Posts Tagged ‘tiggeri’

Aftonbladets historiesyn och S:ta Claras 25-åriga soppkö

12 april, 2014

I måndags bidrog Aftonbladets ledarsida återigen med ett starkt bidrag i grenen: Skylla på Alliansen för att Sverige är så rikt och invånarna så givmilda att rumänska romer heller kommer hit och tigger än lever i misär i Rumänien. Denna gång var det Eva Franchell som i ett märkligt aktstycke slog fast att det enda som var kvar av det Folkhem som fanns 1974 var ABBA…

1974 alltså, då det fortfarande var två år kvar tills lagen om den folkhygieniska tvångssteriliseringen skulle avskaffas. Det var fem år kvar tills Socialstyrelsen skulle avskaffa sjukdomsklassningen av homosexualitet. Det räknades som naturligt att hela familjer raderades ut i trafikolyckor. (1970 omkom 58(!) barn under fem år i trafikolyckor, 2012 var den siffran nere i 1.) Kvinnors liv var i snitt sex år kortare än idag, mäns liv i snitt åtta år kortare. Om 1974 var Folkhemmet skall vi vara glada att Folkhemmet inte finns kvar. Sverige 2014 är på punkt efter punkt ett renare, säkrare, barnvänligare, hälsosammare, mer tolerant och rikare land att bo i än det var 1974. (Det enda som var bättre då var att vi då hade ett Försvar värt namnet).

I går skrev Sakine Madon i Expressen ett utmärkt svar på Franchells drapa. Jag kan komplettera Sakines text med historien om soppköket vid S:ta Clara kyrka som jag bloggade om i förfjol, (med 4000 träffar på en dag mitt hittills näst mest lästa inlägg**). Helene Claesson, Chefredaktör på Direktpress skrev då i sin krönika om en bild som valsat runt på nätet:

Jag såg bilden på Twitter och reagerade väl som de flesta andra med någon slags förbannad bestörtning. Det här är inte värdigt vår stad. Vi pratade på redaktionen och bestämde så klart att i morgon går vi dit. Vi måste skriva om det här.
Nu är det ju ingen hemlighet att Twitter är en ankdamm (om än en mycket användbar sådan) befolkad av framförallt mediefolk så vi borde kanske inte blivit förvånade när vi möttes av flera andra reportageteam den där morgonen. Men ganska snabbt fick vår reporter och fotograf en dålig magkänsla.
Dels för att det var uppenbart att människorna i den där kön mådde dåligt av deras närvaro, dels för att den berättelse de fick av kyrkans personal inte riktigt stämde med den de trodde att de skulle möta.

S:ta Clara kyrka har haft soppkök för behövande sedan 1989, då var statsminister, finansborgarråd och socialborgarråd socialdemokrater*, så när AlliansfrittAftonbladets ledarsida och Roger Mogert för två år sedan försökte ta poäng på det blev det rent pinsamt. Dagens Arena publicerade ett bombastiskt pekoral. Det har,  i eftertankens kranka blekhet kan man tro, flyttats runt och begravts långt ner på deras sajt, men kan nu hittas här:

”Denna bild förklarar mer än våra 6 800 inlägg”, skrev Alliansfritt Sverige.

Jag håller med. I framtiden är det bilden av soppkökskön den 14 mars 2012 utanför S:ta Clara kyrka som vi kommer att minnas.

Och vi kommer skämmas för att vi lät det gå så långt.

Direktpress, däremot, gjorde det varje hederlig publikation bör göra: kollade en bra story. Efter att ha läst deras reportage kan man dra slutsatsen att allt visst är inte bra, det finns mycket kvar att göra, men att bilden på kön skulle vara en bild av ”Nya kalla Sverige” finns det inget fog för. Jag konstaterade då att antalet  bostadslösa i Stockholm sedan Alliansen fick makten 2006 har minskat med 250 personer, trots att befolkningen ökat kraftigt. Att soppkön var lång förklarades framför allt av två saker: 1. Gruppen hade ökat med arbetssökande från utlandet, mest från EU-länder i öst, och asylsökande/papperslösa. 2. Maten hade blivit bättre:

Från början riktades utskänkningen nästan bara till narkomanerna på Plattan.
– Men i dag har det mesta av narkomanin flyttat till Söder. I dag får vi hit fler psykiskt sjuka, ensamma och sköra människor i stället, säger [kyrkoherden] Carl-Erik Sahlberg. Många är bostadslösa svenskar, andra är gästarbetare eller asylsökande personer som inte har någon annanstans att ta vägen. Behovet har alltid funnits, men fördelningen av människor har varierat, säger  Carl-Erik Sahlberg. Kanske har antalet ökat på senare år, säger han.
– Just nu är det fler än på länge. Jag tror att det beror på att vi fått hit två nya volontärer som varit väldigt duktiga på att hitta nya ställen som vill skänka mat. Den enkla förklaringen till att det kommit fler de senaste månaderna är nog att vi har fått bättre mat, säger Carl-Erik Sahlberg.

* Statsminister var då Ingvar Carlsson (S).  I Stockholm rådde på den tiden samlingsstyre, men finansborgarrådsposten innehades av Mats Hulth (S) och socialborgarråd var Karin Jonsson (S).

** Slaget enbart av inlägget om Mona Masris fejkade reportage om Fattiga Frida, som fick 30 tusen träffar första dagen.

Sverige inget Landet Lagom

3 april, 2013

Den svenska självbilden är att vi är ett Landet Lagom. I själva verket är vi på många sätt extrema i världen, vi har väldigt svårt att acceptera att företeelser kan vara något annat än antingen förbjudna eller obligatoriska. Hans Li Engnell skriver om det:

Den svenska sexköpslagen är sprungen ur extremfeministisk teori om sexköp som ett slags våld mot kvinnan. I den svenska diskursen nämns därför sexköp frekvent i samma andetag som våldtäkt och människohandel. Det tas ingen hänsyn till att sexsäljare har olika utgångspunkter för sitt beslut att sälja sex, och att det är en himmelsvid skillnad mellan någon som utsätts för människohandel och den som säljer sex vid sidan om studier eller annat arbete.

Detta gör att vi får en väldigt märklig utgångspunkt för diskussion. Frivillighet och tvång blandas huller om buller med minderåriga och myndiga. Allt kokas ned till ett enda ord: utnyttjande. Sexköparen anses alltid befinna sig i en styrkeposition gentemot säljaren. Detta är en ideologisk konstruktion, inte en beskrivning av verkligheten.

Även i narkotikapolitiken är Sverige ett extremt land. Allt innehav och all hantering av narkotika är förbjuden. Vilket i sig inte är ovanligt. Men Sverige har gått steget längre än andra länder och även gjort det förbjudet att ha spår av illegala substanser i blodet. Lägg därtill att straffvärdet, åtminstone fram tills dess att en ny praxis i HD som syftar till att tydligare differentiera lättare brott från grövre slår igenom, anses väldigt hög i Sverige visavi andra brott.

Jag kan tillägga ett tredje exempel: tiggeri. Jag noterar att andra partier nu fjärmar sig från ”människosynen” i förslaget (som det inte alls är säkert kommer att antas) från en moderat arbetsgrupp i Stockholm, om att förbjuda organiserat tiggeri (vad nu det är för något?). Jag tycker också att förbud är fel väg att gå, men det skulle dock vara klädsamt om kritikerna var konsekventa och tillämpade sitt tänkande även på andra områden. Var är de i debatten om sex- och narkotikalagstiftningen? Tiggeriförbud är ju den klassiska svenska lösningen som alla riksdagspartier redan förespråkar på andra områden:

Det finns folk som lever jävligt, så vill vi inte ha det, därför skall vi göra det extra överjävligt att leva på det viset så att ingen får för sig att göra det.

Det innebär att missbrukare inte vågar ringa ambulans vid överdos av rädsla för straff(!) Prostituerade som arbetar tillsammans för att ge varandra skydd döms för koppleri. Så varför inte bötfälla tiggare när man ändå håller på? Det är ju den Svenska Modellen.

Tiggeriförbud ingen framkomlig väg

30 mars, 2013

Min partikollega Eva Solberg föreslår i DN förbud mot organiserat tiggeri:

Genom kommunikation med dem som tigger och genom regelverk, skickar vi en tydlig signal till hemlandet/-länderna att det inte är människovärdigt med tiggeri och därför inte accepteras i vårt samhälle. Väljer man däremot att ställa sig till arbetsmarknadens förfogande, på dess villkor, har man självklart samma möjligheter som alla andra.

Därför är det nu hög tid att visa att vi inte accepterar tiggeri vare sig i Stockholm eller någon annanstans i Sverige. Kommunerna kan och bör göra mer för att stoppa denna utveckling. Det kan handla om att ändra i de lokala föreskrifterna, vilket en kommun själv kan ansvara för.

Det är inte roligt att se fattiga människor tigga i städerna, men förbud är fel väg att gå. Det finns ingen enkel lösning på problemet med utländska tiggare på våra gator. Orsaken till fattigdomen ligger inte här utan i tiggarnas ursprungsländer, och det kan vi tyvärr inte göra så mycket åt. Det ”problem” vi kan göra något åt är att Sverige är rikt och befolkningen förhållandevis vänliga mot tiggare, men vill vi verkligen ändra på det?

Det är inte heller alls självklart att kommunen har laglig rätt att förbjuda tiggeri. Sala kommun försökte för två år sedan ändra i den lokala ordningsstadgan för att kunna bötfälla tiggare, eftersom dessa ansågs utgöra ett så problematiskt inslag i gatubilden. Förbudet sades lösa problemet med aggressivt tiggeri (men påfluget tiggeri är redan förbjudet i lag, det kallas ofredande) och det faktum att en del av tiggarna sägs vara utsatta för människohandel.

Chefredaktören för Situation Stockholm skrev då på Brännpunkt:

Det finns redan lagar i ordningsstadgan som är tillämpliga inom området. Handlar det om att man vill skydda människor från att utnyttjas av andra eller trafficking finns lagar som reglerar det också.

Det är liksom inte där det brister.

Vad man vill med ett sådant här förslag är att visa väljarna att man gör någonting, finna en enkel väg att röja ett beteende från sin stads gator, ett beteende man skäms över.

Och den enklaste vägen är att skjuta det från sig själv, upphöja det till lag och därigenom frånhända sig ansvaret för det.

Rolf Nilsson, Föreningen Stockholm hemlösa, var förbannad på att hemlösa och andra utslagna skulle förbjudas tigga, medan de organisationer som säger sig arbeta för dem, men behåller de mesta pengarna själva, får fortsätta göra det. Liberala Åsa Carlsson såg ett mångbottnat problem i tiggeriet men tror inte att förbud är lösningen, liberala Hanna tyckte att tiggeriförbud var korkat.

Den lokala polisen välkomnade förbudet medan polisen på riksnivå var mer tveksam, motsvarande gällde också för partierna på riksnivå.

Till slut blev det inget av med Salas stadgeändring. Länsstyrelsen stoppade förbudet eftersom det inte var förenligt med ordningslagen.

Själv har jag sett förbudsdebatten förr, få se nu:

Tiggarna har ibland haft en problematisk uppväxt: check
Många tiggare skulle hellre försörja sig på annat sätt: check
Somliga tiggare är offer för människohandel: check
Många anser att det är ett ovärdigt sätt att försörja sig på: check
Många tycker inte om att se verksamheten föregå öppet: check
Verksamheten är beroende av att det finns de privatpersoner som vill betala: check

Det är uppenbart att alla inte läst memot. Den rådande svenska humanistiska lösningen är:

Straffa de som ger pengar till tiggare. (Sedan vräker vi tiggarna från deras lägenheter, om de har några, och tar ifrån dem vårdnaden om deras barn, kom ihåg, det är för deras eget bästa)


%d bloggare gillar detta: