En koloss på larvfötter

Rysslands makt över oss borde inte vara så stor som den är. EU har tre gånger så många invånare som Ryssland och en ekonomi som är åtta gånger så stor. Lägg därtill USA. Rysslands makt i Europa bygger på två saker. 1. Att vi har gjort oss beroende av dem för vår energiförsörjning. 2. Att de är beredda att bruka våld.

Inget av detta kan vi lösa på en dag, men det stora beroendet av rysk gas och olja går faktiskt att bryta ganska fort, genom att satsa på ny teknik och låta bli att avveckla kärnkraften. Vi måste också inse att Ryssland ligger där det ligger, att nedrusta ses inte av dem som en förtroendeskapande handling, utan som en svaghet.

Bild: The Economist

Som teckningen från The Economist påminner om är Rysslands akilleshäl som alltid ekonomin. Räknar man bort energin är de mycket mer beroende av oss än vi av dem. Ekonomiska sanktioner är också det som biter bäst mot det styrande skiktet. Visst är det så att detta kommer att utnyttjas i propagandan. Putin kan säga: ”se där, ni ser att jag hade rätt, de är våra fiender”. Det är bara det att uteblivna sanktioner och utebliven styrkeuppbyggnad bekräftar Putins bild av Väst som vekt och ovärdigt att ha inflytande.

Att ha med Putins Ryssland att göra är som att möta Daleks i Dr Who. ”However you respond is seen as an act of provocation.”

Men om motståndaren blir provocerad oavsett om man talar mjukt eller hårt så är det enda säkra alternativet att bära en stor påk. Rå styrka hos Väst ogillas av Ryssland, men det är något – tyvärr det enda – som de respekterar.

Krimtatar, knarkare, katolik eller knegare. Kiev var bättre än Kreml.

Efter Rysslands annektering av Krim dras snaran åt kring den del av befolkningen som Kreml inte tycker passar in, och det är en stor del. För vissa började förföljelsen för flera veckor sedan. En speciellt utsatt grupp är drogmissbrukare som går på substitutionsbehandling, de ryska trupperna som blockerar gränsen mot [resten av] Ukraina släpper inte igenom leveranserna av Metadon och Buprenorfin. Klinikernas lager håller nu på att ta slut och situationen för missbrukare under behandling blir alltmer desperat. Att läget ”normaliseras” genom att Krim nu har annekterats hjälper inte, tvärtom. För i Ryssland är substitutionsbehandling, liksom i princip allt annat också, förbjudet…

En annan grupp som förbereder sig på att fly är Krimtatarerna, sedan flera veckor har det börjat dyka upp kryss på deras dörrar, en iskall påminnelse om hur det gick till när Stalin 1944 deporterade ett helt folk och i processen tog död på hälften av det. Den nya regimen på Krim har redan tagit belut om att vräka Krimtatarerna från det statliga land de nu lever olagligt på.  Att de lever som markockupanter kan ju för den utomstående se märkligt ut, men det land de hade stals av staten då de deporterades 1944, det var inte förrän efter Berlinmurens fall de fick tillåtelse att återvända, till ett fosterland där de inte längre ägde någonting. Regimen säger nu att Krimtatarerna skall få land någon annan stans, men med tanke på hur sådant går till i Ryssland skall man inte hoppas för mycket på det. Vräkningshot är dock inte det värsta Krimtatarerna har att frukta. Människorättsaktivisten Reshat Ametov fördes bort 3 mars av de ryskstödda ”självförsvarsstyrkorna” sedan han stått tyst och demonstrerat mot dem i Simferopol. Två veckor senare återfanns hans döda kropp med spår av tortyr.

I DN Kultur hälsar den ryske författaren Arkadij Babtjenko Krimborna välkomna till Ryssland:

Nå, våra kosacker lär ni tydligen redan ha stiftat bekantskap med. Snygga killar, eller hur? Och ändå är det ingenting, ingenting. Ni har ju inte sett våra präster ännu.

Det är inte bara Krimtatarerna som blivit varse det religiösa/kulturella förtrycket, en annan grupp är Krims lilla minoritet av katoliker, tre av deras fem präster har kidnappats och kyrkor och församlingshem vandaliseras och bränns.

Men som Babtjenko konstaterar i DN, frihet och mänskliga rättigheter är det slut med, oavsett om man hör till en minoritet eller ej:

Tillåt oss att redan nu gratulera till den sista folkomröstningen i era liv. Fler ”viljeyttringar” blir det nämligen inte. Ni kommer helt enkelt inte att få välja igen – aldrig och ingenting. Aldrig och ingenting. Inte ens färgen på gränserna till er egen bakgård. Lägg genast det på minnet.

 

Kultur mot kanoner

Ukraina har inte alls lika stark militär som Ryssland, och när det gäller psykologisk krigföring är Ryssland mästare. Men den här filmen visar hur Ukraina kombinerar ett militärt och psykologiskt försvar. Tetrapoder, av den typ som till exempel används för att bygga hamnpirar, har ställts upp som stridsvagnshinder vid gränsen mot Ryssland och målats för att påminna om det kulturella och historiska broderskapet mellan länderna:

Magritte i Sovjet

På en presskonferens idag upprepade president Putin den officiella ryska ståndpunkten att det inte finns några ryska soldater på Krim utanför de ryska baserna.

Säga vad man vill om Putin. Men den gamle KGB-officeren visade ett påtagligt lugn inför det faktum att tungt beväpnade oidentifierade grupper rörde sig fritt i omgivningen runt omring några av Rysslands allra viktigaste militära installationer.

Auroras öden och äventyr

Ni vet pansarkryssaren Aurora? Det är hon som ligger vid kaj i Sankt Petersburg. Då hon 1917 avfyrade startskottet för stormningen av Vinterpalatset var det inte första gången hon utmärkte sig. 13 år tidigare hade ryska Östersjöflottan stävat ut mot Japan i det rysk-japanska kriget. På vägen var paranoian enorm för den nya uppfinningen torpedbåtar. Vid Doggers Bankar misstog den ryska flottan ett antal brittiska fiskebåtar för japanska torpedbåtar och besköt dem (ja, på Nordsjön). Tre brittiska fiskare och två ryssar – en sjöman och en fältpräst – dödades under kaoset. I förvirringen togs kryssaren Aurora för japansk och besköts, en rysk sjöman dog och en skadades där. Större förluster på båda sidor undveks genom den bedrövliga kvaliteten på den ryska eldgivningen. Till exempel sköt slagskeppet Oryol över 500 granater och träffade – ingenting.

Incidenten ledde nästan till krig mellan brittiska och ryska imperierna, den omedelbara effekten blev att britterna stängde Suezkanalen för ryssarna som därmed tvingades segla runt hela Afrika. Den långa omseglingen sänkte moralen och den långa tiden till sjöss innebar att det hann växa till ordentligt med musslor och annat på skroven. Detta var inte bara ett kosmetiskt problem, det ökade motståndet i vattnet och sänkte farten på fartygen med över en knop. Ryssarna hade ingen möjlighet att rengöra skroven inan de mötte japanerna vid Tsushima, den lägre farten bidrog till den ryska katastrofen. Aurora var ett av de få större skeppen på ryska sidan som överlevde slaget.

Bild: Wikimedia Commons

En kuriositet (till) i sammanhanget. Då ryssarna protesterade mot att Japan anfallit dem utan föregående krigsförklaring svarade Japan att Ryssland själva satt exempel hundra år tidigare, då de 1808 anföll Sverige och erövrade Finland.