God uppsåt ursäktar inte dåliga data

Nej, nej, nej. Dåliga data och felaktiga fakta är inte okej. Nej, inte ens om man använder dem för en god sak.

”Världsbanken har i en rapport beräknat att våld som orsakades av män under 1994 resulterade i fler dödsfall och handikapp av kvinnor i åldern 15 till 44 år än cancer, malaria, bil- och motorcykelolyckor och krig – tillsammans.”

Bilden har retweetats flitigt på twitter de senaste dagarna, en kommentator skriver ”Folk fattar inte att mäns våld är det största hotet mot kvinnors hälsa.” Bilden kommer från en broschyr från UN Women som anger ”Världsbanken” som källa, inte speciellt precist. Den sammanfaller i sina påståenden dock med en rapport från Unifem 2007, där stod det:

For women aged 15 to 44 years, violence is a major cause of death and disability [2]. In a 1994 study based on World Bank data about ten selected risk factors facing women in this age group, rape and domestic violence rated higher than cancer, motor vehicle accidents, war and malaria [3].

Där var den igen, Världsbanken 1994. (En tredje variant återfinns i I en artikel i SvD för ett år sedan, där anges Värlsbanken som källa för ett påstående att ”I åldrarna 15-44 år är det fler kvinnor i världen som dör och skadas av partnervåld och våldtäkter än som dör och skadas av cancer”.) Men nu har vi faktiskt hittat en hänvisning till källan eftersom Unifem anger den. Notera att Unifem bara säger att våld från män är en större riskfaktor än de andra faktorerna, i bilden från UN Women som snurrar runt på Twitter påstås att den är större än alla de andra faktorerna tillsammans. Så vad säger ursprungskällan om saken? Hänvisningen [3] är till World Bank 1993, World Development Report: Investing in Health, New York, Oxford University Press.

Rapporten stödjer vid ett första påseende inte påståendet alls. Inte det hos UN Women, inte ens det mindre långtgående hos Unifem. Den säger inget om de relativa riskerna för kvinnor 15-44 i hela världen, men, den har på sidan 223 en tabell med orsak till skada och död för människor i utvecklingsländerna (som definieras som allt utom västvärlden och f d Sovjet/östblocket, med 72% av världens befolkning). För kvinnor i åldersgruppen 15-44 var de tio största riskerna vad avser förlorade friska år:

1. havandeskap och förlossning (överlägset störst)
2. veneriska sjukdomar (utom hiv)
3. tuberkulos
4. hiv
5. depression
6. självskador
7. luftrörssjukdomar
8. anemi
9. artros
10. trafikolyckor

Infektionssjukdomar står för hälften av alla förlorade friska år. Våld/mord och krig fanns inte med på topp tio för kvinnor. Cancerformerna räknades var för sig så de kom inte med på topp tio, hade man räknat samman dem hade de kommit på sjätte plats.

För den som undrar, antalet förlorade friska år för män 15-44 var lika stort som för kvinnor, ordningen där var:

1. hiv
2. tuberkulos
3. trafikolyckor
4. våld/mord
5. krig
6. självskador
7. depression
8. fallolyckor
9. alkohol
10. luftrörssjukdomar

Kommen så här långt undrar man var siffrorna i broschyren kommer ifrån, de måste ju ha något faktaunderlag från början. Jag letar vidare: Bingo!

Det finns ett avsnitt i Världsbankens rapport som behandlar våld mot kvinnor specifikt, på sidan 50. Där räknar Världsbanken med att ”domestic violence and rape” och dess följdverkningar står för ungefär 5% av skadorna/dödsfallen i åldersgruppen 15-44 i utvecklingsländer, i i-länder är omfattningen av våldet ungefär samma, men eftersom grundhälsotillståndet och sjukvården är mycket bättre är de andra hoten förhållandevis mindre, andelen i i-länder blir därför 19% (Man kan här invända att den bättre sjukvården och en annan inställning till, i brist på bättre ord, ”heder”, också minskar effekterna av följdverkningar som ofrivillig graviditet, könssjukdomar etc. Men målet med den här övningen är inte att leta invändningar mot Världsbankens rapport utan att se om man kan tolka den som Unifem och UN Women gjort.)

The same is true of another category of danger to women’s health: domestic violence and rape. Violence against women is widespread in all countries in which it has been studied (see Box 2.3). Although this has only recently been viewed as a public health issue, it is a significant cause of female morbidity and mortality, leading to psychological trauma and depression, injuries, sexually transmitted diseases, suicide, and murder. Rape and domestic violence cause a substantial and roughly comparable level of disease burden per capita to women in developing and industrial countries. These problems account for about 5 percent of the total disease burden among women ages 15–44 in developing countries, where the burden from maternal and communicable causes still overwhelms that from other conditions. In industrial countries, where the total disease burden is much smaller, this share rises to 19 percent. By damaging a woman’s physical, mental and emotional capacity to care for her family, domestic violence and rape also hurt the health of other family members, particularly young children.

Är det alltså som påstås i UN Womens broschyr mer än cancer, malaria, trafikolyckor och krig tillsammans? Nej. Cancer står för 4,6%, trafikolyckor 2,1%, krig 1,8%, Malaria dödar/invalidiserar en dryg femtedel så många som tuberkulos, så det blir ungefär 1,5%. Summa: 10%. ”Rape and domestic violence” dödar och skadar – om man räknar med följder som ofrivilig graviditet, könssjukdomar och självmord – hälften så mycket, i samma storleksordning som cancer. Det är illa nog. Men nej, mäns våld är inte ”det största hotet mot kvinnors hälsa”. Det är infektionssjukdomar som tuberkulos och hiv och komplikationer vid graviditet och barnafödande.

I Sverige är dessa hot minimala, men det betyder inte att mäns våld mot kvinnor är det största hotet mot kvinnor här heller: Den senast tillgängliga statistiken säger följande: Dödsorsaker 2009 hos kvinnor i Sverige 15-44 år, Socialstyrelsen 2011 sidan 68 ff:

Totalt antal dödsfall: 698
Cancer:  241
Trafikolyckor:  31
Mord, dråp och annat övergrepp av annan person:  15

Av dödsfallen i gruppen orsakades alltså 2,1% av utomståendes våld. Det är illa, men det är inte ”det största hotet mot kvinnors hälsa”.

UN Women hade alltså rent fel, Unifem och SvD-artikeln hade däremot grundfakta rätt. Det alla har gjort är att välja ut delar av verkligheten för att få sin hjärtefråga att se större ut än vad den är, att alla valde cancer att jämföra med är ingen tillfällighet, i åldergruppen 15-44 är cancer relativt ovanligt, det är (förutom barncancer) i huvudsak en ålderssjukdom. De två första valde krig som jämförelse eftersom de vet att publiken grovt överskattar antalet döda i krig och inte tänker på de andra, mycket större hoten mot liv och hälsa. Den enda av de tre som hade en, någorlunda, hederlig argumentation var SvD-artikeln. Mäns våld mot kvinnor var för fertila kvinnor (i utvecklingsländerna) 1993 ett lika stort hälsoproblem som cancer. Illa nog.

Varför är jag så petig med det här? Är det inte okej om det skarvas och läggs till om det görs för en god sak, så att människor får upp ögonen för problemen? Nej, det innebär att trovärdigheten brister, den som vill vifta undan frågan helt får en ursäkt. Det innebär att andra problem, som är större men också lättare att åtgärda, hamnar i skymundan. Vill du peka på ett problem, håll dig till verkligheten, den bjuder på så mycket elände så det finns ingen anledning att uppfinna nytt. 19 av 20 förlorade år för en kvinna 15-44 i utvecklingsländerna berodde 1993 på andra saker än mäns våld, de sakerna måste också åtgärdas.

UN Women i Sverige är dock helt fixerat vid just dessa 5%, de övriga 95% av kvinnors ohälsa och död är märkligt frånvarande på deras hemsida. Gåtan får sin lösning då man ser vem som är ordförande: Margareta “Jag förstår inte varför inte fler kvinnor hatar män” Winberg. Målet är inte längre att förbättra kvinnors hälsa, målet är att sprida radikalfeminism. Då anses det okej att skarva, ljuga och vilseleda om vilka de stora hoten mot kvinnors hälsa är. Att hela tiden överdriva och aldrig medge att saker blir bättre riskerar också leda till uppgivenhet, varför göra något när det ändå inte hjälper? Världsbankens siffror är tjugo år gamla, det vore väldigt intressant med en uppföljning. Vad har blivit bättre, har något blivit sämre, vilka insatser har hjälpt?

Påminner om min utredning av myten om att kvinnor äger 1 procent av världens förmögenheter, så illa var det inte, ljusår därifrån, det betyder ändå inte att det är bra. Håll er till sanningen, den räcker.