas som ”barnporr”. Den animerade filmen utspelar sig i en åttondeklass. De tecknade eleverna är alltså 14 år gamla, under såväl den ålder där det är lagligt för dem att ha sex (15) och den ålder de får avbildas när de har det (18).

Ägnat att vädja till sexualdriften?

Barn kan kränkas på flera sätt. På åttiotalet gavs flera serier med smaklösa samlarkort ut, Garbage Pail Kids föreställde barn i mer eller mindre stötande eller våldsamma situationer. Våldsamt? Ofta. Plumpt? För det mesta. Smaklöst? Absolut! Kränker barn som grupp eller uppmuntrar till våld? Nej. Bör förbjudas? Nej.

Kränker inte barn som grupp

Den lila liberalen Per Pettersson undrar när lagändringen kommer. Sanna Rayman känner olust inför lagen. Anybody undrar hur vi skall göra med våra sexuella fantasier.

Bildjournalisten Fredrik Johansson skriver i Journalisten:

Fotografen Sally Mann nämns ofta som en parallell. Det är fullt förståeligt om man känner till hennes bilder. För en juridisk lekman framstår det som obegripligt att vissa av Sally Manns bilder kan hänga på Kulturhuset och dess tecknade motsvarighet bedöms vara ”övergreppsdokumentation”.

I slutändan ser jag ändå inte dessa bilder som barnpornografi, de är fantasier hos någon som jag har svårt att identifiera mig med. Varken mer eller mindre.

Japp, Sally Manns bilder på hennes egna barn på Kulturhuset. Mig stör det inte, men vad säger Olof Risberg?

Hans Engnell ser för sig vägen mot censursamhället och bokbålens tid. Blogge skriver om rättspositivismens perversa seger och barnorganisationer som demokratins dödgrävare. Expressens ledarsida skriver om nätcensur med anledning av händelserna i Egypten och tar i artikeln upp det inflytande som organisationer som Ifpi och Ecpat fått över friheten på Internet här i Sverige. Expressen skrev också om domen när den kom förra veckan: En triumf för godtycket.

Oscar Swartz intervjuade i somras den dömde översättaren. Bland de många andra orimligheterna i denna affär finns polisens rätt att beslagta en hårddisk med åratals arbete lagrat för att en enda straffbar bild hittats på den:

Har du fått tillbaks grejerna nu efter att de förbjudna bilderna har raderats?

”Nej, de säger att enligt svensk lag förverkas hela disken även om det bara skulle finnas en bild på den. Man kan bli av med allt man har, all data, åratal av ansträngningar. På den interna hårddisken i min ganska nya Mac hade jag tydligen tre teckningar. De vägrade lämna tillbaks datorn eftersom de sa att man inte kan ta ut en intern hårddisk från Macen. Jag erbjöd dem telefonnummer till Macverkstäder och sa att dessa kunde göra det om polisen inte kunde. Till slut fick jag tillbaks datorn men det var på vippen att de tog hela mitt arbetsredskap.”

Copyriot har skrivit om hur statens rätt att hålla datorer i beslag måste regleras genom att belysa med några fall. Som det är nu kan faktiskt svenska staten bete sig som valfri skurkstat.

Man kunde önska att poliser som utredde datorrelaterade brott hade i alla fall grundläggande kompetens…

Torbjörn Jerlerup undrar om inte lagstiftaren genom att tvinga ned den tecknade barnporren under jorden därmed också avhänt sig möjlighet att hitta verklig barnporr.  Albin Ring Broman resonerar kring moralpanikens paradoxer.

Edda Manga skriver i dag i GP om hur ramarna för det normala snävas in:

Det handlar om en ny regim som införts nästan utan diskussion – även när det krävts grundlagsändringar. Förutsättningen för domen är att barnpornografi undantagits från den grundlagsskyddade tryckfriheten samt att brottet faller under allmänt åtal – inget brottsoffer krävs för att driva målet. Meningen är att vi i detta ska se en god stat som vill skydda barnen. Men det verkar som att den svenska staten håller på att återfalla i sin gamla ovana att ägna sig åt att förfölja omoral i stället för att skydda medborgarnas fri- och rättigheter.

De första att falla är barnen själva. Det absoluta skyddet mot sexuella handlingar kriminaliserar i praktiken deras sexualitet. Det är en princip som upphöjer en pedofilfantasi till norm: barn skall vara rena från sexuellt begär och sexuell utlevelse. När grundantagandet är att barn inte rimligen kan vilja ha sex – även om de tror någonting annat – blir all sexuell aktivitet bland minderåriga övergrepp. Vi har redan sett en sextonårig flicka åtalas för våldtäkt mot barn för att hon hade sex med två trettonåriga pojkar. Och då det är förbjudet att ta och sprida sexuellt anspelande bilder av minderåriga – vilket är det centrala momentet i många fjortissajter – får vi plötsligt en mängd barnförbrytare?

Påminner om min Newsmillartikel i somras med komplettering på bloggen. En bloggvägg med intressanta inlägg från tiden finns också.

[Uppdatering: Magnihasa, Anders S Lindbäck, Anna Troberg]

Oj, det har blivit mycket sex de senaste bloggposterna, men det är inte mitt fel att staten är sexualneurotisk. Nästa inlägg handlar om stadsbyggnad.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om politik, juridik, barnporr, barnpornografi, morallagar, moralpanik, manga, mangadomen, simon lundström