Kvinnor kan också slå

I veckan skrev Martin Svensson på Newsmill om hur kvinnors våld mot män ständigt förminskas i debatten och hur han skyllde på sig själv när hans flickvän slog honom och hotade honom med kniv. Han bemöttes av det mest stupida inlägg jag sett på Newsmill i år, och det betyder inte lite. Victor Z Hahn:

får lust att sparka på honom och säga: ”Ryck upp dig, Martin! Bit ihop och gå vidare! Var inte så svag! Sluta skyll ifrån dig! Sluta med din självömkan och gör något konstruktivt åt din situation istället!”

Hahn talar också om ”det högst marginella fjuttvåld som män utsätts för av kvinnor”.

Det ”högst marginella fjuttvåldet” dödar varje år tre till fyra män. En undersökning från Högskolan i Gävle, (parallellt genomförd i över trettio länder) visar att: ”Dubbelt så många svenska kvinnor som män uppger att de slog först. Kvinnor använder våld mot sin partner i samma omfattning som männen.”

Den nyttiga idioten Hahns nytta för feminismen ifrågasattes dock genast av feministen Noa Söderberg:

Så när Martin Svensson berättar att hans flickvän bet honom i ansiktet och riktade en kniv mot honom och att han tack vare könsmaktsordningen skyllde på sig själv, är det ett ”rullande och tumlande i självömkan”? Är det inte då, med Hahns resonemang, också ett rullande i självömkan när kvinnor berättar att de blir misshandlade och hotade i sin relation, och att de p.g.a. könsmaktsordningen känner att det är deras eget fel?

Att kvinnor misshandlar män i hemmet är en förbjuden tanke bland politiker och forskare. När studenterna Heidi Wasén och Camilla Palmberg ville fördjupa sig i ämnet möttes de av motstånd, oförståelse och tystnad:

Men det satt långt inne innan de två studenterna kunde slutföra sitt arbete. Kurskamraterna ifrågasatte ämnesvalet och det tog tid innan de lyckades hitta en handledare som ville stötta deras studier.

– Jag och Camilla var irriterade på den endimensionella synen på misshandel i hemmet som finns bland politiker, forskare och inom medierna. Vi hade också båda två manliga vänner som blivit slagna eller hotade av kvinnor som de levde tillsammans med. All undervisning på universitetet bygger på uppfattningen att det bara är kvinnor som kan misshandlas av sin partner, berättar Heidi Wasén.

Deras examensarbete ”Slagen man” finns att läsa här. Män som blir slagna av sin partner lever med dubbla trauman, inte bara från misshandeln, de lever också med omvärldens misstro mot att något alls har hänt och i de fall omvärlden tror på det så förlöjligas den slagne, tillochmed av polisen(!) så som inte varande ”en riktig man”. Med all tydlighet illustrerat ovan av Victor Z Hahn.

Att det i en ”svag grupp” kan finnas förövare är en tanke som har mycket svårt att få genomslag i Sverige, jag gick igenom fenomenet i en bloggpost förra året:

[Det är] ett systemfel i den svenska debatten, det ständiga definierandet av grupper som ”goda” och ”onda”, ”starka” och ”svaga”, ”svenskar” och ”invandrare”, ”offer” och ”förövare”. Dessa grupper har en fast rolluppsättning (även om det kan variera något mellan olika debattörer vilken minoritetsgrupp som är ”god”) och det är inte möjligt för en grupp att både vara ”god” och ”ond”. Detta leder till verklighetsförfalskning och osynliggörande av verkliga problem.

Att kvinnor av rättsväsendet ses som ”godare” (eller knappt myndiga, beroende på hur man ser det) visas gång efter annan i praktiken, till exempel i Knutbyfallet. Det illustreras av att från år 1900 till 2006 bara sex kvinnor i Sverige dömts till livstidsstraff för mord.

I en avhandling som lades fram på Stockholms universitet för ett år sedanvisas hur rättsväsendet konsekvent ger kvinnor mildare straff  än vad män får för samma brott:

Att kvinnliga brottslingar bedöms olika har DN skrivit om tidigare, bland annat under 90-talet. Då var det betydligt vanligare att mödrar, som dödade sina barn, regelmässigt dömdes till rättspsykatrisk vård, medan fäder som gjort sig skyldig till liknande dåd, regelmässigt dömdes till fängelse. Ett undantag var en mamma i Gustavsberg, som hade dödat sitt barn, och förvarade det i frysen under flera år.

– Det finns internationell psykologisk forskning på detta som talar om mäns våldshandlingar är ”bad and normal” medan kvinnors våldshandlingar är ”mad and abnormal”. Alltså att kvinnors våldshandlingar bedöms som sjuka i större utsträckning. […]

Ett annat omdiskuterat rättsfall där könet tros ha spelat roll är Knutbydådet. Här dömdes barnflickan Sara till rättspsykatrisk vård efter att ha skjutit ihjäl en kvinna och skottskadat en man svårt.

Rätten kunde då visa att mordet var välplanerat och förberett under lång tid och innefattade vapeninköp, vapenteknik och vapenträning. Ändå menade rätten, tack vare två unika medicinska bedömningar av barnflickan, att Sara hade en speciell fallenhet för att förledas, i det här fallet av en präst och sin egen gudstro.

Kritiken mot den medicinska och rättsliga bedömningen var att en sådan slutsats skulle varit helt omöjlig att applicera på en manlig brottsling, än mindre kanske på en muslimsk fundamentalist, som på liknande sätt som Sara, skulle varit förledd av sin gudstro och sin religösa vägvisare.

För två år sedan gick TV4 Nyheterna igenom samtliga domar i Västra Götalands län där den enda åtalspunkten var rattfylleri:

Granskningen visar att måttstockarna mellan män och kvinnors straff skiljer sig åt markant. 42 procent av männen har dömts till fängelse, jämfört med 18 procent av kvinnorna. Män döms alltså mer än dubbelt så ofta till fängelse, vanligtvis en månad bakom galler. Kvinnorna döms i stället till skyddstillsyn nära på dubbelt så ofta, 52 procent jämfört med 26 procent för männen.

Maria Abrahamsson konstateras att kvinnliga brottsligar fortfarande ses som offer, förledda av en man. Ann-Mari Maukonen skriver om den nya utgåvan av boken Gärningsmannen är en kvinna.

Långsamt långsamt blir det lite bättre, i alla fall här i Stockholm. Kommunen arbetar inte längre bara mot ”mäns våld mot kvinnor” utan mot allt relationsvåld, vartefter nya åtgärdsprogram tas fram anpassas språket. I veckan invigdes i Stockholm också det första skyddade boendet för killar av socialborgarrådet Anna König Jerlmyr.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om politik, juridik, relationsvåld, könsmaktsordning, feminism