Om Ecpats skräckpropaganda och barnporrlagen

I min Newsmillartikel fick jag med mycket, men allt får ju inte plats. Till exempel den praktfulla ironin i att påtryckningar från Väst ledde till att Japan införde antisnusklagar som förbjöd könshår på bild. Detta ledde till serieteckningar utan könshår som nu förbjuds av antisnusklagar i Väst.

Så vill jag förtydliga en sak jag skrev i artikeln: Vi anser i Sverige inte att sexuell ”frivillighet” existerar före 15 års ålder, som konsekvens kan inte heller foton och filmer av sådana akter produceras utan att ett övergrepp begåtts.

Det var en medveten förkortning, artikeln var redan över 7000 tecken. Jag anser personligen inte att det är ett problem att en 14- eller 19-åring har sex med sin 14-åriga pojk-/flickvän. Det jag menade var att eftersom ”vi” genom Riksdagen bestämt att man måste vara minst 15 år gammal för att få ha sexuellt sjävbestämmande så följer resten med logik. Man kan ogilla logiken, men det är en fullt rimlig följd av tidigare lagstiftning. Någonstans måste gränsen dras, i Sverige är den 15 år, sedan bör rättsapparaten ha stor förståelse för alla de gränsfall där det är uppenbart att ingen tagit skada.

Blogge skriver om en annan sak som inte kom med: Förbudet att inneha ”pornografiska” bilder på någon under 18-år gäller även den som själv finns på bilden! Innan den senaste skärpningen av lagen

gällde nämligen att graden av könsmognad utgjorde det avgörande kriteriet – barn definierades i detta avseende så som personer vars pubertetsutveckling inte är fullbordad. Detta är i approximativ överensstämmelse med det faktum att ungdomar från och med femton års ålder äger full sexuell frihet.

Med den nya barnporrlagen begränsas denna sexuella frihet väsentligt för ungdomar i åldrarna 15–17 år, liksom för deras eventuellt äldre partners. Det är alltjämt tillåtet för ungdomar att avbilda sig själva nakna och i sexuella situationer, men bara inom ramen för en relation av tämligen exakt jämngamla partners. Stina, 17, och Kalle, 16, kan fota varandra nakna liksom kopulerande, och i princip kan de sprida bilderna till andra – förutsatt att betraktaren inte är särskilt mycket äldre.

När Stina fyller 18 blir bilderna dock olagliga för Stina att inneha, medan de ännu är lagliga för Kalle, som bara är 17. Stina har genom att inte ha förstört bilderna före sin 18-årsdag begått ett brott, ty sådana bilder är bara lagliga inom ett visst åldersfönster och inom en viss typ av relation. Stina kan alltså komma att dömas för barnpornografibrott för innehav av bilder på sig själv, bilder som var lagliga vid tiden för dokumentationen, men vars laglighet förverkades i samma stund Stina blev myndig.

Låter det klokt? Nej, det gör det naturligtvis inte. Anhängare av den nya lagen har hela tiden förfäktat att dess syfte är att ytterligare förhindra våldtäkt och övergrepp mot mycket små barn, men det enda resultatet av lagen är att den skapat en moraliskt normativ föreställning om att könsmogna ungdomar bara får ligga med ungdomar, och att staten får en hållhake på en hel generation ungdomar som i hög grad ägnar sig åt sexuell självdokumentation.

Om du klickar här och bor i Sverige blir du en brottsling. Serietecknaren Tinet Elmgren har gjort  en utmärkt illustration av den förbluffande idiotin i den nuvarande lagen mot barnpornografi. Jan Myrdal skriver i Expressen om den omoraliska absurditeten barnporrlagen. Deep Edition om bildförbudet i ny tappning, Farmor Gun att muren rämnar när förnuftet får en chans, Johanna Sjödin om serieövergrepp och knullbilder, Hanna Marie om dagens största dumhet, Christian Engström tar upp Cecilia Malmströms internetcensurförslag. Rick tycker att det får vara slut på kungligt sanktionerade bokbål.

I fredags var det debatt i Studio Ett, mellan serietecknaren Natalia Batista och Helena Karlén, geneneralsekreterare i Ecpat. Helena Karlén malde som vanligt på med sina helt osubstantierade teorier och lögnaktiga data. ”50000 försök per dygn att nå bilder på våldtäkter på små barn” stoppas via barnporrfiltret. Visst…

Simon Lundström, den dömde översättaren uttalar sig nu själv. De som fortfarande vill inbilla sig att det inte var någon rök utan eld, att det är rätt åt honom för att han är pedofil och att det handlade om grova tecknade våldtäktsscener (ja, de åsikterna kryllar i tidningarnas kommentarsfält) kommer att bli besvikna:

Några har undrat över vad för sorts bilder det rörde sig om; en del har kanske föreställt sig det värsta tänkbara och att vanliga nakenteckningar på seriefigurer ännu är safe. Jag blir tvungen att göra er besvikna igen. Bilderna ifråga var amatörteckningar föreställande nakna seriefigurer; i japansk stil kraftigt stiliserat och långt ifrån realistiskt. I Japan är det vanligt med teckningar där folk karikerar seriefigurer, påklätt eller avklätt; ju populärare seriefigur desto vanligare, och vilka figurer som karikeras på det här viset är lustigt nog ofta en bra barometer på vilka serier som är uppe på tal.

De här bilderna låg i en mapp med blandad serieerotika som jag hämtat hem vid diverse tillfällen genom åren. Den lilla andel bilder i erotikamappen som åklagarmyndigheten ansåg vara stötande, var dem där seriefigurerna hade små bröst; gissad ålder någonstans i tonåren. De allra flesta enkla nakenteckningar; några enstaka bilder på en sexakt. Vilken ålder tecknaren tänkt sig är oklart; till saken hör att den japanska seriestilen får seriefigurerna att se unga ut, lägg där till det faktum att japaner är småbröstade i allmänhet. Min lilla mapp med serieerotika innehöll förutom dessa bilder en försvarlig mängd andra, där brösten var lite större. Att detta skulle utgöra skillnaden mellan legalt och illegalt var en så orimlig tanke att den i min vildaste fantasi aldrig slagit mig.

Enligt domen gällde åtalet 51 bilder; även detta är en sanning med modifikation, eftersom flera av bilderna var i duplikat – jag hade flyttat över min bildmapp från en dator till en annan, och då räknades bägge kopior. Till saken hör att jag är en av Sveriges mest ihärdiga seriesamlare; jag har i min ägo någonstans mellan 3 500 och 4 000 serieböcker. Det totala antalet serieteckningar jag äger torde uppgå till över fyra miljoner. Ett litet urval av detta är erotika.

Det som är skrämmande med just mitt fall är att det alltså inte ens handlar om någon massiv, exklusiv samling av tecknad barnhårdporr, utan om ett trettiotal bilder av nakna seriefigurer i en samling av miljoner och åter miljoner serieteckningar.

Mängden erotik i min seriesamling uppgår inte ens till en halv promille, och av den lilla mängden utgör småbröstade seriefigurer inte ens en procent. Det är som om en litteratursamlare som äger tvåtusen böcker skulle straffas för att en av böckerna är en porrig ungdomsroman av Hans-Eric Hellberg.

A propos Newsmill konstaterar jag att deras iPhone-app äntligen fungerar på ett vettigt sätt. Nu får man upp en förstasida motsvarande den som finns på webben, och kan se kommentarer på artiklarna. (Förut fick man bara se en lista över de populäraste ämnena, tämligen ointressant.)

[Uppdatering: Hans på Motpol resonerar kring hur en bättre barnporrlag skulle se ut och Stenberg skriver om brott mot tankelagen]

Läs även andra bloggares åsikter om politik, juridik, kultur, serier, manga, moralpanik, censur, barnpornografi, barnporr, tittförbud, ecpat