Kamp mot allt relationsvåld, kan det vara något?

KD:s kvinnoförbund havererar på SVT Debatt. Två företrädare för KDU har nämligen krävt en lagstiftning som motarbetar allt relationsvåld, en sak som borde vara fullständigt självklar kan man tycka. Men det finns de som inte gör det. I ett svar skriver företrädare för KD:s kvinnoförbund att det vore ”att föra mänsklig utveckling bakåt”. De anför att:

Kvinnofridslagstiftningen har i likhet med sexköpslagen formulerats genom remissförfarande och påverkansarbete från kvinnojoursrörelsen och kvinnliga politiker. Kvinnors praktiska och verkliga erfarenheter har varit utgångspunkt vid brottsreglering.

Dessa lagar är unika, om detta råder samsyn i kvinnorörelsen, politiska som partipolitiskt obundna.

Samsynen sträcker sig dock inte till de som faktisk är sexarbetare, de har nämligen inte blivit tillfrågade. Tvärtom har justitieministern explicit i riksdagen sagt att deras åsikter inte skall tas hänsyn till. Utredningen som skulle utvärdera sexköpslagstiftningen var ett rent politiskt beställningsverk, i direktiven ingick att de inte fick föreslå att lagstiftningen fick avskaffas, bara skärpas. Och varför skall inte lagen tillämpas lika för män och kvinnor?

En mansjoursrörelse finns etablerad sedan många år, forskning pågår och på regeringsnivå har en mansutredning tillsatts.

Ja ni… och hur stora resurser har mansjourerna fått?

Mäns våld mot kvinnor är en könsspecifik företeelse [sic!] och klassas av Världshälsoorganisationen som världens allvarligaste hälsoproblem.

Finns det inte någon på KD-kansliet som kan göra rimlighetsbedömningar av påståendena i texten? (I rättvisans namn skall sägas att KD:s kvinnoförbund inte utmärker sig på något speciellt sätt, det är en grad-, inte artskillnad i de här frågorna.) Världshälsoorganisationen har aldrig påstått något sådant. Däremot brukar Världsbanken anges som källa för påståendet att mäns våld mot kvinnor är ”det största hotet mot kvinnors hälsa”. Men även det påståendet är falskt.

För kvinnor i fertil ålder står mäns våld, direkt och indirekt, för 5% av förlorade år till följd av dödsfall eller skador. Det är mycket illa, men, nej, mäns våld mot kvinnor är inte i närheten av ”världens allvarligaste hälsoproblem”. För kvinnor är det överlägset allvarligaste hälsoproblemet komplikationer vid graviditet och barnafödande, därefter kommer veneriska sjukdomar, tuberkulos och hiv. Mäns våld kvalar inte ens in bland topp tio. För män är de allvarligaste hälsoproblemen tuberkulos, hiv, trafikolyckor och våld.

Brottsförebyggande rådet slår fast att i Sverige :

Sedan år 1990 mördas i genomsnitt 17 kvinnor per år av en man i en nära relation. […] Mellan tre och fyra män dödas varje år av en kvinna som de har en nära relation till.

Detta gäller dödligt våld, i övrigt är våldet jämnt fördelat mellan könen, visar en undersökning från Högskolan i Gävle, (parallellt genomförd i trettio länder):

Dubbelt så många svenska kvinnor som män uppger att de slog först. Kvinnor använder våld mot sin partner i samma omfattning som männen.

Män använder sig oftast av sin genomsnittligt större fysiska styrka, kvinnor använder sig oftare av tillhyggen, men även i de fall våldet anmäls ses deras våld ofta inte som något som samhället har några invändningar mot (klicka inte om du just håller på att äta).

Även om vi förutsätter att mäns våld mot kvinnor är den större delen av det relationsvåld som förekommer (vilket det mesta tyder på) är det ändå feltänkt. Tänk er att man behandlade någon annan folkhälsofråga på liknande sätt; att man aktivt valde att enbart undersöka symptom och sätta in behandling mot hjärtinfarkt hos män, eftersom det är fler män än kvinnor som dör av hjärtinfarkt…

Själv tycker jag att det enda rimliga i Sverige år 2013 är att ta allt relationsvåld på allvar för att kunna genomföra verkningsfulla åtgärder mot allt relationsvåld. Mäns våld mot kvinnor, kvinnors mot män, våld mellan samkönade, föräldrars våld mot barn, barns våld mot föräldrar och hedersrelaterat våld. Vad är det som gör att denna självklarhet fortfarande motarbetas?

[uppdatering: Som Ann-Mari visar är detta inte ett specifikt svenskt problem. Jenny Weimers och Mimmi Westerlund från KDU svarar på SVT Debatt Linda Nordlund från LUF som tyvärr är inne på samma enögda spår som KD:s kvinnoförbund:

Att bli utsatt för våld av sin partner vänder livet upp och ner. Oavsett kön är vi på olika sätt beroende av vår partner vilket denna ofta är medveten om och kan använda för att kontrollera offret. I många fall har man byggt upp ett liv tillsammans med gemensamma barn och gemensam ekonomi.

Att ta steget och göra en polisanmälan innebär att riskera att förlora vårdnaden av sina barn och förlora det man äger. Därför är det så oerhört viktigt att samhället har en vid syn på relationsvåld och har både resurser och vilja att ge stöd åt alla personer som befinner sig i en sådan mycket utsatt situation. Ingen person ska bli bemött med förlöjliganden och misstänksamhet när den är i behov av stöd och hjälp. Vilket kön personen råkar ha ska inte spela någon roll.]

Etiketter: , , , , , , ,

2 svar to “Kamp mot allt relationsvåld, kan det vara något?”

  1. 100 dagar, 100 blogginlägg, hela listan! | No size fits all Says:

    […] Kamp mot allt relationsvåld, kan det vara något? […]

  2. Stockholm utreder allt relationsvåld, oavsett kön eller läggning | No size fits all Says:

    […] Och i fjol kunde jag notera en glädjande moderat markering mot allt relationsvåld. Jag ställde frågan: Kamp mot allt relationsvåld, kan det vara något? […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: