Posts Tagged ‘reklam’

Ikeahackers, hut går hem

2 januari, 2015

Som många andra multinationella företag med starkt varumärke har Ikea mängder av lojala fans, det har till exempel visat sig i rörelsen av ”Ikeahackers” som kombinerar, bygger om och till Ikeaprodukter på sätt som företaget inte nödvändigtvis avsett. Malaysiska bloggerskan Jules Yap driver sedan 2006 sidan Ikeahackers.net där hon samlar egna och andras bilder, tips och tricks för att kustomisera Ikeaupplevelsen hemma. Nu undrar den fåkunnige, vilka problem skulle möjligtvis Ikeas jurister se med att någon gör reklam för dem på detta sätt?
screenshot från Ikeahackers med ordet Ikea överstruket
Flera: hon tjänar pengar på annonser (fast hade hon inte haft annonserna hade sajten knappast varit så stor, att driva den är i sig ett deltidsjobb) och Ikea var oroliga att någon skulle bygga ihop saker på ett sätt som inte var avsett, skada sig eller andra och därefter stämma Ikea för att de tillät Ikeahackers att existera. Så i fjol hotade Ikea med att dra sajten inför rätta: Hon skulle inte få använda namnet Ikea på nätet och inte ens göra egna bilder i det blågula färgschemat. Detta tondöva angrepp från Ikeas juristgorillor mot en av företagets största supporters ledde till att Ikea drabbades en, fullständigt förutsägbar, massiv kritikstorm. Och Ikea tog till sig.

Fresh talks launched!

I somras kontaktade de Jules Yap och bjöd henne till Europa för visning av huvudkontoret och samtal om hur situationen skulle kunna lösas. Detaljerna är ännu inte klara, men med ledning av vad Jules Yap skrev i förrgår och det faktum att namnet Ikea fortfarande finns i sajtens namn samtidigt som annonserna är tillbaka verkar det som en överenskommelse som båda parter är nöjda med snart kan bli klar.

Säng som är inbyggd bakom bokhyllor och kan fällas ned när hyllorna viks ut

Och på tal om sängar…

En sajt som Ikea däremot gick hela vägen och drev igenom en nedläggning av var tumblrsidan Justanotherikeacatalog. Den inriktade sig på Ikeaprodukter som återfanns i heminspelade amatörhårdporrfilmer. Och de var inte så svåra att hitta, någondera. På animerade giffar visades ett kort utsnitt av filmen komplett med namn och pris på Ikeaprodukten i bakgrunden. Sajten fanns dock bara några månader innan Ikea stoppade den. Exempel på hur det såg ut finns här, (lustigt nog är det könsdelarna som censurerats i klippen, fast det ju var Ikeamöblerna och dess beskrivning som gjorde att sajten tvingades stänga.)
blondiner i strumpbyxor, linne och högklackat nojsar på röd soffa
Det här var den enda bilden jag hittade som var någotsånär familjevänlig

En sajt som Ikea också försökte stänga, men inte lyckades med, var porrparodisidan Hot Malm med bilder på sängen Malm i olika utföranden, konstellationer och vinklar. Vem blir inte intresserad av rubriker som ”Hot Malm’s Bottom Stuffed” och ”Check out the pussy on this Hot Malm”? Klickar man på bilderna kommer man till Ikeas egen produktsida.
screenshot på sajt med sängbilder

Översta tre bilderna från Ikeahackers.net, övriga från länkade sidor.

Hederskulturen tar taxi

8 maj, 2014

Ett taxiförmedlingsföretag tyckte den här veckan att det var en bra idé att göra reklam för sin verksamhet på följande sätt:
Din dotter är fortfarande oskuld. Men om du skickar henne i en osäker taxi kan det gå fel
Helsida i Norrköpings-Magazinet nr 32 (sidan 7)

Så många fel på så få bokstäver. Redan greppet att försöka skrämma folk att använda taxi för att känna sig tryggare är tvivelaktigt. Men vad är det man skrämmer med? Taxiföretaget anser alltså att om en person skulle utsättas för våldtäkt så är det inte övergreppet och traumat som är det stora problemet, utan förlusten av ”oskulden”. En ”oskuld” som av någon anledning skall vaktas av personens förälder. (För övrigt: Om det nu finns något som kallas ”oskuld” så kan den inte tas bort, den kan bara ges bort.)

Person och person förresten, det handlar bara om kvinnor, taxiföretaget struntar i mäns oskuld. Och i män överhuvud taget. Detta trots att en ensam man löper mycket större risk att utsättas för våld och övergrepp än en ensam kvinna. Är det någon som borde ta taxi för att undvika att bli utsatt för brott (förutsatt att taxin är garanterat trygg, vilket den ju inte heller är) så är det en ensam man. Se där en riktig marknadsnisch.

I sitt sunkiga hederstänk ligger denna kampanj i nivå med en kommunal kampanj för fyra år sedan. Den var i och för sig inte kommersiell reklam utan propaganda för ett i sig behjärtansvärt ändamål. Den var å andra sidan finansierad med skattebetalarnas pengar.

Den som rörde sig på gatorna i Örebros och Värmlands län i maj 2010 riskerade att mötas av detta:

Din dotter är fortfarande oskuld
Det handlade om en kampanj där 26 kommuner lade skattepengar på att propagera mot langning med hjälp av skam- och hederskultur. Hanna W ogillade starkt den människosyn som låg bakom kampanjen:

Budskapet att jag förväntas uppröras av att kvinnor framställs som villiga är ett budskap om att kvinnor som har sex är orena. Det är ett budskap om att hela kvinnans väsen sitter i hennes kön, och att det blir befläckat av sex.

Sakine skrev om hederskultur, det gjorde även Hanna S:

Man vill gärna intala sig att det inte finns någon hederskultur i Sverige, men tittar man på den här reklamkampanjen så inser man snabbt att så inte är fallet. Hedern här handlar om att beskydda offret (kvinnan) från det smutsiga (sexet). Som om kvinnans heder satt i hennes obefläckade könsorgan!

Sånt här tänkande gör mig heligt förbannad, eftersom det dels omyndigförklarar alla av honkön, som om sex är något kvinnor inte kan hantera på egen hand utan måste ha en förmyndare (hennes far, pojkvän, eller staten) att hantera åt henne och skydda henne från. Dels förstärker det synen på kvinnans könsorgan som något heligt som inte ska befläckas av syndigt leverne.

So what om hon inte är “oskuld” längre? Vadan pojkarnas “oskuld”? Om hon vill knulla på fyllan så är väl det enda problemet om hon inte fått kondomer med sig hemifrån möjligen. Chansen att ångra sig är väl lika stor oavsett kön och ja, det är många som gör dumma saker på fyllan oavsett kön.

Djävulspojke och ängelflicka

Illustration: Marcus Fridholm

Marcus Fridholm hade en teori om hur kampanjmakarna tänkt sig att det skall vara:

Så vad är det värsta som kan hända så länge frivillighet råder? En kille/tjej blir av med oskulden — big deal.

I någon slags romantisk novelliknande föreställningsvärld skall det helst ske när man är sisådär sjutton, arton, nitton år och i det närmaste funderar på att förlova sig med tjejen/killen man varit tillsammans med ett halvår eller mer.

Man planerar fnittrande att ”nu skall det ske” och travar iväg och köper kondomer medan man rodnar hela vägen upp till hårfästet. Sen fumlar man omkring i sängen, hellre än bra, och det gör lite ont — men vad är väl en bal på slottet, det kan ju vara tråkigt och alldeles alldeles underbaaart! Det är faen i mig rena staffan hildebrandsexet som är idealet för hur man skall göra första gången — ni vet ”G som i Gemenskap”: nakenbad mitt i natten, motorcykel, några procent hit eller dit-snack och sen armhävningsknull. Efteråt sitter man i sängen och sjunger sånger tillsammans medan solen går upp.

I Expressen skrev Johannes Forssberg att kampanjen är idiotisk. Reklambyrån Bulldozer som gjort kampanjen skrev om uppmärksamheten på sin blogg, det var tydligt att reklambyråns mål är att ”första gången” faktiskt skall gå till på kiosknovellvis. Dr M sammanfattade hos Fridholm:

Saxat ur reklambyrå-VD:ns försvarstal:

”De unga människor vi pratat med upplevde att oönskat sex är ett större problem bland unga tjejer än bland unga killar.”

Och det har inte möjligtvis någonting att göra med exakt den unkna sexualmoral er kampanj bygger på och underblåser, tror du?

”Jag tror helt enkelt att sex för första gången blir bäst om man gör det nykter, av egen fri vilja. Det är ingen moralkaka, utan egen praktisk erfarenhet.”

Tja … är det inte frivilligt är det våldtäkt, och det är en annan diskussion, no? Och jo, i samma ögonblick som du generaliserar din egen personliga erfarenhet till allmängiltig regel för hur vi ska handla och uppleva saker blir det en moralkaka. Och så var det det där med den där heliga första gången … Hade det inte varit bättre att hålla sig till att konstatera att man i regel är en usel beslutsfattare på fyllan?

Reklambyråns blogg saknade kommentarsfunktion, välkomna till 1999… Hos reklambyrån kunde man även se de övriga affischerna i kampanjen. Notera det genomgående temat: hur flickor blir offer och pojkar (sex)förbrytare så fort de tar ett glas.
Galleri med skrämselpropaganda

Att utnyttja unga flickor i propagandan är inget nytt, Mattias skrev om det när Systembolaget själva var ute och spelade oskulds- och befläckelsekortet inför skolavslutningarna för några år sedan. Alkosexism är ju inget nytt för alkoholmonopolet.

Stockholm – det är ingen tillfällighet!

3 april, 2014

Förra året skrev jag om den fantastiska videon om Stockholm som producerades av Charlie Caper och Erik Rosales med sju iPads som rekvisita. I år har det kommit en ny video från Charlie Caper, nu utan det mesta av hans hår, hans kompanjon och deras iPads, men med spelkort och en vacker utsikt:

Stockholm är en av Världens mest attraktiva huvudstäder att bo i. I topp på miljö, livskvalitet, hälsa och innovationsklimat. Och det, det är ingen tillfällighet!

Sexighet är inte alltid sexism

1 april, 2014

Genusfotografen har ibland sina poänger, men hen har med tiden visat en obehaglig tendens att läsa in våldtäkt och pedofili i varenda avklädd reklambild. Therese Bohman tröttnade på det och skrev i Expressen:

Den amerikanska klädkedjan American Apparel har orsakat upprördhet igen, den här gången med en reklambild för en kort kjol: en tjej, fotograferad bakifrån, böjer sig framåt så att hennes trosor syns under kjolen. Reaktionerna på Twitter har varit så starka att bilden blivit nyhet i flera tidningar. I en intervju i Resumé säger Tomas ”Genusfotografen” Gunnarsson, som tidigare utnämnt företaget till Årets sexist på sin blogg: ”Det här är en jävligt grov bild. Den känns nästan som en våldsam markering. Jag vill inte ens se det där. Det ser ut som en flicka som tvingats vända sig om och böja sig fram.”

Vad det är i bilden som signalerar våld eller tvång är helt obegripligt för mig.

Att den är sexuell råder det ingen tvekan om. Men att förutsätta att en bild som skildrar en kvinna i en sexuell situation automatiskt implicerar hot om våld eller tvång – vad är det för syn på kvinnlig sexualitet? I sin iver att förklara hur förkastlig bilden är glömmer dess kritiker att man därmed säger något annat: att ingen tjej skulle stå så där frivilligt. Eller att ingen tjej skulle kunna tycka att det är en sexig bild.

Susanna Pettersson kände likadant

Det är ibland verkligt hårresande att läsa Gunnarssons infantiliserande och föraktfulla ord om kvinnorna han betraktar – som när han kommenterar ytterligare en reklambild från American Apparel föreställandes en ung kvinna iklädd body och knästrumpor som sitter bakåtlutad i ett fönster med ena benet uppsträckt i luften, kaxig blick in i kameran och en vattenflaska i handen:

Stretchar lite i kvällsblöjan med drogad nappflaska i väntan på att bli nattad av något ådrigt.

Eller när han under en bild på en annan American Apparel-kvinna i liknande klädsel som stöder sig på armbågarna på en säng samtidigt som hon blåser en tuggummibubbla, skriver:

För ung för att förstå vad som hänt eller för att göra motstånd när det händer igen

Det finns något djupt obehagligt i Tomas Gunnarssons bildanalyser. De utgår alltid ifrån att kvinnan som avbildas är ett offer, en passiviserad och förslavad ömklig liten flickunge som tvingats till förnedringen av att sexualiseras av otäcka män som sannolikt är både barnarövare och hallickar. En kvinna kan i Gunnarssons värld inte slicka sig om läpparna eller puta med rumpan av den enkla anledningen att hon vill uttrycka sig som en sexuell varelse – det är alltid ett uttryck för ”den manliga sexualiserande blicken [som har] genomsyrat hela den västerländska bildtraditionen och genomsyrar all slags kommersiell bildkultur idag”.

Gunnarsson berövar gång på gång kvinnor agens i sina, i mitt tycke, rent sexualfientliga bildtolkningar. Den givna premissen är att kvinnor aldrig skulle kunna välja dessa sexuella uttryck själva. Ingen kvinna skulle självmant krypa över ett bord med suktande blick eller bita sig i fingret som en provokativ lustdrypande come-hither-gest på bild. Det är en manlig och förtryckande blick, eller med Gunnarssons egna ord ”patriarkatets våldsamma gisslantagning av kvinnobilden”.

[…]

Jag vet i alla fall vems blick jag tycker är obehaglig.

Det finns stora problem med sexism i samhället och i media, men att likställa sexighet med sexism, att läsa in pedofila fantasier bakom varje avklädd modebild, att implicera att ingen kvinna frivilligt beter sig trånande eller utmanande leder ingen vart.

Jag har skrivit förut om dålig reklam och bra hantering av sexism:

På The Hawkeye Initiative berättade en gästbloggare historien om dataspelsföretaget där hon arbetar. Arbetet och arbetskamraterna var toppen, det var bara det att VD:n gillade att hänga bilder på lättlädda damer på väggarna. Speciellt en stor bild som dominerade kontoret. Det där med sexism i dataspelsvärlden kan sägas mycket om, och det här var inte ett av de värre exemplen, men det var ändå inte alla som uppskattade bilden eftersom den var en illustration av problemet med hur starka kvinnor beskrivs i serie- och dataspelskulturen (fantasilösheten gäller dock inte bara de kvinnliga hjältarna). Lösningen blev att engagera en av de andra anställda att göra en motsvarande manlig bild:

Serieplanscher, lättlädd kvinna och lättklädd man
Ruby Underboob och Brosie the Riveter, tillsammans till sist. Huvudskyddsombudet har dock fortfarande ett och annat att anmärka på.

Det är så här det skall göras, med humor och med samma mynt. Notera att den lättklädde hunken inte heller försöker se ut som ett sexobjekt för män och kvinnor som gillar kvinnor, utan som ett sexobjekt för kvinnor och män som gillar män. Projekt som ”men posing like women” är däremot inte samma mynt. Ja, det ser jättekonstigt ut att avbilda män typiskt ”stereotypiskt kvinnligt”. Precis som det ser jättekonstigt ut att avbilda kvinnor i Super Mario-mustasch. Men vad skall vi, egentligen, dra för slutsats av det?

Reklamen ja, Det är skillnad på olika produkter, gäller det (under)kläder, hudkrämer eller parfymer så tycker jag man kan visa nästan hur mycket hud som helst utan att det behöver bli fel, det beror på hur det görs. Och det är ju ingen naturlag att det bara behöver vara kvinnor som är lättklädda. Så här gjorde Yves Saint Laurent reklam för sin Pour Homme  1971:

Svartvit bild på Yves Saint Laurent naken

Bild: Vogue

Slutsats: Gärna avklätt och sexigt, något för såväl kvinnor som män, straighta som hbtq, att titta på. Men inte fantasilöst, och inte där det skär sig med produkten.

Godtycklig censur, nu från en Akademi nära dig

15 mars, 2014

Mercedes-Benz har ien reklamfilm citerat Karin Boye-dikten “I rörelse”, ni vet: Nog finns det mål och mening i vår färd – men det är vägen, som är mödan värd.

Att sprida god poesi på svenska borde vara en gudi behaglig gärning, kan man tycka att Svenska Akademien borde tycka. Men det gör de inte, tvärtom.

Vanligen är det så att när (den absurt långa) skyddstiden har löpt ut 70 år efter upphovshenens död så är ett verk fritt att använda. (Verket har därmed mycket starkare skydd än upphovshenen själv. Levande personer har ett starkt skydd mot att användas i reklam de inte vill vara med i. Döda personer har inget sådant skydd, så man skulle helt lagligt kunna använda en bild av till exempel Olof Palme i en annons för kattmat eller utemöbler, bara man har rätt till bilden. Att så ändå inte görs beror på att reklamnyttan för sådana tilltag tenderar bli negativ, och vill man uppröra med målet att nå spridning är det mycket säkrare att bara visa något naket)

Här har företaget skött sig föredömligt och, trots att texten egentligen är fri att använda, kontrollerat med författaren närstående intressenter att det är ok. Mercedes-Benz har frågat Karin Boye-sällskapet om tillstånd och fått det, precis som Renault gjorde för ett decennium sedan. Men det räcker inte för Svenska Akademien, vars ständige sekreterare kallar användandet för gravplundring. Akademien hotar att använda sig av en undantagsparagraf i Upphovsrättslagen: De och två andra institutioner, Musikaliska Akademien och Akademien för de fria konsterna, kan nämligen åkalla det så kallade “klassikerskyddet” och föra talan mot bruk av “litterärt och konstnärligt verk […] som kränker den andliga odlingens intresse”.

Nu händer dock inte så mycket mer i det här ärendet eftersom annonseringen redan är avslutad. Men det vore dock välgörande med ett förtydligande från parnassen om vad som går för sig och inte för sig. För Akademiens upprördhet kommer väldigt plötsligt, jag hörde inget därifrån när en annan biltillverkare nyss under enorm mediebevakning släppte en reklamfilm som setts av många fler än MB-filmen, en reklamfilm som även den innehåller en mycket känd text, som dessutom ett ord har ändrats i. Liksom Anna Troberg undrar jag: När slår Svenska Akademien klassikerskyddet i huvudet på Zlatan och Volvo?

Du kan dock inte se på båda filmerna för att själv bilda dig en uppfattning. MB:s film är nerplockad från Youtube… Volvos är dock kvar.

Dags för nya lagregler kanske, och i väntan på det, dags för lite nytt blod i Akademien kanske?

Om dålig reklam och bra hantering av sexism

15 maj, 2013

Emelie Erikssons försök att shoppa en unisexskjorta på American Apparel satte fartsexismdebatten. Jag brukar inte bli speciellt upprörd över lättklädd klädesreklam, men det här var faktiskt pinsamt dåligt, snälla AA, unisex?

Det finns problem med sexism i annonser, det finns problem med sexism i bilder som sätts upp på väggarna på arbetsplatser, men jag tror inte att den bästa lösningen är att bannlysa naket i reklamen eller att slita ner från väggen bilder som många gillar men andra är obekväma med. Skuldbeläggande och konfrontation fungerar i allmänhet dåligt om man vill ha en attitydförändring. När det gäller kass reklam finns en enkel lösning: köp inte produkten. När det gäller pin-up-bilder på väggarna finns en annan:

The Hawkeye Initiative berättar en gästbloggare historien om dataspelsföretaget där hon arbetar. Arbetet och arbetskamraterna är toppen, det var bara det att VD:n gillade att hänga bilder på lättlädda damer på väggarna. Speciellt en stor bild som dominerade kontoret. Det där med sexism i dataspelsvärlden kan sägas mycket om, och det här var inte ett av de värre exemplen, men det var ändå inte alla som uppskattade bilden eftersom den var en illustration av problemet med hur starka kvinnor beskrivs i serie- och dataspelskulturen (fantasilösheten gäller dock inte bara de kvinnliga hjältarna).

Lösningen blev att engagera en av de andra anställda att göra en motsvarande manlig bild, efter två flaskor svindyr añejo tequila och sex veckor var det dags. På morgonen 1 april smög de in i VD:ns rum och bytte ut bilderna.

As the morning progressed, Brosie (ahem) revealed himself to our co-workers. The air resounded with startled, suppressed gargles of mingled joy and horror.  Some take pictures. Some instantly turn and flee. Several men blush and grin in vindicated solidarity. Several women ask us for prints. At this point I am in total rapture. This is the moment I have been dreaming about for six months.

Yet somehow everyone in the office manages to keep quiet about it. Until, finally, our CEO arrives.

We hear a loud: “What the hell is this?!” And then all goes quiet. Ten minutes pass. We panic.

We are both suddenly and painfully aware that we have, in fact, just punked the CEO of our company. He is by all accounts an awesome dude. He is also a late-50s ex-army guy who happens to determine our employment futures in an at-will state. Meep.

Twenty more minutes pass. And then our CEO comes up to my desk, taps me on the shoulder, and says this:

“That was a brilliant prank. You called me on exactly the bullshit I need to be called on. I put up pictures of half-naked girls around the office all the time and I never think about it. I’m taking you and Sam to lunch. And after that, we’re going to hang both prints, side by side.”

Och så blev det.

This wonderful experience has taught me two things that I hope to carry with me for the rest of my career in STEM (science, technology, engineering and math) and in gaming. It taught me this:

  1. Lots of men (like Sam) are already sympathetic to the stupid, constant crap women put up with in gaming/STEM, and they are ready and willing to call that crap onto the carpet.

  2. And, most importantly, many of the guys who are behind that stupid, constant crap are totally decent, open-minded human beings who just don’t realize they’re doing it. You know how sometimes you don’t realize how much you and your girlfriend are talking about shoes or menstruation until some dude walks into the room? Well sometimes guys don’t realize how much they’re talking about titties.

Serieplanscher, lättlädd kvinna och lättklädd man

Ruby Underboob och Brosie the Riveter, tillsammans till sist. Huvudskyddsombudet har dock fortfarande ett och annat att anmärka på.

Det är så här det skall göras, med humor och med samma mynt. Notera att den lättklädde hunken inte heller försöker se ut som ett sexobjekt för män och kvinnor som gillar kvinnor, utan som ett sexobjekt för kvinnor och män som gillar män.

Projekt som ”men posing like women” är däremot inte samma mynt. Ja, det ser jättekonstigt ut att avbilda män typiskt ”stereotypiskt kvinnligt”. Precis som det ser jättekonstigt ut att avbilda kvinnor i Super Mario-mustasch. Men vad skall vi, egentligen, dra för slutsats av det?

Reklamen ja, Det är skillnad på olika produkter, gäller det (under)kläder, hudkrämer eller parfymer så tycker jag man kan visa nästan hur mycket hud som helst utan att det behöver bli fel, det beror på hur det görs. Och det är ju ingen naturlag att det bara behöver vara kvinnor som är lättklädda. Så här gjorde Yves Saint Laurent reklam för sin Pour Homme  1971:

Svartvit bild på Yves Saint Laurent naken

Bild: Vogue

Slutsats: Gärna avklätt och sexigt, något för såväl kvinnor som män, straighta som hbtq, att titta på. Men inte fantasilöst, och inte där det skär sig med produkten.


%d bloggare gillar detta: