Åklagaren och orättvisan

För ett år sedan underkände Tingsrätten åklagare Ulrika Roglands åtal i BDSM-målet, åklagaren gav sig inte utan överklagade till Hovrätten som på onsdag kommer att avkunna dom. Med anledning av detta tar författaren Caroline Engvall chansen att göra reklam för sin böcker genom ett Brännpunktsinlägg i dag. För att vara en som utger sig för att vara expert på området verkar hon inte riktigt ha uppfattat att Socialstyrelsen numera har avskaffat sjukdomsstämpeln på BDSM-läggningen – liksom den tidigare också gjort för homosexualitet.

[D]en 16-åriga flickan i Skåne har mått mycket dåligt under rättegångstiden. Vuxna möter henne med chock och oförståelse: varför slutar du inte bara, när det är så otäckt? Varför går du inte, trots att dörren inte är låst?

Men det var inte BDSM-sexet (som för övrigt i aldrig inbegrep konkret sex, vilket 16-åringen efteråt var besviken på) som gjorde att hon mådde dåligt. Det var just omvärldens fördömande av hennes sexuella läggning som gjorde det. Så till den grad att hon ljög ihop en historia om att hon blivit kidnappad och våldtagen av tre andra män för att slippa berätta att hon höll på med BDSM. En oskyldig man satt häktad i tre veckor på grund av hennes anklagelse. Det tog åklagare Rogland, som drev målet mot kvinnans vilja, av förklarliga skäl inte upp i åtalet. Men det finns i förundersökningsprotokollet. Som Medborgarperspektiv uttryckte det efter den friande domen i Tingsrätten:

[S]anningen är att hon mår dåligt av att Ulrika Rogland driver ärendet mot hennes vilja och att hon fläker ut hennes sexuella läggning i massmedia mot hennes vilja. Ulrika Rogland våldtar den 16-åriga flickan i feminismens namn!

Caroline Engvall undrar idag i SvD:

Vilket ansvar har den ena parten för att den andre personen verkligen vill och inte gör den andre illa? I princip: om någon säger ”döda mig” – har man rätt att döda någon då? Var går gränsen för hur mycket stryk man får ge någon?

Det hade hon inte behövt skriva en debattartikel om, och åklagare Rogland hade inte behövt överklaga. Det finns det redan praxis för, till exempel när det gäller boxning och ishockey. Och sex. Det framgår av Tingsrättens såväl vältänkta som välskrivna dom i målet:

En utgångspunkt för regleringen av samtycke som ansvarsfrihetsgrund är att en individ, så länge vissa förutsättningar är uppfyllda, själv måste ha rätt att bestämma över sin person och att denna självbestämmanderätt inte utan vägande skäl bör begränsas av samhället.

En av förutsättningarna för giltigt samtycke då det gäller misshandelsbrott är att samtycket inte kan avse alltför allvarlig misshandel och att samtycke till vad som är att beteckna som grov misshandel i allmänhet inte bör medföra ansvarsfrihet för gärningsmannen. Tingsrätten har ovan funnit att den misshandel målsäganden samtyckt till, vid en samlad bedömning är att rubricera som en misshandel av normalgraden.

Målsäganden har lämnat sitt samtycke frivilligt och uttryckligt. Hon har själv tagit initiativ till kontakten med [den tilltalade] och därefter under cirka tio dagar diskuterat med honom vad hon ville att de skulle göra då de träffades. Hon har sedan begett sig till hans bostad för att delta i rollspelet.

Målsäganden var vid gärningstillfället över sexton år gammal och behörig att samtycka till de handlingar [den tilltalade] utsatte henne för. Det är inte visat att hon, på grund av sin ungdom, sitt självskadebeteende eller av någon annan orsak, inte skulle ha förstått vad hon samtyckte till eller att hennes samtycke inte skulle ha varit allvarligt menat. Hon hade tidigare erfarenhet av BDSM och hade således egen kunskap om vad hon gick med på.  Målsäganden har också haft möjlighet att under sitt möte med [den tilltalade] när som helst återkalla sitt samtycke om hon så hade önskat.

Nej, Caroline Envall, man kan inte samtycka till mord, inte ens till grov misshandel, däremot misshandel av normalgraden. Men det är klart, om debattörerna faktiskt läste de domar de kommenterar skulle det bli tomt på debattsidorna.

Johanna tycker inte att de som har skärsår i armarna skall förbjudas ha sex, Medborgarperspektiv skriver om byxmyndighet. Jiddra pekar på könsskillnaderna i hur samma sexuella handling bedöms, Samuel vill ha en nollvision för sexuellt självskadebeteende, vilket han tror att målsäganden höll på med. Boel skrev i samband med Tingsrättens friande dom om kvinnor som kränker kvinnor, tål att läsas fortfarande.

En anonym blogg  – som raderar de kommentarer som inte håller med och som jag därför inte länkar till – är upprörd när dennas kommentarer raderas på svd.se. Oh, the irony (Psst, anonymbloggen, om SvD haft som dold agenda att bara lyfta fram de som tyckte åtalet var grundlöst så hade de inte publicerat Engvalls inlägg alls, de flesta läsare läser ju inte artikeln på nätet utan i papperstidningen och det är långtifrån alla nätläsare som läser kommentarerna)

Marcus ser en emotionell smet av fördomsfull moralism och medkänsla. Hans är rädd att:

I takt med att det svenska samhället i oroväckande rask takt blir alltmer nypuritanskt är det inte helt otänkbart att vi inom en snar framtid får ytterligare regleringar i brottsbalken som bestämmer vid vilken ålder vi får göra vad och som i lagens mening i praktiken omöjliggör frivilligt sex mellan tonåringar och personer över 20.

[upppdatering: Torbjörn skriver om somligas svårigheter att förstå skillnaden mellan att göra en sak av fri vilja och att tvingas till samma sak]

[uppdatering 2: Hovrätten går på tingsrättens linje och friar den tilltalade mannen helt, varken Rogland, som vill överklaga igen(!) eller Engvall har lärt sig något]

[uppdatering 3: ledarredaktionen på DN har faktiskt läst domen och tycker den är bra, de är vad jag ser den första tidning som redogör för hela bakgrunden]
intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om politik, juridik, moral, moralpanik, sex, bdsm