De som odlar offermyten sviker ungdomen

Ni kommer väl ihåg Instagramupploppet? För ett par veckor sedan skrev två av ungdomarna som var med en artikel på Aftonbladets kultursidor under rubriken ”Vår generation kommer att flippa ur”.

Vi har visat samhället att de måste ta tag i vissa saker direkt. Vi har visat att vi kan organisera oss över en enda natt. Nästa gång kanske vi går som en enda person. Riktar våra raketer utåt. Eftersom polisen ser det som vi mot dem så ska vi också göra det. Om det är vi mot dem, då ska vi vara vi, fattar ni? […]

Vi är inte dumma. Vi har hjärtan. Vi vet vad folk tycker om oss. Att vi är idioter som gör kaos utan anledning. Men det är för att ni inte fattar. Det är för att ni inte minns. För att ni inte har sett.

Det gamla vanliga alltså: ”Ni fattar ju inte för det har aldrig varit så här svårt att vara ung förut”. Med tanke på att de skriver under som representanter för en organisation för ”direkta aktioner” låter ju det där med att rikta raketerna utåt… sådär.

Nima Dervish skriver ett bra bemötande i UNT, Skyll inte på utanförskapet:

Texten kan sammanfattas så här: Någon kallade folk vi känner för horor. Vi som var redan var frustrerade blev än mer frustrerade och vår lösning blev att välla ut i stan. Våra krav var… eh, vi vet inte, men vi är rösten av en ny generation. PS. Polisen är dum.

Är du ung och ditt liv är svårt? ALLA har en historia att berätta: Mobbning, rasism, arbetslöshet, glastak, utanförskap… Inget du har upplevt är du ensam om.

Sedan har vi de som får ovanstående att likna ett Disneymanus med sina berättelser om fängelse, förföljelse och folkmord. […]

Jag hackar inte på ungdomarna, vars kreativitet, intelligens och potential jag är absolut övertygad om. Det är just därför som jag blir arg på vissa s.k. vuxna.
Det är en björntjänst – nej, oförlåtligt SVEK – att ursäkta och legitimera icke-konstruktiva handlingar med hänvisning till Utanförskap och Frustration. Om alla med dessa känslor hade ”flippat” hade Sverige bränts ner flera gånger om.

Varför applådera, bekräfta och uppmuntra ungdomarnas frustration, när man kan påminna dem om hur bra de har det (trots allt), visa på alla möjligheter och vägleda dem till lösningar

Utanförskapet har blivit en gyllene gudom som tycks förklara alltings existens. Det har blivit Vägen och Målet i stället för återvändsgränden som det är. Vissa mäter den, andra beskriver sina känslor inför den. Hur många har konkreta strategier för hur fanskapet ska rivas ner?
Debatt och prat är inte ett självändamål, utan en tillfällig sträcka för att förstå problemet och sedan komma överens om en lösning.

Den svenska integrationsdebatten har dock fastnat i en metadebatt där man diskuterar motdebattörens förkastlighet och debatten om debatten mer än faktiska argument.

När ungdomar gör något dumt ropas det ”utanförskap” och vi får höra hur hårt livet i förorten är. Säger någon att studier, arbete och ambition kan hjälpa en komma bort så klagas det på att man ”vänt förorten ryggen”, ty den är fantastisk och full av potential. När man frågar hur den potentialen odlas berättas om något projekt där kidsen uppmuntrats rappa om sin vardag och bejaka sin förortssvenska, fastän denna sociolekt inte hade existerat utan kass integrationspolitik. Cirkel sluten.

Budskapet blir: Det är synd om dig, men du har inget ansvar, det är andras fel. Hata överordnade, men älska vad deras sämsta beslut har skapat hos dig. Du är full av potential, men förbättra inget hos dig själv. […]

Man kan tycka att svenska politiker suger, men likväl har vi det bättre än de flesta i världen. Om inte det är en hoppgivande tanke så vet jag inte vad som är.

Kan det bli bättre? Absolut. Men då bör man uppmuntras ta lite eget ansvar: Vad är problemet? Vad kan göras (utöver att planlöst välla ut i staden)? Saknas jobbmöjligheter? Uppmuntra ungdomar att starta företag! Lyssnar inte politiker? Lär ut hur man lobbar för sina hjärtefrågor! ”Orrar” på instagram? Ypperligt tillfälle att lära kidsen något om syn på sexualitet, lagar om förtal respektive internetsäkerhet.

Ungdomar är vår framtid sägs det. Men om framtiden inte vet vad den vill spelar det ingen roll hur många miljarder staten pumpar in.

I HD skriver Adam Cwejman på samma tema. Offra offermyten:

I Sverige har vi en övertro på att samhället kan lösa alla våra problem. Något jag upplevt bland så många invandrare i Sverige, däribland mina egna föräldrar, är att vi i slutänden bör lita på vår egen förmåga och hårda arbete. Jag lyssnar hellre på dem än de som odlar den eviga offermyten.

intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Etiketter:

4 svar to “De som odlar offermyten sviker ungdomen”

  1. Stina Says:

    Fast du/ni har både rätt och fel. Att spela martyr är aldrig bra, men ungdomarna har verklige rätt också.

    Ni blandar ihop materiellt välstånd med socialt välstånd. Materiell trygghet ger bara en massa ensamma vilsna själar utan rötter och mening. Vuxenvärlden sviker något enormt när vi bara ser barn som prydnadssaker som ska delas lika vid skilsmässor för att det ska bli rättvist mellan vuxna. Att barn inte får någon fast punkt i tillvaron skiter ”lika-dana-jämställdisterna” i. Det vi definitivt INTE ger våra barn idag är tid!!!!

  2. farmorgun Says:

    Att ha förståelse för frustration utesluter inte att tala om att man också måste vara delaktig i lösningen. Den som räknar med att någon annan ska ordna saken går minste om den glädje det ger att konstruktivt gräva efter roten till det onda och göra det lilla man själv kan för en förändring. Tillsammans med andra kan man uträtta mer. Instämmer helt i ”Debatt och prat är inte ett självändamål, utan en tillfällig sträcka för att förstå problemet och sedan komma överens om en lösning.”.

  3. jbreaker Says:

    Jag tänkte först att deras text kunde vara rolig och läsa fram tills jag läste ”Vi fäller upp luvorna och drar upp våra halsdukar så att man bara ser våra ögon.”, ”tung”, ”tvärtung”, Ingen bryr sig.”. Detta var ord eller meningar som återkom med jämna mellanrum.

    De unga skribenterna verkar helt sakna självinsikt. Ena sekunden står man med folkmassan och ser olydnad som något heroiskt. Andra sekunden tycker man att polisen aldrig hjälper en. Dessa ungdomar behöver inte uppmärksamhet utan krav och regler samt att någon faktiskt vågar säga ifrån. Gå ut att bråka bara för att, är det att demonstrera mot orättvisor. Förövrigt så demonstrerar man inte längre om man tar till skadegörelse och våld. Frågan är vad gjorde alla där. Var det för att ställa till jävelskap? eller var det för att göra Vågen när de jagade en tonårstjej?
    Tror de på allvar att de att förbättrar sitt rykte genom att bete sig så där?

    Polisen gjorde helt rätt. Polisen SKALL vara aggresiva när det är upplopp för att skydda allmänheten. Är man maskerad och mitt i upploppet är man INTE allmänheten! De borde gått hem som polisen sa.
    Dessutom så handlar ju inte detta upplopp om uthängningarna, jag tror knappast att killarna som var där bryr sig särskilt mycket om tjejerna. De såg det hel enkelt som en ett tillfälle att förstöra och bråka. De ville ha tag på de som startat dessa konton för att misshandla/slå ihjäl dem.

    Folk som inte fattar att det förekommer skitsnack och att konton kan bli hackade eller förfalskade på Internet ska ge fan i att vara där. Att någon har gett ut bilder på folk och kallat dom för olika saker är ingen anledning att förstöra och misshandla. Är man dessutom mellan 15-17 år så borde man fatta länken mellan handling och konsekvens, gör man inte det så är det hög tid att de lär sig det.

  4. 100 dagar, 100 blogginlägg, hela listan! | No size fits all Says:

    […] De som odlar offermyten sviker ungdomen […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: