I Sverige rimmar häxjakt på sexjakt

Sexpaniken florerar som vanligt i offentligheten, och det stundande valet har bara gjort politiker och media ännu mer snara till att fördöma och brännmärka. Blogge påpekar att vi har obehagligt mycket gemensamt med länder som vi annars inte vill figurera offentligt tillsammans med i rättighetssammanhang:

Iran: en person bryter mot en morallag, att ha samtyckande sex med en annan människa under omständigheter som regimen inte gillar, och av den anledningen vill regimen utdela ett straff enligt landets lagar.

Sverige: en person bryter mot en morallag, att ha samtyckande sex med en annan människa under omständigheter som regimen inte gillar, och av den anledningen vill regimen utdela ett straff enligt landets lagar.

Visserligen finns en enorm skillnad i de olika straff som utdöms för respektive brott, men det är just en (minskande) skillnad i grad, inte i art – det är i grunden samma slags brott.

Utöver den juridiska bestraffningen finns även informella mekanismer för att ytterligare klämma åt dem som har sex på fel sätt: avståndstagande och stigmatisering.

Ledningen för Socialdemokratin och LO har följdriktigt sprungit benen av sig för att visa sitt förakt, sin avsky och sitt avståndstagande mot två män som, eh, tog sig tid att älska och bröt mot den svenska shariasexköpslagen. Att den ene nekar och inte är dömd spelar ingen roll för LO, han sparkas också. Hej anställningstrygghet…

Av någon anledning finner Aftonbladet denna gång ingen anledning att publicera namnen på männen, som bokstavligen togs med byxorna nere av polisen och varav en också erkänt. När en annan person anklagades för samma brott så räckte det för att Aftonbladet skulle smälla upp hans bild på löpsedlarna i flera dagar, det kan väl ändå inte ha att göra med vilket parti respektive personer representerade…?

Mary konstaterar att pendeln slagit tillbaka, som den brukar. Tobias undrar varför vissa brott accepteras men inte andra:

Mona Sahlin betalade en dagmamma svart för en herrans massa år sedan. Jag kan inte låta bli att tycka att det är dubbelmoral att låta hennne få en andra chans, men inte någon som köpt sex.

Båda brotten har likvärdiga straff och kan därför ses som lika allvarliga.

Zac är inne på samma spår och har gjort en lista på vad som anses ok för vem. Han undrar också om hyran som LO betalar för lägenheten räknas som valstöd och förstår fullständigt varför Littorin valde att gå, en strid mot sådana anklagelser går inte att vinna. Valaffisch.se anser att Vanja Lundby-Wedin med detta är att betrakta som en kopplare.  Peter känner sig inte ett dugg indignerad, men dock en smula skadeglad, med tanke på att det var de nu påkomna männens parti som drev igenom den moralistiska sexköpslagstiftningen. Scaber Nestor tror inte att det var första gången männen köpte sex. Uppenbarligen är porrklubbsbesök – ännu inte – en handling som renderar livslång fördömelse i det socialdemokratiska partiet. Tur för den fördömande partisekreteraren Baylan.

Hans på Motpol har ingen förståelse för den (i alla fall i media utbredda) upprördheten över att vuxna människor gör saker tillsammans frivilligt.

Kampen mot det orena sexet har gjort Sverige till ett sexfientligt samhälle. Den så kallade utvärderingen av sexköpslagen (beställningsjobbet) banar väg för fortsatt intolerans. Trots att vi gärna pratar vitt och brett om sex är det fortfarande endast sexet på rätt villkor, på rätt sätt och mellan rätt människor som är accepterat. Sverige har fanimej blivit snöpt.

Word. Expressen hänger på med att publicera kartor över hur sexköpet gick till som vore det Palmemordet det handlade om. Samma Expressen greppar också högaffeln för en annan häxjakt, denna gång är det läraren och författaren Dick Wase som misstänkliggörs för sina åsikter om barn och sex under historien. Detta var ingen han hymlat med och det är känt för alla som känner honom eller läst det minsta av vad han skriver. Expressen framställde det naturligtvis som ett ”avslöjande”. Under rådande medialogik så kunde Dick inte göra annat än att genast avsäga sig kandidaturen till Riksdagen.

Mycket synd. Det kan diskuteras om allt Dick kommit fram till stämmer, men problemet är ju just att det inte görs det – diskuteras. För om ingen får ställa frågor så blir det heller inga svar. Dick behöver dock inte tyckas synd om, han kan slåss för sig själv, vilket han också gör på Newsmill:

Karl-Johan Karlsson har förmodligen aldrig ens tänkt tanken att fråga sig: ”ligger det något i det Dick Wase säger”?  Om han gjort det kunde han ha agerat så som en klassisk journalist kan tänkas ha gjort; kollat mina källor, jämfört dem med den officiella bilden av detta och kritiskt undersökt.  Nej, istället ska jag på ett publikfriande sätt hängas ut som en ”pedofilkramare”.

Avsägelsen beklagas också av Gothbarbie och Hans. Att det är brinnande valrörelse och nerverna ligger utanpå illustreras också av att ett blogginlägg av en annan av PP:s riksdagskandidater, Marie Axelsson, till stöd för Dick, försvann efter några timmar. Enligt henne själv kommer den att komma tillbaka, i en tydligare variant. Frågan är extremt känslig, partiet har inte råd att ta några principdiskussioner som kan användas för att skvätta skit på dem, de har redan bränt sig.

[Uppdatering, DN:s ledarsida(!) tycker att sexköp blivit ett brott utan proportioner, Opassandeemma tycker att frågorna är väl värda att fundera över även om hon himlar med ögonen åt några uttryck och länkar i min bloggpost. Ögonhimlandevarning för kraftuttryck utfärdas härmed för känsliga: Alexander Bard]

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om politik, juridik, moralpanik, sexköpslagen, pedofili, media, expressen, aftonbladet, lo, socialdemokraterna, mona sahlin, ibrahim baylan, vanja lundby wedin, dick wase