Posts Tagged ‘identitetspolitik’

Den nyvictorianska feminismen

6 april, 2017

I går mötte Feministiskt Initiativs nyvalda partiledare Victoria Kawesa moderata riksdagsmannen Hanif Bali i debatt i Expressen TV.  Bali refererade själv på Facebook:

Debatten mot Viktoria Kawesa (FI) blev tillslut av. Börja poppa popcorn. Kl 19:00 i Expressen sänds debatten – där ni kan höra för första gången någonsin att jag tappar talförmågan när Kawesa förklarar att utvisade ryssar och östeuropéer inte är ”vita”.

Enjoy.

Intressant att Kawesa således delar världsbild med förra sekelskiftets anglogermanska rasteoretiker. I slutet av 1800-talet ansågs av många (anglosaxare eller germaner alltså) att de som inte var anglosaxare eller germaner inte kunde vara vita. Italienare, spanjorer, polacker, judar, greker, med flera, utdefinierades. Fransmän godkändes dock motvilligt.

Det gjordes stora ansträngningar i London att förklara hur en nyazeeländare kunde vara vit medan en irländare inte var det. Vita ansågs nämligen ha rätt till självstyre i de så kallade ”white dominions” – Kanada, Australien och Nya Zeeland, och om man definierade irländare som vita skulle de ju också ha rätt till självstyre på Irland, och så kunde man ju inte ha det.

Rastänkandet är inte den enda värdering F! delar med den victorianska tiden, de tycker det är helt i sin ordning att kvinnor som inte klär sig ”dygdigt” utanför hemmet råkar ut för trakasserier, och i synen på pornografi och sexarbete står F! inte de victorianska moralisterna efter.

Nej, Europadomstolen säger inte att Malmö måste ordna alternativt boende

3 november, 2015

Det påstås i debatten, utan källhänvisning, att Europadomstolen slagit fast att kommunen har skyldighet att erbjuda alternativt boende vid avhysningen av lägret i Sorgenfri. En av de som gör det är organisationen Civil Rights Defenders (Aldrig hört talas om? Om jag säger före detta Svenska Helsingforskommittén för mänskliga rättigheter då?)

Ett försök att via twitter få fram källan till detta påstående blev en lektion i postmodernism. Två högprofilerade debattörer som spred organisationens påstående tillfrågades om källan, liksom organisationen själv. Organisationen själv svarade inte. Och de två debattörerna gjorde klart att de inte bara inte hade någon aning om vilken dom som avsågs, de var heller inte intresserade av att veta vilken dom som avsågs. En brydde sig uttryckligen inte ens om ifall domen innebar det som hen påstod att den gjorde. Någon anför alltså ett påstående som argument, genom att nästa person bara hänvisar till detta påstående blir det ett argument, oavsett om det objektivt sett är sant eller falskt. Det ser ut som ett argument, ergo, det är ett argument…

Jag fick alltså leta ensam.

Snart visade det sig att det fanns två domslut som utåt sett kunde passa in på situationen i Malmö. Men bara ett av dem hade en formulering om att det allmänna hade skyldighet ordna nytt boende. Så ja, det finns ett domslut som talar om denna skyldighet, men förutsättningarna där var helt annorlunda:

Det gällde franska medborgare, i Frankrike, som bott länge, och lagligt, på platsen. Avhysningen skedde från mark som var planlagd för camping, semipermanent och permanent småskaligt boende. Planen, som kommunen anförde som skäl för vräkningen, ändrades 2003 så att det liksom tidigare var tillåtet att bo på området i husvagn eller liknande, men om man gjorde det mer än tre månader krävdes speciellt tillstånd. Ett tillstånd som kommunen valde att inte ge på grund av mindre avvikelser från reglementet. Avvikelser som kommunen, liksom exempelvis vatten- och elverket, under många år tidigare accepterat.

I Herblay, Val d’Oise, kännetecknades förhållandena alltså av ”lack of urgency and of any manifestly unlawful nuisance” (sid 15). På alla punkter var det andra förutsättningar än i Malmö, Skåne: Det handlade om det egna landets medborgare. Som i många år bott lagligt på samma plats. På land som de ägde eller hyrde. Det handlade inte om något problemområde vare sig det gällde ordning eller sanitet.

Domen finns här:

Domen i sammandrag:

Sammanfattning av fler viktiga rättsfall som inbegriper romers och resandes rättigheter, de flesta handlar inte om vräkning: 

Det andra domslutet gällde ett fall i Leeds, detta åberopas av Centrum För Sociala Rättigheter i en debattartikel på SVT.

I rättsfallet Connors v. UK fann Europadomstolen att en avhysning av romer från en flyttbar boplats inneburit ett allvarligt ingripande mot en familjs rätt till privat- och familjeliv enligt art. 8 Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (EKMR).

Men domslutetet stödjer inte alls det CFSC tror (eller låtsas). För även där handlade det om landets egna medborgare, som bott länge, och lagligt, på en plats just avsett för den typen av boende. Domstolen gav dem rätt eftersom de vräkts från sitt permanenta boende efter anklagelser  från kommunen om ordningsstörning, anklagelser som de inte givits möjlighet att försvara sig rättsligt emot.

Postmodernismen må vara inne i akademin och på opinionssidorna. Jag hyser dock fortfarande den där träiga uppfattningen att de fakta man använder när man argumenterar skall vara kontrollerbara och så långt det bara går verifierade. Sveriges framtid skall inte formas i en tävling om vem som kan berätta mest känslospelande sagor, den skall formas genom att så gott man kan skildra hur verkligheten faktiskt ser ut och vilka effekter olika handlingsalternativ får på den verkligheten.

 

På annan plats

17 oktober, 2015

Sedan en tid bloggar jag även av och till hos vännen Fredrik Antonsson, han drev tidigare blogg under namnet Tokmoderaten men numer sprider han sin visdom under namnet Sjätte mannen.
Hittills har det blivit: Ett inlägg med länktips till en mycket intressant och dagligen uppdaterad blogg:

Bloggen listar avrättningar, men även dödsdomar och benådningar som inträffat på dagens datum. Det rör sig om kända personer, okända personer, redan döda personer, legender och litterära figurer. Inriktningen må låta makaber (och är det till viss del också) men bloggen är en guldgruva med upplysningar om historia, militärhistoria, kriminalteknik, sociologi, politik…

Och en sågning av Dagens Nyheter, vars allt överskuggande pressetiska princip verkar vara att till varje pris undvika att ta in något som skulle kunna chikanera deras eget stall av skribenter med att påvisa att de bevisligen har fel i sak.

Och i går bloggade jag om hur idén om Kulturell appropiering, denna exotism från en annan kultur, de senaste åren helt oironiskt appropierats av den svenska identitetsvänstern.

Jag skall försöka komma ihåg att plinga till på denna blogg även när jag skriver ett inlägg någon annan stans. Vill du lägga in ett bokmärke för bloggen du läser detta på just nu, så att du ser när det kommer något nytt, vare sig det är en länk eller ett helt inlägg: RSS-feed här.

Vill man se dagliga inlägg från mig åtgärdas detta enklast genom att följa mig på Twitter.

Det fina hatet från vänster, mediernas blinda fläck

5 juli, 2014

I går publicerades två debattinlägg som tar upp ett allvarligt demokratiproblem: Medias blinda öga för förtal, terrorstöd, rasism och sexism när det kommer från ”rätt” håll. Först ut var Fredrik Antonsson som beskrev ett parti med frikort. Inget parti har så konsekvent, och så länge, skyddats av svenska medier som:

Miljöpartiet, medias gullegrisar och partiet som i princip kan göra eller säga vad som helst utan att granskas. Miljöpartiet, partiet med frikort. Miljöpartiet som har en Fridolin som använder sina kompiskanaler i media till att sätta bilden av att han minsann bor miljonprogramsområdet Rissne i Sundbyberg när sanningen är den att han bor i överklassreservatet Duvbo i samma stad. Det passar inte in i bilden annars nämligen…

Miljöpartiet, partiet som verkar ha en hel kortlek av frikort när det kommer till att få ha galna politiker som beter sig galet utan att media reagerar. Miljöpartiet vars gruppledare i Riksdagen, Mehmet Kaplan, står i Almedalen och jämför de svenskar som vintern 1939-40 gav sig av till Finland med de jihadister som i dag reser i skytteltrafik mellan de flytande fronterna i det syriska inbördeskriget. Mehmet Kaplan tycker att det SÄPO oroar sig för – i form av radikaliserade och skadade unga män som kommer tillbaka från en smutsig konflikt där krigets regler spolats ner i avloppet – inte är något att oroa sig över, alls. Isis och andra grupperingar i inbördeskrigets Syrien är i Miljöpartiets gruppledares ögon nutidens svar på den svenska frivilligkåren och jag förstår vad Kaplan menar utan att kunna förstå att Kaplan kan tycka så.

Miljöpartiet, partiet som har en kandidat till Europaparlamentet som använder twitter till att jämföra den moderata riksdagsledamoten Hanif Bali med polismördaren och krigsförbrytaren Jackie Arklöv. Bali är i kandidaten Kurdo Baksis ögon en avfälling, någon som är att jämföra med den mörkhyade nazisten – den nyttiga idioten som får göra skitgörat för att bana väg för sin egen undergång.

Men rasism behöver inte komma från Miljöpartiet för att vara helt kosher vad svenska medier anbelangar, det räcker att den kommer från vänster. Hanif, som av en ledande miljöpartist alltså jämförts med en rånare, krigsförbrytare och polismördare, skrev själv om detta på SVT Opinion i går.

Det är den sjuka tanken att invandrare inte kan vara borgerliga, de är Onkel Toms, det är en styggelse mot deras natur att kunna vara borgerlig. House Broken, tämjd mot min natur och arv.

Min mörka kropp förbinder mig biologiskt att ha en viss åsikt, allt annat är en herres dressyr av mitt vilda jag i utbyte mot brödsmulor vid maktens bord.

Det är intressant hur Olof eller Mona från överklassen helt fritt kan välja mellan att vara höger eller vänster, klasskrigare eller kapitalkramare. Utan att någon fråntar hen dess person och dess val, medan Hanif från Husby endast kan ha en politisk åsikt, för han är av sin etnicitet bunden till en denna åsikt, allt annat är ett brott mot hans natur och etnicitet.

Det får konsekvenser:

Nästa generation beslutsfattare med invandrarbakgrund faller av en efter en. Många orkar inte helt enkelt att engagera sig i ett samhällsklimat där minsta felsägning OM invandrare kan få krigsrubriker i media.

Men när ren avsiktlig rasism riktas från etablerade politiska företrädare från vänster MOT invandrade ungdomar som valt att engagera sig demokratiskt tas med en axelryckning.​

Den ”antirasistiska” rasismen har jag skrivit om förr, liksom den mycket märkliga ”antirasistiska” tanken att enbart ”vita män” har en egen förmåga att göra moraliska och politiska val.

Ironin, som varit tydlig länge, är att de som talar högst och helst om de förtryckande strukturerna av kön och etnicitet är samma personer som upprätthåller dem: Kvinnor och personer med utländskt urprung har bara ett värde om de tycker rätt, annars stämplas de som allt ifrån omedvetna, till hjärntvättade, ända till förrädare eller helt enkelt onda.

Som vit man drabbas jag inte av detta på samma vis, jag missar i och för sig chansen att nå ett antal skattebetalda glidartjänster vid de rasgenuspolitiska köttgrytorna, men jag slipper också utfrysningen när jag inte tänker som förväntas av min grupptillhörighet. För den friheten har man som vit man i den svenska debatten. Man är en myndig aktör med självklar rätt att vara vänster eller höger, för eller emot sexköpslag, genusteori eller vithetsstudier. Man tilltros, åtminstone ett minimum av, grundläggande förmåga att tänka själv, rätt att hysa åsikter och skyldighet att ta ansvar för dem – så mycket det nu går i Sverige. Som vit man sitter man tillsammans med alla andra i det fängelse som är den svenska debatten, men man får åtminstone röra sig fritt inne på anstaltsområdet.

Alltid något. Även om det är skillnad på folk och folk, även bland vita män. Jämför de mediala reaktionerna på examensfusk för Sven-Otto Littorin och Henrik Arnstad

Men är du inte etniskt svensk, heterosexuell och man så definieras i stället dina åsikter av din grupptillhörighet. Och inte ens din grupptillhörighet definieras av dig själv. Det är censorerna i debatten som avgör vad du ”skall” tycka, tycker du rätt belönas du, tycker du fel straffas du.

Personliga fakta och sanna känslor

10 februari, 2014

Mona Masri har varit i USA och i DN Kultur meddelade hon vad hon inte lärt sig i skolan. Hon hade upptäckt att Sveriges export av stångjärn som användes till att göra slavbojor av aldrig var så lönsam som, tja, när Sverige exporterade stångjärn som användes till att göra slavbojor av. Hon gjorde det i en artikel med den fullkomligt häpnadsväckande, tillika fullständigt osanna, titeln: Varken förr eller senare har svensk export gått lika bra som under slavhandeln. Alltså inte exporten av slavbojehalvfabrikat utan all export. Vilket naturligtvis är rent strunt. Exporten av högkvalitativt järn, av vilket råämnen till slavbojor var en mikroskopisk andel, var visserligen mycket viktig och lönsam. Men exporthandeln har aldrig varit så viktig för Sveriges ekonomi som nu, och vinstmarginalen på Absolut vodka slog allt annat vi exporterat de senaste sjuhundra åren.

Hennes funderingar kring Karl-Oskars och Kristinas slavägande är lika verklighetsförankrat det, de absolut flesta svenskarna kom till USA efter att slaveriet var avskaffat och de bosatte sig huvudsakligen i kraftigt abolitionistiska nordstater. Det är inte helt omöjligt att Mona Masri faktiskt har träffat en person som säger sig härstamma från en slav som ägts av en svensk, det är inte ens helt omöjligt att personen som säger det också har rätt. Men att bygga sin argumentation på det är som att efter en lottovinst bygga sin ekonomi på att man i forsättningen kommer att vinna högsta vinsten varje vecka.

Artikeln hade med sina vilda svingar och påståenden utan källkritik alla förutsättningar att bli dagens snackis men dränktes senare på dagen av nyheten att Tomas Rudin tagit whiskey på Systembolaget utan att betala.

Det bra med det var att Mona Masris fantasier fick mindre spridning, det dåliga var att de därför inte heller emotsades.
Nu är ju det här med fakta inte riktigt hennes bag of tea. Men det kanske inte är så noga det där med fakta på DN Kultur? Där svävar fortfarande Maria ”Vad är sanning” Schottenius ande över arbetet. I poststrukturalistisk anda har därmed alla sin egen sanning och egna fakta. Alla upplever ju världen på sitt eget sätt.

Fast, nej, det gäller bara så länge den upplevelsen stämmer överens med Mona Masris.

Om den inte gör det så står hennes gamla polare beredda att ta heder och ära av den uppstudsige på licensbetalarnas bekostnad.

Masri skriver:

Det dröjde inte länge förrän en av debattdeltagarna, Alice Teodorescu, kritiserade Pascalidou för att vara partisk i frågan om rasism. Hur är man partisk kring rasism, antingen är man väl för eller så är man emot människors lika värde?

Så talar en som inte bara anser att det finns en sanning i hur världen skall ses och resten är lögn, utan också att precis den åsikt och insikt hon själv har, bekvämt nog, är sanningen. I hennes upp- och nervända värld kan påståenden om faktaförhållanden användas hursomhelst medan däremot känslor och åsikter antingen är sanna eller falska.

Fast hur mycket ligger det i en ”sanning” som inte tål att emotsägas, som kräver åsiktskorridorer och ekokammare för att överleva? Den återkommande tankefiguren är att de som inte håller med om exakt vad identitetspolitikens uttolkare råkar tycka idag inte bara har fel, de skall inte ens ha rätt att yttra sig.

Varje kritik mot identitetspolitikens totalitära anspråk tolkas som ren ondska och historierna skrivs om för att passa i martyrmytologin. Nederlag smids om till dolkstötslegender. Debaclet i P1 Debatt påstås handla om att en av debattdeltagarna försökte tysta programledaren. Tintinaffären transformeras till en historia om vitt raseri mot en antirasist som ville flytta en rasistisk bok tio meter. Pascalidous partiska och oprofessionella modererande görs om till ett modigt försvar av Den Enda Antirasismen i kamp mot de fascistiska medlöparna i ledningen på Sveriges Radio…

Åter till artikeln, hur var det nu med vad man får lära sig i skolan?

Paradexemplet på västerländsk rasism brukar vara den transatlantiska slavhandeln. Slavhandeln rövade bort många miljoner afrikaner till Karibien, Nord- och Sydamerika, det vet alla. Vad inte lika många vet är att en lika stor ström av slavar gick till Nordafrika och Asien. Att det inte talas mycket om det beror delvis på att de till skillnad från i Nord- och Sydamerika inte lämnade några spår kvar i befolkningssammansättningen. Inga svarta medborgare, ättlingar till slavar, går på gatorna i Turkiet eller Emiraten vid Persiska viken och påminner om vad som varit. Och så länge västliga bildningsinstitutioner sprider budskapet att slaveriet var en uteslutande västerländsk företeelse finns en bekväm ursäkt för länderna i Nordafrika och Asien att inte ta itu med sin historia.

Vad inte många heller vet är att över en miljon européer förslavades i Nordafrika (Som jämförelse fördes 645000 svarta afrikaner till det som nu är USA.). Hela landsändar i Spanien och Italien avfolkades och den ekonomiska och sociala utvecklingen förstördes under århundraden.

FN beräknar att över tolv miljoner människor lever som slavar idag, av dessa finns 350000 i västvärlden. Storskalig slavhandel fanns i Afrika långt innan européerna kom och den finns kvar ännu. Mauretanien är vice ordförande för FN:s råd för mänskliga rättigheter, det är också ett land där det finns 800000 slavar än i denna dag.

Det har Mona Masri inte heller lärt sig i skolan.

Men visst finns det strukturer, det skall inte förnekas, uttrycket ”lika barn leka bäst” har ju inte uppstått ur intet. Man kan konstatera att Mona Masri och de personer hon väljer att försvara delar samma, skall vi säga…  arbetsetik?

Vem representerar identitetspolitiken?

19 januari, 2014

Nästa onsdag kommer det att presenteras en rapport av Ivar Arpi: Vem representerar Sveriges muslimska väljare? På seminariet deltar personer med god kunskap om det som rapporten handlar om. Ivar Arpi, rapportförfattare och skribent, Tommy Möller, professor i statsvetenskap Stockholms universitet, Kent Persson, partisekreterare Moderaterna och Bosse Ringholm, f d finansminister. Samtalet leds av den mycket kompetente Eli Göndör, fil dr i religionshistoria.

Men det är en hake, i alla fall enligt delar av svenska twitter och Aftonbladet. Som brukligt i dagens Sverige är det viktiga inte vad som sägs utan vem som säger det. Alla medverkande är ”vita” och deras åsikter och kunskaper om ett ämne där muslimer förekommer anses därför vara ogiltiga, oavsett vilka frågor rapporten handlar om:

Nabila Abdul Fattah, debattör och krönikör, har reagerat mot panelens sammansättning.
– Man vet inte om man ska skratta eller gråta. Det är 2014, har vi verkligen inte kommit längre? Finns inte någon svensk muslim som skulle kunna prata om svenska muslimer? Å andra sidan är svenska muslimer inte en homogen grupp, så det skulle behövas representanter från flera olika delar av muslimska samhället, säger hon och fortsätter:
– I stället blir det nu bara fem vita män som pratar om muslimer som en och samma grupp, som tycker och tänker samma sak.
– Jag är less på hela grejen att svenska muslimer ska man prata om, inte med. Man illegitimerar gruppen man talar om. Man säger att de inte kan tala för sig själva, så vi för deras talan. De omyndigförklarar oss. Det är så jävla narcissistiskt att inte ens känna att man behöver gruppen man talar om i det här sammanhanget.

Helt uppenbart är att NAF anser sig ha mandat att tala för vad stora grupper av ”muslimer” vill, oklart vem som gett henne det. (Oklart också varför hon förutsätter att man inte kan vara ”vit” och muslim.) Om hon hade läst inbjudan till seminariet kanske det hade klarnat lite, där kritiserar Arpi just själva ihopbuntandet av muslimer till grupper som skall representeras utifrån sin religiösa tillhörighet. Själv har dock NAF inga problem att bunta ihop ”fem vita män”…

Som jag brukar påpeka: Man kan inte stava ”identitetspolitik” utan ”idioti”. Identitetspolitik bygger på att individens intressen och åsikter definieras av vilken grupp personen hör till; kvinna, ortodox, asiat, homosexuell. En person anses inte kunna representera en vars grupp denne inte själv tillhör. Men som komikern Liz Feldman påpekar:

I had lunch this afternoon, not gay lunch. I parked my car; I didn’t gay park it.

Vårt demokratiska system bygger på att vi väljer personer som företräder våra åsikter, inte vårt ursprung, kön, sexuella läggning eller religion. Men i ett intersektionellt identitetspolitisk idealsamhälle duger inte allmänna val där väljaren väljer det parti och den kandidat denne själv anser vara bäst. I ett III sköts i stället styrandet genom indelning av befolkningen i grupper som sedan representeas i de lagstiftande och beslutande församlingarna. Även om man håller ner antalet kvalifikatorer till kön (minst tre), sexuell läggning (minst fem), religion (allraminst sju, skall man skilja på olika typer av kristendom, islam och judendom? hur många sorters hinduism skall man räkna? är alla ateister ateister på samma sätt?) och ursprung (skall man gå efter hudfärg eller område, och i så fall hur stora områden, och vad händer om föräldrarna har olika ursprung?)

När denna indelning är avklarad tillkommer bara frågan hur stor vikt varje subgrupp skall ges, är det en person, en röst, eller skall olika grupper ges olika tyngd? När man väl har identiferat alla subgrupper kan man dock spara in på själva valprocessen, eftersom alla i varje subgrupp förutsätts ha samma intressen och åsikter om hur samhället skall styras är det bara att slumpa ut tilldelningen av representanter per grupp. Det lär dock inte räcka med en riksdag med bara 349 ledamöter.

Men ett samhälle där alla defineras genom sin grupptillhörighet (som de inte får välja själva) är inget bra samhälle, där är antirasister besatta av hudfärg, liksom personer som säger att könet inte spelar någon roll är besatta av kön.

[uppdatering: även Metro anser hudfärgen vara det viktigaste kriteriet för att någon skall vara värd att lyssna på]


%d bloggare gillar detta: