Posts Tagged ‘stadsbyggnadsnämnden’

Midsommarpresent till Stockholms bostadssökande

22 juni, 2013

Inför midsommarhelgen kom Mark- och miljööverdomstolen med en välkommen present till miljön, det kommunala självbestämmandet och de bostadslösa. Domstolen upphävde Mark- och miljödomstolens tidigare dom om kvarteret Plankan på Södermalm, vilket innebär att den detaljplan som kommunen beslutat om nu åter är den som gäller. MMÖD:s besked är mycket välkommet för de som idag står i bostadskön i Stockholm. Den innebär inte bara att det nu kan byggas 69 nya hyresrätter och 50 nya studentlägenheter i kvarteret. Det innebär att en dom som skulle stoppat nya bostäder i praktiskt taget hela innerstaden nu undanröjts.

Jag skrev om den tidigare domen i december:

Kvarteret – ett miljonprogramsbygge i stadens centrum, ståtar med en innergård stor som en fotbollsplan och gränsar direkt till två parker. Vilket inte har hindrat somliga av dess hyresgäster att hårdnackat motsätta sig varje form av åtgärd för att göra stad av en förortsenklav mitt i centrum och möta den skriande bostadsbristen i Stockholm. Under credot: Åt dem som har skall varda givet, har de överklagat planerna som skulle inneburit 69 nya hyresrätter och 50 nya studentlägenheter centralt på Södermalm. ”Bostadsbrist och bostadsbrist, det är ju min enorma innergård”. Och som så ofta bedrar dumheten visheten, det hus som planeras för innergården kommer att vara byggt så att bullret på innergården minskar, men är man nimbyit så är man…

Flygbild på slutet kvarter på två sidor omgivet av parker

Bild: DN. Titta på den igen och avgör hur mycket sanning det ligger i påståendet att hyresgästerna i Plankan skulle bli utan tillgång till grönområden om 1/8 av innergården bebyggdes.

Mark- och miljööverdomstolens utslag är inte prejudicerande på så sätt att det sätter nya regler. Men det betyder inte att det är oviktigt, tvärtom. Hade Mark- och Miljödomstolens utslag stått kvar hade det inneburit ett prejudikat som i praktiken stoppat alla nybyggen av bostäder i bullerstörda lägen i hela Stockholms innerstad. Veckans utslag i MMÖD är anti-prejudicerande. Det innebär att nuvarande praxis med Stockholmsmodellen – en tyst sida – tack och lov fortsätter.

Efter nio års planarbete ser det nu äntligen ut som att bygget blir av. MMÖD:s dom kan överklagas till Högsta domstolen, men det krävs då prövningstillstånd.

Det var inte vi som sänkte skrapan

24 maj, 2013

Ni kanske har hört att det planerade höghuset på Gasklocka 4 i Hjorthagen sänks? Men det är inte nämnden eller förvaltningen som velat ha sänkningen från 170 till 140 meter. Vid nämndmötet igår fick vi en redovisning av projektet: De invändningar som fanns om buller och luftkvalitet var inte av det allvarliga slaget (handläggaren berättade att luften var så mycket bättre högt uppe i huset att det hade positiva hälsoeffekter), det är inte ens säkert att synlinjen från Nationalstadsparken hade inneburit problem.

Sänkningen och omgestaltningen beror helt enkelt på att byggherren och arkitekten vill ha det så. De vridna våningsplanen var visserligen spektakulärt snygga, men vidare beräkningar visade stora problem med is- och vattenansamlingar och sämre energieffektivitet. Det var i slutändan en kostnadsfråga, liksom höjden.

Renderad bild av skyskrapa vid Bobergs tegelgasklockor
Så här tjusigt blir det inte. Bild Herzog & de Meuron.

Byggherren bedömde det antagligen också som svårt att sälja de översta lägenheterna pga röken från Värtaverkets skorsten (som alltså inte innebär någon hälsorisk men kan upplevas som obehaglig psykologiskt). Att huset blev smalare var en följd av att det sänktes, annars hade proportionerna blivit fel.

Det förslag som går vidare är inte alls dåligt, det är fortfarande ordentligt högt och av hög arkitektonisk kvalitet. Tyvärr försvinner ett stort antal lägenheter i och med sänkningen och den resulterande avsmalningen. 530 lägenheter blev 320. Vi kan beklaga att det första förslaget inte blir verklighet (det blir det ju iofs aldrig i denna typ av projekt) men det är inget vi som nämnd kan göra något åt.

När man ser den renderade bilden på ursprungsförslaget bredvid den enkla skissen av det nya så kommer det nya inte heller till sin rätt. Vi fick på mötet se renderade bilder på den nya fasaden och det såg riktigt snyggt ut.

Svartvit skiss på ursprungligt och nuvarande förslag
Men inte så här trist heller. Bild Herzog & de Meuron.

Byggherren Oscar Properties har ännu inte uppdaterat sin projekthemsida med den design de arbetar vidare med, men där kan man se en bild inifrån en lägenhet, den skiljer sig inte så mycket från det ursprungliga förslaget. (De har gjort det så erbarmligt svårt att kopiera bilden så ni får gå dit och titta själva.) Själva grundidén med de v-formade lägenheterna är kvar. Man har alltså insyn till sig själv. Lösningen gör också fönstren och ytterväggarna mer energieffektiva, värmen strålar ju inte rakt ut utan in mot den motstående väggen.

Att det var byggherren/arkitekten och inte staden som bestämde att huset skulle sänkas gör att det fortfarande ser ut att kunna bli ett annat riktigt högt hus i området: Stockholmsfyren, som kan bli 187 meter.

Vad upploppen i Husby inte beror på

24 maj, 2013

Har idag publicerat denna artikel i Svensk Tidskrift:

Har ni också hört att det inte finns någon samhällsservice längre i Husby? Att allt har sålts ut och lagts ned? I måndags cyklade jag genom Husby Centrum för att se om samhällsservicen jag såg där förra veckan plötsligt försvunnit. Det hade den inte, stenar och bränder till trots.

Jag passerade den kommunala Husbygårdsskolan som en brandbomb hade kastats emot på natten, i den skolan får barnen egna läsplattor. Läkarmottagningen fanns där med landstingets provtagning, det privatiserade apoteket, Husby Träff i sina nyrenoverade lokaler. Biblioteket med satsningen Berättarministeriet, även det i nyrenoverade lokaler, fönstren nu krossade av de som Aftonbladets ledarsida säger protesterar mot nedlagd samhällsservice. Jag passerade barnavårdscentralen med den öppna förskolan bredvid, även den hade fått fönstren krossade. Det var en del av den samhällsservice som bland andra Aftonbladets ledarsida påstår inte finns.

Krossad glasruta på Husby Bibliotek

Man skall inte skönmåla, men talar man i en slags missriktad välvilja om för folk hur hemskt de har det, hur eländigt deras område är så blir det självuppfyllande, känslan blir till slut verklighet för många.

Ja, det är sant att postutlämningen har försvunnit från ICA, men vare sig Alliansregeringen, stadshuset eller Posten AB kan göra så mycket åt att en enskild ICA-handlare inte vill/kan ta det uppdraget. Bankkontoret har lagt ned, men det är en erfarenhet Husby sannerligen inte är ensamt om, och tre bankomater på några hundra meters sträcka står sig bra till och med i förhållande till city.

Att Aftonbladets ledarsida självklart ser förändringar som försämringar är kanske ingen högoddsare. De delförklarar bränderna i Husby med att barnmorskemottagningen 2008 flyttade från de lokaler de delade med BVC till egna lokaler en kilometer bort. Så, om preventivmedelsrådgivningen för ungdomar hade varit kvar i samma lokaler som ungdomarnas grannar och släktingar besökte så skulle ungdomarna bränt färre bilar? Landstingets vårdcentral flyttade – och ersattes direkt av en privat. Husby Träff försvann från sina lokaler – och tog plats i nyrenoverade lokaler 20 meter bort.

Att Aftonbladets ledarsida försöker utnyttja situationen till att komma åt den sittande regeringen är inte obegripligt. Men vad håller Dagens Nyheters nyhetssidor på med? DN upprepade i onsdags som ett mantra att byggbolagen håller sig borta från Husby, Tensta och Rinkeby. Vilket inte är det minsta sant.

Staden lägger två miljarder om året på att renovera bostäder i miljonprogramsförorterna. Och det handlar inte bara om renoveringar, det byggs också nytt, till exempel på Trondheimsgatan i Husby. I går var jag med och tog beslut i Stadsbyggnadsnämnden om att gå vidare med överdäckningarna av E18 vid Tensta och Rinkeby, de ger över 600 nya lägenheter och binder ihop stadsdelarna med Järvafältet där motorvägen tidigare legat som en barriär.

Nu byggs Rinkebystråket om och i stället för en transportsträcka man skyndar sig förbi blir det en stadsgata med plats för handel, kultur och nöjen. Rinkeby knyts ihop med Ursvik på andra sidan kommungränsen, där den kommande tvärspårvägen till Kista ansluter. Den stad som medvetet byggdes isär under miljonprogramsåren byggs nu ihop. Centrala arbetsplatser i kommunen flyttas också ut till ytterstaden, till exempel flyttas Kulturförvaltningen från Drottninggatan till Husby.

Det kanske blev lite långt det där, men poängen är: Det görs saker, det satsas pengar, mycket pengar, på dessa förorter.

Varför driver då så många linjen att Husby är helt nedrustat och att politikerna struntar i området? För att det är deras enda förklaringsmodell. Om verkligheten visar att det inte är pengar eller vilja från de styrande som fattas, vad skall de då ursäkta, eller ens förklara, våldet och vandaliseringen med?

Problemet med segregation i miljonprogramsförorterna är inbyggt från början med den då rådande SCAFT- och grannskapsplaneringen. Trafikslagen skulle separeras från varandra, liksom bostadsområdena skulle separeras från varandra. Att de nya stadsdelarna byggdes som isolerade öar förbundna av motorleder och tunnelbana var ingen bugg, det var en feature. Alliansen arbetar sedan 2006 med att göra det som faktiskt går för att bygga ihop stadsdelarna.

Problemet i Husby och liknande stadsdelar är alltså inte utebliven vilja från kommunen att satsa skattepengar. Det betyder inte att den känslan inte finns, tvärtom är den utbredd, och den förstärks av medias medvetna och omedvetna verklighetsförfalskning.

Känslan av att ett område är eftersatt kan paradoxalt nog medföra att de som bor där motsätter sig alla förslag som skulle kunna förbättra det. Det blir en känsla av att ”det är inte så bra, men det är vårt och ingen skall komma utifrån och ändra på det”. Det finns en inställning hos de som hörs mest i området att all förändring är fel, därför protesteras det högljutt när kommunen vill satsa hundratals miljoner på att bygga om Husby Centrum. Planen är att bygga mer bostäder, lokaler för handel och kultur och på en sträcka fylla igen det dike som sprängdes ut då stadsdelen byggdes, och som fortfarande delar Husby som en vallgrav, Norgegatan. Att forskningen visar att trafiksäkerheten blir bättre i ”vanlig” gatumiljö än i trafikseparerade miljöer med gångbroar över bilgator utan trottoarer hjälper föga mot känslan att det blir sämre. Förslaget har nu fastnat i beslutsprocessen.

Då Husby Träff skulle flytta till nyrenoverade lokaler på andra sidan gatan – för att ge plats åt ett kommunalt kontaktcenter med 40 arbetsplatser – hölls det demonstrationer i flera dagar. Det är ingen slump att Husby är ett av få ställen i staden där Offensiv har ett starkt fäste (den vad jag vet enda organisation som sedan 1917 lyckats bli utesluten från SSU för att den varit för långt åt vänster). De investeringar som kan genomföras utan stora konvulsioner ligger på nivån att anlägga konstgräs på en fotbollsplan.

Detta gör det komplicerat, det krävs fingertoppskänsla för att kunna genomföra byggprojekt som objektivt är bra för stadsdelen och de som bor där, ibland måste sådana projekt till och med genomföras mot en stark folkopinion. (Detta gäller naturligtvis inte bara miljonprogramsförorter, som politiker måste man ibland kunna gå emot opinioner för att göra det som är rätt för staden.)

Men grundproblemet är den höga arbetslösheten. Det skapar en kultur, där det ses som något onormalt att försörja sig själv genom arbete. Från detta härstammar sedan följdproblem som ovilja att ta till sig den utbildning som finns, missbruk, utslagning och kriminalitet. Många ungdomar växer upp i en omgivning där det ses som normalt att inte gå till arbetet. Pengarna kommer ändå, men utbetalningarna möts inte av tacksamhet över samhällets generositet, utan med en obestämbar känsla av att inte ha fått vad man har rätt till, av olust och fientlighet.

Till viss del kan utanförskapet minskas av en bättre och smartare fysisk miljö, en blandad stad med olika upplåtelseformer på bostäder och fler verksamhetslokaler. Det allra viktigaste är dock reformer i skatte- och arbetsmarknadspolitiken och där har alla partier och arbetsmarknadens parter ett ansvar. Jag gör inget anspråk på att sitta inne med hela lösningen, det kan ingen göra. Men de som sprider uppgifter om att förorten är bortglömd av politiken och de som adlar stenkastning mot brandkår till en legitim protest är inte en del av lösningen, de är en del av problemet.

Varför skulle jag vara en expert på det här? Det är jag inte, men jag bodde i Husby 1999-2003 och passerar dagligen stadsdelen i mitt arbete som brevbärare. Hur många av journalisterna som skriver ner stadsdelen har ens gått ett varv i Husby Centrum?

[uppdatering: Lotta Edholm skriver på sin blogg att Bilden av besparingar i ytterstaden är falsk. Ytterstadsborgarrådet Joakim Larsson skriver på Brännpunkt: Det sker
ingen allmän nedrustning
. Samtliga moderata borgarråd skriver på DN Stockholmsdebatt att bara genom samarbete kommer vi framåt i förorten. Siri Steijer skriver på SvD:s ledarblogg: Pengar är inte problemet. Jag citeras i Sydsvenskan av Heidi Avellan. Kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt skriver på sin blogg att Löfven har fel om Husby bibliotek]

Med Stadsbyggnadsnämnden till Madrid

15 april, 2013

Här kommer skatteåterbäringen! En gång vart fjärde år åker stadsbyggnadsnämnden på resa för att studera stadsbyggnad i andra städer och se goda, och avskräckande, exempel på hur man bygger stad. I oktober åkte vi alltså på en tredagarsresa till Madrid. Jag tänkte att skattebetalarna kan vara intresserade att se vad de fick för pengarna. (Som inte var så väldigt många, för att hålla nere kostnaden åkte vi på lågpristid i en sardinburk från Iberia, kuvertkostnaden för middagen med ambassadören var 330 kronor. Vilket man inte ens får ett julbord för, om vi åt julbord i nämnden, vilket vi inte gör.)

Vi ankom till Madrid Barajas nybyggda Terminal 4:

Köpautomat för snittblommor, tja, varför inte?

Utanför Stadshuset pågick Röda Korset-insamling, med marschmusik från högtalare och uniformerad hedersvakt. Till vänster syns barfota danserskor med trumackompanjemang på gång att börja.

Exteriör och interiör på före detta huvudpostkontoret, nu Madrids stadshus. Tänk om vårt fantastiska huvudpostkontor också var öppet för allmänheten?

Vår guide på Pradomuséet: Rafael Moneo, som ritade utbyggnaden av Moderna Muséet på Skeppsholmen och tillbyggnaden av Pradomuséet. Till vänster på bilden stadsbyggnadsborgarrådet Regina Kevius. Vakterna var övernitiska, när Moneo guidade oss i det gamla kloster han byggt in i muséet fick vi tillsägelse av en vakt, hade man en publik av fler än åtta personer måste man ta guidningen i hörlur. Han hade visserligen ritat huset, vi var enda gruppen i rummet och han talade inte speciellt starkt, men regler var regler.


Nya tillbyggnaden till Pradomuséet ses i mitten och till vänster.


Intressant byggt ”social housing”. Runt hela huset går balkonger som är täckta av jalusier med bambu som släpper igenom ljus. De olika hyresgästernas olika användning av dem ger ett ständigt skiftande liv åt fasaden.


Den gröna inramningen skulle göra den privata innergården mindre avskärmad från gatan. Det gick sådär.


Klatschiga färger, men hur blir det efter ett par års solblekning? Notera att fasaden går hela vägen upp över takterass och hissinstallationer. Området har många varierade fasader och uttryck, tyvär saknas service och handel så gott som helt så det blir inte stad, utan ett bostadsområde långt från centrumfunktionerna.


Idén var att spara på fotavtrycket och sticka av med en innergård uppe i luften i stället för på marken. Effekten blev ett blåshål och en trist förgårdsmark ingen vill ta ansvar för.


Torre Caja Madrid, med sina 250 meter är det det högsta av Cuatro Torres och Spaniens högsta hus.


Det ena av de före detta högsta husen i Madrid, vid Puerta de Europa. De är höga som Kista Science Tower, dvs hälften så höga som Torre Caja Madrid. För att imponeras borde man ha tittat på dem innan man såg Cuatro Torres (svårt å andra sidan, då dessa syns från motorvägen runtom hela staden)


Ett exempel på bankfinansierad kulturell/social verksamhet: CaixaForum Madrid. Fasaden från det gamla elverket finns kvar på muséet som är specialiserat på tillfälliga utställningar. På planen framför stod tidigare en bensinstation, nu är där ett litet torg med en vertikal trädgård med 250 olika sorters växter på väggen bredvid. Den gula maskinen är skyliften som trädgårdsarbetarna använder för att kunna klamra fast plantorna i väggen.


På den varma vägen från muséet till hotellet låg Cafeteria Cerveceria Rías Altas, med lagom rustik stämning. Ölen serverades i iskylda glas och med tillhörande rikliga och goda tapas, till det facila priset 2€20. Stället rekommenderas! (På övervåningen finns också en traditionell restaurang som vi dock aldrig var på)


Middag med svenska ambassadörsparet. Ambassadör Cecilia Julin till vänster, vice ordföranden i Stadsbyggnadsnämnden, Tomas Rudin (S), till höger.


Matadero, ett gammalt slakthusområde som gjorts om till kulturpark. Något liknande är på väg i Stockholm också, men det handlar inte om Slakthusområdet utan om Gasverksområdet.


Väldigt mycket har behållits av den gamla miljön, kostnadsskäl sammanföll med historiska och estetiska.


På besök vid Madrid Río. Det är ett enormt projekt där motorlederna längs floden grävts ned för att skapa en park, sex eller tio kilometer lång beroende på hur man mäter. Den blev klar alldeles nyss till en kostnad av fyra miljarder Euro(!) Den är riktigt fin dock, så man får hoppas de tyska skattebetalarna tycker de får valuta för pengarna.

Nedan syns en karta över del av parken. Madrid Río delades upp i 93 delprojekt, 56 bolag var med och byggde. För att få enhetlighet i projektet bestämdes att alla utsmyckningar skulle vara av granit eller aluminium.


Några kilometer bort tar parken slut, granit och aluminium var det ja. Här visas det senaste seklets historik över ett område i text och bild. Kan det vara en idé för Slussen när den blir klar?

Spanien är ju känt för sina tapas – smårätter – mycket är bra, annat är mindre bra. Så här går det när man gör som jag brukar och chansar för att de är kul att se vad det är man får:

Fyra friterade varmkorvar.

För övrigt visade sig stället i övrigt vara en dyr turistfälla, undvik alltså att äta i korsningen Calle Postas och Calle del Marqués Viudo de Pontejos, söder om Puerta del Sol.


Kompakt utegym i stål vid ett torg, ett alternativ till timmerstockarna vid motionsspåren här hemma. (Det finns hittills två utegym i metall i Stockholm, vid Kaknäs och vid Pålsundsparken.)

Intressant skyltning av restaurangnamn, ständigt skiftande utformning av bokstäver på bildskärmar. Kan passa i på vissa platser i Stockholm också.

Vi gick dock inte till den restaurangen utan till Bar Amor. En mycket bra tapasbar med bra miljö, bra mat och bra priser. Kocken fick välja vilka rätter det skulle bli, här är det lätt halstrad tonfisk.

Fler bilder från resan finns i öppna album på Facebook här och här.

Lämplig musik för att komma i spansk kulturstämning är till exempel denna:

spotify:track:4BYcWkI3ZyQrHlaqWKrdo0


%d bloggare gillar detta: