Förra veckan skrev jag på Brännpunkt om hur moralpaniken tvingar alla att tänka som en pedofil när de ser ett barn, en bild av ett barn eller en bild av en fantasifigur. Detta för att inte riskera att bli misstänkliggjorda, åtalade eller dömda. Artikeln blev den mest lästa Brännpunktartikeln vecka 44, den genererade 490 kommentarer, 48 likes, 984 rekommendationer på Facebook och 66 tweetlänkningar från SvD:s webplats. Jag har också fått många uppskattande mail från allmänheten och glada tillrop från politiker av olika kön och kulörer i staden. Det är inte bara jag som tycker att boten blivit värre än soten.
Den direkta anledningen till att jag skrev artikeln just då var det aktuella fallet med de tvångsomhändertagna barnen i Sandviken. Sedan Uppdrag Gransknings sändning har det visat sig att det finns olika uppfattningar om vad som hänt och att allt inte kom fram i ett entimmes tv-program. Klart är dock att domstolarna hela tiden haft denna information och samtliga domstolar kom fram till att det inget förekommit som var straffbart eller grund för tvångsomhändertagande.
Kjellberg har bloggat om den fortsatta debatten, liksom Ann-Mari, som anser systemet rättsosäkert och utan barnperspektiv.
Och i Gefle Dagblads spalter går det vilt till: Uppdrag granskning ger svar på tal, Uppdrag granskning gav inte en rättvisande bild, Uppdrag granskning föder hat, Barnrättsjurist chockad
Läs även andra bloggares åsikter om politik, juridik, moral, moralpanik, sex
No size fits all 