Posts Tagged ‘media’

Obegriplig psalmsång

2 oktober, 2014

Medias roll sägs vara att göra världen begriplig. Men i rapporteringen kring åtalet av aktivisterna vid SvP-demonstrationen har det gång efter annan påståtts att de ”åtalats för psalmsång”? Men det är, naturligtvis, inte därför de har hamnat inför domstol, det är för ohörsamhet mot ordningsmakten. Och nej, ”bara sitta ner och sjunga” är inte självklart harmlöst. I Jönköping skapade det en potentiellt mycket farlig situation. Motdemonstranter, många beväpnade, tryckte på bakifrån, om demonstrationen då blir stillastående ökar risken för våld enormt. Att i det läget blockera vägen och vägra flytta på sig trots polismans uppmaning är att utsätta andra för direkt fysisk fara.

I går föll domen mot fem av de medverkande, i rubriker och text fortfarande benämnda som ”psalmsångare”. Tingsrätten konstaterade att åklagaren hade rätt i att de begått en straffbar handling, men rätten valde att använda en undantagsbestämmelse för att inte utdöma någon påföljd. Motiveringen var att det var i vällovligt syfte och att inget allvarligt inträffat till följd av det denna gång.

med hänsyn till den ringa påverkan av ordningen som gärningarna i praktiken kom att få

Hade utfallet blivit ett annat, att människor skadats på grund av demonstranternas blockad, hade straffet också blivit ett annat. Tingsrätten går här en balansgång mellan att inte vilja straffa ”psalmsångarna” och samtidigt markera att det de gjorde var potentiellt farligt och kunde fått allvarliga konsekvenser. Tingsrättsdomar är inte prejudicerande, så vi får se om någon av parterna överklagar, varför de nu skulle göra det?

Clownnäsa på när media tårtningsrapporterar

2 april, 2014

Det dröjde inte många dagar efter mediahaveriet kring rumptafsningsdomen innan det var dags för majoriteten av Sveriges massmedier att åter bevisa sin juridiska inkompetens.

En kvinna som kastat en tårta i ansiktet på Jimmie Åkesson dömdes till två månaders fängelse. De flesta media rapporterade som om det var tårtningen som gav fängelse, vilket gav upphov till en animerad debatt om huruvida det straffet var rätt eller fel. En debatt som handlade om något som inte hänt. Eftersom hon inte alls fick fängelse för tårtningen, hon fick det för tre fall av grov olovlig körning, vilket i kombination med hennes tidigare brottshistorik automatiskt gav fängelse. Tårtningens straffvärde var bara böter, och i sammanhanget kan det alltså betraktas att hon kom undan med den gratis. En del tidningar hade inte med detta alls, andra hade faktiskt med det riktiga skälet, fast gömt långt ner i texten. Jag vet inte om det omedvetna eller det medvetna vilseledandet av läsarna är värst…

Här är DN:s rapportering, rubriken är som synes direkt falsk:

Faximil från DN, domskälen står 3/4 in i artikeln
Så här långt behöver man läsa i DNs artikel för förstå vad tårtkvinnan fick fängelse för. Bild: Twitter.

Jag vill ta tillfället i akt att presentera en enkel kom-i-håg-lista för avlönade journalister:

  1. Läs domen.
  2. Förmedla vad den säger.
  3. Kommentera.

1 och 2 är obligatoriska. 3 är frivillig.

INTE TVÄRTOM!

Tretal i källkritik: mail, marijuana och misogyni

15 januari, 2014

Den senaste tiden har återigen fört upp källkritik på agendan. I början av året blåste det upp till storm om ett förolämpande mail till en reporter som såg ut att komma från socialdemokratiska kommunalrådet Lennart Holmlund i Umeå.

Mailet visade sig senare vara en förfalskning. Men det märkliga i den här historien var att inte bara reportern trodde att kommunalrådet Holmlund skickat det förolämpande mailet. Holmlund trodde det själv!

Detta fick den riktiga brevskrivaren att höra av sig för att förklara att mailet var en bluff. Vilket vem som helst snabbt kunde konstaterat genom att titta i källkoden till mailets brevhuvud. Att förfalska den avsändare som som står öppet är lätt, men det finns ett enkelt sätt att kontrollera äktheten: I källkoden står den riktiga avsändaren.

I början av året delades också en länk till en satirsajt flitigt. I artikeln påstods 1) att man kan dö av att överdosera marijuana och 2) att 37 personer gjort just det den första dagen marijuana var legalt i Colorado.

Undrar du hur många människor som i verkligheten någonsin dött av en överdos marijuana? Klicka här för att läsa, eller titta på illustrationen nedan:

skärmdump med manipulerat resultat

Som synes har inga människor någonsin dött av marijuanaöverdos. Troligtvis inga pandor heller.

För att fullkomliga tretalet: På Facebook har också upprördheten varit stor över misogynin på Googles söktjänst. En användare delade en bild på en sökning efter ”Kvinnliga chefer” där Google såg ut att svara ”Menade du: Manliga chefer”. Bilden delades flitigt och folk förfasade sig vederbörligen. Ingen av dem som gjorde det hade kommit på idén att prova att lägga två sekunder på att faktiskt prova att göra samma googling för att se om det stämde som det påstods… Nu har användaren talat om hur han gjorde, det var inte ens Photoshop, det var enklare än så. Kim Stranne skriver:

Jag gjorde följande;
Skrev in manig chef.
Den felstavningen gjorde att Google föreslog manlig chef.
Därefter raderade jag det jag sökt på och skrev in kvinnlig chef och lät bli att trycka ”sök”.

avfotograferad skärm med manipulerat resultat

Men vadå, det finns ju på bild, på Internet, då är det sant!

Ömsom vin ömsom barntandkräm

1 december, 2013

Denna blogg ser som en av sina huvuduppgifter att bedriva källkritik. Mycket av det som sprids i sociala och asociala media är inte vad det ser ut att vara. Nu är Världen så vist ordnad att det är fler som har samma inriktning. Till exempel Per Köhler som twittrar flitigt och bloggar på Det är trams. I veckan tog han sig an Kalla fakta:s larm om gifter i vin.

Under programmet presenterades – mycket hastigt, så tittaren inte skulle råka få reda på några s.k. kalla fakta – en lista på vad TV4 uppenbarligen räknar som tillsatser i vin. Flera av dessa – tanniner, vinsyra, mjölksyra, spår av jäst och ek – är förstås inte alls tillsatser utan, well, vin. Vilket rimligtvis är en förväntat ingrediens i just vin. Utöver dessa hade man också hittat olika salter, citronsyra, äggviteämnen och olika organiska föreningar. Man var mycket noga med att påpeka att flera av dessa kan ge allergiska reaktioner eller hypersensitivitetsreaktioner och betydligt mindre intresserad av att påpeka att detta gäller precis alla andra drycker som finns, rent vatten undantaget. […]
Kalla Fakta lyckades också hitta spår av pesticider i några av vinerna. I förbifarten nämndes att dessa förvisso låg under de tillåtna gränsvärdena för just vin, men att de låg över gränsvärdena för kranvatten. Här hade man förstås kunnat upplysa tittarna om varför kranvatten har mycket lägre gränsvärde än andra livsmedel – det släpps ut betydligt mycket mer kranvatten i naturen än vin och de organismer som till skillnad från människor påverkas av insekticider dricker inte rödtjut, t.ex.

Han räknar också ut hur mycket man behöver dricka för att faktiskt komma upp i skadliga doser av de bekämpningsmedel Kalla Fakta varnade för:

När det gäller ARfD är det methoxyfenozidevärdet i SomeZin som kommer närmast den högsta säkra engångsdosen enligt EFSAs rekommendationer. Jag bör inte dricka mer än 298 liter av varan åt gången utan att riskera min lever. Däremot kan jag dricka hela 3785 liter Il Conte eller JP Chenet åt gången utan att oroa mig. Detta förutsätter förstås att jag inte dör av akut alkoholförgiftning av de 492 litrarna etanol, att de 23 kilona socker inte ställer till med mitt blodsocker för mycket eller att mina elektrolyter klarar att jag dricker en flaska vin var 40:e sekund, ett dygn i streck.

Och:

Några gram alkohol/dag ger också leverpåverkan och den som frivilligt dricker en alkohollösning och oroar sig för tillsatser bör inte fatta viktiga beslut utan målsmans tillstånd.

Per Köhler medverkade i går i frågan i P1-programmet Medierna.

På Facebook delas nu en länk till en hemsida som varnar för barntandkräm. Innehavaren Liv Ranweg, som sysslar med alternativmedicin, har läst innehållsförteckningen på Pepsodent Kids och hittat en massa beståndsdelar, en del tillochmed med E-nummer…  Slutsatsen är att allt som ingår, utom vatten, är läskigt. En typisk punkt ser ut så här:

Sodium Flouride – är en jonförening med den kemiska formeln NaF.
Användning: Natriumfluorid används ofta i tandkräm och som rengöringsmedel.
Förekomst: Natriumfluorid framställs genom att neutralisera fluorvätesyra (mycket stark frätande syra) med natriumhydroxid (vitt fast ämne som är starkt frätande).
Risker: Ett dagligt intag på mer än 2 mg kan försämra hälsan. Med åldern minskar njurfunktionen och fluorhalten i skelett och blod ökar. I små frekventa doser kan fluor orsaka missväxt, fosterskador, sterilitet, cancer, Alzheimers, benskörhet, åderförkalkning, försvagar immunförsvaret och reducerar hjärn-kapaciteten. Det kan bidra till illamående, förstoppning, orolig mage. Det har visat sig påverka hjärtat och cirkulationssystemet. Kan orsaka smärta i ben och ofullständiga stressfrakturer när doserna är för höga, irriterar magen ibland så hårt att det orsakar sår, komplikationer i skelettet, kan förändra utseendet på barns tänder under tandutvecklingen.
Läs mer om alla hälsorisker från fluor HÄR

Alla substanser, inklusive vatten, kan vara giftiga, det är dosen som avgör. För att bli förgiftad av fluor krävs att barnet äter tre tuber flourtandräm, på en gång.

Men varför skall man ens ha fluor i tandkräm? Vad sägs om… Att det är det enda som fungerar mot hål i tänderna?

En del håller med Liv Ranweg i kommentarsfältet, andra säger emot, till exempel Anders:

Jag kan inte låta bli att undra: vad tycker du egentligen att tandkräm ska innehålla för någonting?

Vi förväntar oss att en tandkräm ska ha en rad egenskaper: Den ska rengöra tänderna ordentligt. Den ska skonsamt slipa bort beläggningar. Den ska motverka bakterier och karies. Den ska ha en fräsch smak och doft. Den ska ha en bra konsistens så att den går att klämma ur tuben och lägga på borsten. Den ska inte ruttna, härskna, mögla eller bli grogrund för bakterier.

För att det över huvud taget ska bli en tandkräm behövs självklart en eller flera ingredienser som ger just den egenskap ovan som vi är ute efter. Och ingredienser har namn. Ibland enkla, ibland krångliga. Då är det väl alldeles utmärkt att de är tilldelade E-nummer så att vi enklare kan ha koll på dem och vilka gränsvärden som gäller för dem.

Om vi så bara blandar ihop vatten och salt så har vi natriumklorid och diväteoxid. Det låter ju jätteläskigt, eller hur? Du talar dessutom om ekologisk tandkräm, den innehåller självklart också E-numrerade ingredienser.

Om jag äter en skål filmjölk eller yoghurt, då har jag som bekant ätit mjölksyra. Mjölksyra har ett E-nummer: E270. Ett annat namn för mjölksyra är 2-Hydroxipropansyra. Gör det faktum att man har givit mjölksyran ett systematiskt namn och ett E-nummer mjölksyran skadligare och giftigare på något sätt? Nej, självklart inte.

Om jag plockar en svamp och äter den så riskerar jag att dö av nervgiftet ibotensyra, eller som det också heter: α-Amino-2,3-dihydro-2-oxo-5-oxazoletansyra. Gör det faktum att det är en helt ”naturlig” svamp jag plockat i skogen ibotensyran mindre giftig och skadlig på något sätt? Nej, självklart inte.

Det går över huvud taget inte att säga att saker med krångliga namn och E-nummer är farliga och att ”naturliga” ingredienser automatiskt är hälsosamma. Det vi dock kan vara säkra på är dock att de saker som tilldelats E-nummer är de som har testats noggrannt och att gränsvärden är uppsatta där de med väldigt god säkerhetsmarginal inte är skadliga för oss.

Den som vill dra ner på färdigtillverkade hygienartiklar och liknande kan självklart göra det. Men man kan ju låta folk ta sina beslut baserade på förståelse och kunskap. Inte på skrämselpropaganda, myter och okunskap, vilket tyvärr ditt blogginlägg bidrar till.

 

Världen är större än du nånsin tror, hyperrationella liberal

13 mars, 2013

Med anledning av påvevalet presterar Dilsa Demirbag-Sten i DN ett fascinerande självgott aktstycke, tyvärr typiskt för svensk ateistisk liberalism, de prisar sin egen intelligens för att de sett ljuset och beklagar/fördömer de som inte nått dit ännu.

Hur länge ska det dröja innan resten av invånarna på vår planet inser att ”Gud” inte är ett politiskt och logiskt mera relevant begrepp än rosa elefanter?

Andreas Johansson Heinö skriver om svensk offentlighets ointresse för/oförmåga till en seriös omvärldsbevakning. Man kan där konstatera att inte ens de ivrigaste förespråkarna för fri invandring och mångkultur själva verkar begripa vad mångkultur innebär – det är inte bara olika maträtter eller ens kläder, det är också olika livsåskådningar. I utlandet, utanför det världsextremt sekularistiska Sverige, spelar religionen faktiskt roll (liksom den gör för många här också, infödda som invandrade):

Man ska inte naturligtvis inte överanalysera ordval i tweets ens från heltidspolitiker men jag kan inte komma ifrån känslan av att Anna Karin Hatts undran om ”intresset för katolicismen i Sverige” och Fredrick Federleys ”500 år sen påven var riktigt het i Sverige” någonstans bottnar i en oförmåga att inse att Hyland är död. Det finns inte längre en homogen svensk mediepublik som samlas framför soffan och tillsammans tittar på mysig folkhems-TV som intresserar dem alla. Däremot finns omkring 150,000 aktiva katoliker i Sverige. Fler än 50,000 svenskar är födda i Latinamerika. Än viktigare: även om det är en sliten fras är det inte desto mindre sant att vi lever i en globaliserad värld där det som sker i Caracas och i Rom direkt påverkar det som sker i Tranås eller Hylte.

Sant, världen är större än Sverige, och Sverige är en del av världen. Inte sedan före 1593 har det funnits så många katoliker i Sverige som nu. I världen är katolikerna 1,2 miljarder. Till detta kommer andra kristna, muslimer, buddhister, judar, med mera, med mera, kulturellt och religiöst influerade av sin religionstillhörighet. Att skriva bort religionen ur världsanalysen gör världsanalysen oanvändbar.

[uppdatering: Sydsvenskans huvudledare bekräftar med total övertydlighet tesen att svenska ateistliberaler varken vill eller kan begripa hur andra människor än de själva tänker:

De senaste decennierna har sett religioner och religiösa företrädare flytta fram sina positioner. Det är ett hot mot det sekulära samhället – en av mänsklighetens viktigaste uppfinningar – och därmed i förlängningen mot demokratin.

Demokrati innebär folkstyre. Antingen direkt eller indirekt, genom att folket utser sina företrädare.

Religion är i stor utsträckning raka motsatsen, folket styr inte utan styrs. Av heliga texter, av heliga män.

Religion i sig ett hot mot demokratin? ”Liberaler” som skriver sådant som ovanstående gör alltså anspråk på att styra en värld de inte har ens en grundläggande förståelse av.

Eli Göndör vet däremot vad han pratar om:

Människor väljer sin egen religiösa väg och rätten att inte vara lojal med någon församling eller teologisk princip. Umgänge som bäst tillfredsställer det personliga religiösa behovet prioriteras.

Ökad läskunnighet och bildning leder dels till individuella texttolkningar med utgångspunkt i den personliga vardagslivsreligiositetens behov av trygghet och sammanhang, dels till frigörelse från religiösa auktoriteters åsikter. Därmed förändras normerna för hur texter bör förstås eller följas.

Resultatet är idémässig decentralisering av vad som tidigare ansetts vara självklara religiösa kollektiv eller normerande religiöst beteende.[…]
Det går inte att nonchalera religionens inflytande i samhället eller avfärda den som något enbart förknippat med outbildade eller svagsinta människor. Insikten om religionens förändring är absolut nödvändig för att samtalet mellan sekulärt och religiöst ska bli fruktbart.]


%d bloggare gillar detta: