BDSM-åklagaren fick smisk

Det rapporteras i dagens tidningar att Malmö Tingsrätt ogillat det så kallade BDSM-åtalet, tack och lov. Det handlar om ett fall där en 16-årig kvinna, med ett tidigare självskadebeteende, sökt upp en 32-årig man för BDSM-sex. Han försäkrade sig om att det verkligen var hennes vilja och det var det, såväl före, under som efter det att sexet ägde rum. Den som inte ville och därför anmälde var kvinnans mamma väninnas flickvän, och åklagaren hakade villigt på. Mårten ville försvara åklagaren då åtalet blev känt, och i viss mån kan jag förstå hans ståndpunkt, men min förståelse minskas avsevärt av att hon väljer att överklaga och driva saken vidare trots en mycket klar dom. TBFKAB, alltså Niklas, tar sig an den friande domen med sedvanlig élan:

Den som bestrider samtycket här är staten genom dess lakej, åklagaren Ulrika Rogland, som oombedd vill agera ställföreträdande förmyndare åt den kvinnliga parten i målet. Enligt hennes synsätt är kvinnan i kraft av tidigare självskadebeteende att anse som sexuellt omyndig, inkapaciterad för resten av livet att delta i annat än av staten föreskrivet vaniljsex, trots att det finns ganska omfattande litteratur kring självskadebeteende som aktiv strategi att överkomma rädsla, exempelvis från tidigare övergrepp.

I bakgrunden figurerar också ett otäckt åldersnormativt resonemang kring kvinnans låga ålder, att sextonåringar egentligen är barn, att den sexuella myndighetsåldern egentligen inte räknas eller i alla fall bör omgärdas av begränsningar eller kunna överprövas av ”vuxna”. Sådana frihetsinskränkande resonemang måste kraftigt avvisas.

Åklagaren Ulrika Rogland kommer dock att gå vidare med målet. För henne är detta en karriärgrej, att dra ut prövningen i hela rättssystemet, trots att ingen av de inblandade parterna har begärt detta eller i övrigt har önskat statens inblandning i deras sexliv. Det är ett mål där staten står som målsägare, där ett brott mot staten anses ha begåtts. […]

Samma vånda och ångest som den tilltalade får genomlida drabbar här även den andra parten, den man säger sig vilja skydda, den som aldrig begärt sådan assistens eller hjälp. Det är också en form av tortyr, som bedrivs av åklagaren utan något annat samtycke än det den härliga statsmakten erbjuder.

Var har jag sett det förut, att staten skadar den som den påstår sig vilja skydda…? Den friade 32-åringen uttalar sig själv i Aftonbladet:

Den 32-årige mannen är lättad och glad över den friande domen, men inte förvånad.

– Det var väntat. Domen är väldigt välskriven och bra, domstolen har gått på den vettiga människans linje, säger han till Aftonbladet.

Han har dock svårt att känna någon glädje, eftersom han anser att både han själv och den 17-åriga flickan fått sina liv förstörda då detaljer om deras sexliv valsat runt i media.

– Det här har handlat om att man ska skämmas för sin läggning, precis som homosexuella fick göra en gång i tiden. Allt för att en åklagare tyckte att det var intressant att pröva det rättsligt – med mitt och flickans liv som insats.

Åklagaren informerade under rättegången mannen om att han har rätt att söka skadestånd för att förundersökningen lämnades ut utan sekretess, om han kommer att göra det är inte klart i nuläget.

Däremot menar mannen att det på något sätt måste redas ut vad som i hans ögon gått snett i utredningen.

– Det här har inte gått rätt till. Man ska inte få behandla människor så här, säger han.

Mannen anser att åtalet mot honom var baserat på moral och en grundmurad okunskap om hur bdsm fungerar.

Och Malmö tingsrätts 17-sidiga dom är mycket tydlig.

Misshandeln var inte grov, rå eller hänsynslös, flickan visste vad hon gav sig in på och hade när som helst kunnat avbryta om hon så önskade, menar rätten.

Åklagarens och målsägarbiträdets framställan av den nu 17-åriga flickan som hjälplös och psykiskt instabil med självskadebeteende lämnas utan avseende.

Zac och Polisstaten är å sin och min sida glada över domstolens enhälliga utslag. Å andra sidan har vi en journalist och en jurist som inte sett domen (och knappast heller att Socialstyrelsen har avskaffat sjukdomsstämpeln på BDSM-läggningen, liksom den tidigare också gjort för homosexualitet) vilket inte hindrar dem att ha åsikten att domen borde varit fällande, ”tänk om din dotter!”…

Jag antar att shedlight inte heller läst domen, då hade denne knappast utan att skämmas påstått om den unga kvinnan att den tilltalade ”hade groomat henne innan”. Sanningen var att det var den unga kvinnan som tog första kontakten, (och dessutom ljög om sin ålder och la till två år). Shedlight hade då knappast heller kunnat uppröras över att mannen och kvinnan ”upprättat ett kontrakt över våldet”, Öh, ja, det är liksom en poäng i BDSM. Man kommer överens om innan vad som är okej och inte och så har man stoppord som lugnar ner eller omedelbart avbryter verksamheten om någon uttalar det.

Själva domen är som sagt vältänkt och välskriven:

En utgångspunkt för regleringen av samtycke som ansvarsfrihetsgrund är att en individ, så länge vissa förutsättningar är uppfyllda, själv måste ha rätt att bestämma över sin person och att denna självbestämmanderätt inte utan vägande skäl bör begränsas av samhället.

En av förutsättningarna för giltigt samtycke då det gäller misshandelsbrott är att samtycket inte kan avse alltför allvarlig misshandel och att samtycke till vad som är att beteckna som grov misshandel i allmänhet inte bör medföra ansvarsfrihet för gärningsmannen. Tingsrätten har ovan funnit att den misshandel målsäganden samtyckt till, vid en samlad bedömning är att rubricera som en misshandel av normalgraden.

Målsäganden har lämnat sitt samtycke frivilligt och uttryckligt. Hon har själv tagit initiativ till kontakten med [den tilltalade] och därefter under cirka tio dagar diskuterat med honom vad hon ville att de skulle göra då de träffades. Hon har sedan begett sig till hans bostad för att delta i rollspelet.

Målsäganden var vid gärningstillfället över sexton år gammal och behörig att samtycka till de handlingar [den tilltalade] utsatte henne för. Det är inte visat att hon, på grund av sin ungdom, sitt självskadebeteende eller av någon annan orsak, inte skulle ha förstått vad hon samtyckte till eller att hennes samtycke inte skulle ha varit allvarligt menat. Hon hade tidigare erfarenhet av BDSM och hade således egen kunskap om vad hon gick med på.  Målsäganden har också haft möjlighet att under sitt möte med [den tilltalade] när som helst återkalla sitt samtycke om hon så hade önskat.

[Uppdatering, Per P har bloggat och i Aftonbladet har Katarina Wennstam skrivit en debattartikel som inte har mycket med verkligheten eller domen i Tingsrätten att göra. Harning kommenterar den med att kvinnor är kvinnors värsta fiender.]

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om politik, juridik, moral, moralpanik, sex, bdsm