En utveckling av fredagens blogpost:
Staten har kapitulerat, den vet inte hur internet fungerar och vill inte heller veta, i stället lejer den ut rättskipningen till prisjägare.
Ipred är inte det första exemplet. Tidigare har den religiösa lobbyistorganisationen Ecpat givits rätt att definiera vilka siter som skall hamna i det beryktade barnporrfiltret som Rikspolisstyrelsen använder sig av.
Ni vet, det som påstås visa att 30000 50000 försök att nå barnporr om dagen blockeras bara i Sverige och som är Ecpats viktigaste instrument för att vinna pengar och inflytande.
Oscar Swartz har granskat delar av filtret i Sverige, men han har än så länge sluppit rättsliga efterverkningar… I Finland ville debattören Matti Nikki visa hur godtycklig censuren var och offentliggjorde vilka sajter som fanns i det finska ”barnporr”filtret. (Enligt uppgift samma lista som används i Sverige men eftersom även den är hemlig kan man inte vara helt säker).
Spärrlistan var fullständigt missvisande. Inte ens en procent (2 av 700) skulle med någon vettig definition kunna kallas barnpornografi. Det handlade i stället om t ex dockförsäljning, bonsaihemsidor och datorreparationer… Det allra mesta var helt vanlig – legal – porr och diskussionsgrupper för homosexuella män.
Vad blev resultatet? Rensades den listan upp? Nej, Nikki hamnade på censurlistan själv.
Den som vill fortsätta tro att filtret inte missbrukas här också skall inte läsa om censuren av The Pirate Bay.
Läs även andra bloggares åsikter om ipred, ipred1, ifpi, ecpat, internet, fildelning,piratjägarlagen, rättssäkerhet, politik, juridik, pedofili, barnporr, hyckleri, censur
Pingback: Om Ecpats skräckpropaganda och barnporrlagen « No size fits all
Pingback: Tyskland: Liberal justitieminister avskaffar internetfiltrering « No size fits all