Lindhagensplanen 2.0

[Kom på att jag glömde posta det här inlägget i september, så då gör jag det nu:]

För ett tag sedan deltog jag i panelen då Yimby presenterade Lindhagensplanen 2.0. Tanken med planen är att lyfta stadsplaneringen från det duttande med frimärksplaner som det ofta är idag. Stockholms befolkning växer kraftigt och skall vi nå målet 100000 nya bostäder till 2030 så måste det till stora grepp. Yimby har här utfört ett imponerande arbete och det stämmer väl med ambitionerna i den nu gällande översiktsplanen ”Promenadstaden”.

Huvuddragen i Lindhagensplanen 2.0 är att den skall vara långsiktig och inte grotta ner sig i exakt vad som byggs, så länge det är lagligt. Mark att bebygga fås genom att utnyttja bullerstörd mark längs gator och genomfartsleder genom att gräva ner trafiken (inte nödvändigtvis i tunnlar, ofta räcker det med tråg). Detta skulle bli självfinansierande. En annan bärande idé är att bygga ett stort antal broar över Mälaren och Saltsjön, broar är mycket billigare än tunnlar och kan vara ett tillskott till landskapet i sig, till exempel Västerbron. Att ha många passager över vattnet minskar också sårbarheten i trafiksystemet.


Så här presenteras planen av Yimby

Katasalen i ABF-huset var så full så inte alla fick plats, över 200 personer var där. Bland de närvarande fanns Lars Epstein som har bloggat om saken på DN. Panelen bestod av Maria Östberg Svanelind, Vice ordf exploateringsnämnden, (S), Stockholm. Christer Jansson VD, Fastighetsägarna i Stockholm. Anna Wersäll, tf chef analys och policy, Stockholms Handelskammare. Mårten Wallberg, Ordförande, Naturskyddsföreningen Stockholms län. Niklas Svensson, biträdande stadsbyggnadsdirektör Stockholm. Carl-Henrik Appel, Regionchef, Riksbyggen och [jag själv] Per Hagwall, Ledamot i Stadsbyggnadsnämnden, (M), Stockholm. Moderatorn Jerker Söderlind tillhöll åhörarna att inte gå in på detaljer men diskussionen regredierade trots detta raskt till att handla om specifika smådelar, till exempel bebyggande av delar av Järvafältet och av Bromma Flygplats.

Den gamle vanlige misstänkte Richard Murray ansåg det vara trolöshet mot huvudman att ta hänsyn till andra än de som bor där just nu. Det är en tolkning av kommunallagen man kan göra om man är oerhört inskränkt, men det är inte jag. Jag anser att vi som politiker har ansvar även för de som kommer att flytta in (varav en hel del redan bor i kommunen). En åsikt som renderade applåder och även instämmande från den andra politikern i panelen, Maria Östberg Svanelind.

Läs hela planen härJesper Svensson bloggade också från tillställningen.

Dagens policy för marktilldelning innebär att den byggherre som betalar mest får uppdraget att bygga. Det innebär att resultatet ofta blir trista vita prefab-lådor, dels för att det maximerar byggvolymen, dels för att det sänker kostnaderna. Om det som byggs nytt skulle vara mer spännande tror jag att det skulle vara lättare att få acceptans från grannar som redan bor där. Ett alternativt system för marktilldening skulle vara att oberoende experter gör en värdering av marken och att den byggherre som erbjuder mest kvalitet vinner anbudet, man kan jämföra det med att göra en upphandling med LOV i stället för med LOU.
Alltså: Låt uppdraget gå till den som bygger bäst och inte den som betalar mest.

Min gamle kollega i Stadsbyggnadsnämnden, Arne Fredholm, har bloggat om hur bygg- och planprocessen [inte] fungerar. Jag förstår hans frustration när en central nämnd inte tar den hänsyn till lokala åsikter som han skulle vilja, jag sitter själv i en stadsdelsnämnd. Men nämnderna har olika roller, en stadsdelsnämnd skall bidra med lokalkännedom inför beslut som centrala nämnder skall ta. Men att en central nämnd inte tar det beslut stadsdelsnämnden skulle vilja beror inte på att dess resonemang underkänns, det beror på att en sammanvägning av hela stadens intressen gör att beslutet blir ett annat. Sedan finns det naturligtvis utrymme för att tydliggöra dessa roller och att den centrala nämnden motiverar sina beslut tydligt så att stadsdelsnämnden inte känner sig osynliggjord.

Ett sätt att involvera grannar tidigt i planprocessen är tidig dialog med metoden Open Spaces, vi har prövat den i Aspudden-Midsommarkransen med goda resultat och kommer att utvidga metoden med att låta medborgarna ge sina åsikter – till oss, och, inte minst viktigt, till varandra – även till andra delar av staden.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Etiketter:

Ett svar to “Lindhagensplanen 2.0”

  1. 100 dagar, 100 blogginlägg, hela listan! | No size fits all Says:

    […] Lindhagensplanen 2.0 […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: