Droppen urholkar stenen. Förra veckan tog vi i Stockholm beslut om att ta allt relationsvåld på allvar: allt våld skall utredas, oavsett kön, släktskap eller läggning. Det var en lång väg dit men nu är vi äntligen där. Nu kommer glädjande nyheter också på ett annat område som tidigare mer styrts av fördomar än av vilja att se verkligheten i alla dess olika uppenbarelser: Arbetet mot människohandel. Ett 15-tal forskare från åtta olika länder skall nu delta i ett EU-projekt vars slutmål är att minska det lidande som blir följden av de värsta formerna av exploatering. I Sverige är en av de som kommer att arbeta med utredningen socialantropologen Petra Östergren:
Ofta tänker man på inlåsta kvinnor som lurats till rika länder där de fråntagits sina pass och tvingas sälja sex. Men egentligen handlar människohandel oftare om hushållsarbeten, produktion av varor och jordbruksarbete under fruktansvärda förhållanden. Det finns olika grader av exploatering, och inom projektet kommer vi att arbeta med en bred förståelse av begreppet.
Hon har fått tre miljoner för att delta i EU-projektet om hur man kan komma åt människohandel genom att studera efterfrågan. Andra i projektet riktar in sig på de vanligare formerna av människohandel. Petra Östergren riktar in sig på den mindre vanliga, men mer omskrivna, människohandeln för sexuella syften. Detta får också en bonuseffekt: Den första ordentliga genomlysningen av sexköpslagens effekter hos sexköpare i Sverige (Nej, Skarheds officiella undersökning var inte intresserad av åsikter från vare sig säljare eller köpare):
Vad jag känner till är detta den första samhällsvetenskapliga studien med djupintervjuer av sexköpare i Sverige sedan sexköpslagen infördes. Det finns ju en schablonbild av människohandel och sexköpare i populärkultur och media. Men den kanske inte stämmer, och köparna kanske inte heller känner igen sig i den bilden. Det kan vara problematiskt eftersom handlingsplaner kan missriktas och sexköparna får svårt att hjälpa till att identifiera personer som är utsatta för människohandel. Därför tänker vi också göra en analys av den rådande mediebilden.
Just så, är man verkligen intresserad av att lösa samhällsproblem så går man ut i verkligheten och ser vari problemet består, sedan anpassar man åtgärderna efter vad man hittar. Ett tillvägagångssätt som tyvärr är undantag snarare än regel när det handlar om samhällsproblem där debatten präglas av starka moralistiska åsikter.
No size fits all 