Posts Tagged ‘dn’

Sanningen, halva sanningen och en del annat än sanningen

20 februari, 2017

I torsdags kunde man i DN läsa en iochförsig inte ointressant historia inifrån alternativa faktas biotop, artikeln handlar om hur en fejknyhet från Sverige når en fejknyhetstörstande publik i USA via driftiga makedonier som tjänar sina pengar på att generera annonsklick. Men det saknas en bit där i början. Vad DN inte säger i sin granskning är att nyheten från Heliga Trefaldighets kyrka i Kristianstad varit i säck innan den var i påse. De aktörer som gav fejknyheten – att muslimska asylsökande vandaliserar och svinar i kyrkan – den stora initiala spridningen var inga andra än de svenska ”traditionella medierna”, till exempel Expressen. Liknande artiklar fanns i många andra tidningar.

Det gemensamma för dessa artiklar var att reportern inte skrev vilka det var som utförde dessa gärningar, frågan hängde i luften men ställdes inte rakt ut. Det enda vi får veta är att det är folk ”utifrån”. Och när tidningarna skriver på det viset så kommer väldigt många att dra sina egna slutsatser om vilka dessa ”utifrån” är. Varför ställde inte tidningarna frågan? Sannolikt av rädsla för att det skulle visa sig vara några av SD-svansens favoritförövare. Men utelämnade fakta leder i stället till ryktesspridning. Det är inte första gången som denna missriktade typ av hänsyn fått exakt motsatt effekt till vad man tänkt sig.

Vem var det då till slut som faktiskt gjorde det självklara journalistiska arbetet och frågade kyrkans personal vilka det var som svinade i kyrkbänkarna?

Ledtråd: Det var inte någon på DN.

Det var Chang Frick på Nyheter Idag. Ni vet, ett av dessa föraktade ”alternativmedia” (Om det nu är rätt ord för just Nyheter Idag, de är anslutna till det pressetiska systemet och har bättre rutiner för faktakoll och rättelser än DN. All alternativmedia är inte Avpixlat, även om tradmedia gärna vill att vi fortsätter tro det.)
Chang ställde den självklara journalistiska frågan och fick då också ett svar. Han gick inte som de övriga journalisterna som katten kring het gröt. Expressen stannade vid När? Var? Hur? Men skall man förstå vad som hänt behövs oftast också Vem? och Varför? Och rapporterar inte media om det så fyller folk i stället i de tomma fälten själva.

Vilka var det då som störde ordningen i Kristianstad? Jo, det handlade inte om asylinvandrare eller romska tiggare, fridsstörarna var sydsvenska missbrukare som tyckte att kyrkan var en utmärkt värmestuga. Det behövdes alltså en outsider som Chang Frick för att göra det det som borde varit en självklarhet för seriösa heltidsanställda journalister. Han ställde frågan, utan att vara rädd för att få ”fel” svar, och fick just därför tyst på den mesta ryktesspridningen. (Alla blev iochför sig inte övertygade, några anklagade Chang för att i maskopi med gammelmedia mörka sanningen… En del mediakonsumenter går inte att resonera med. Men de flesta är faktiskt intresserade av att höra vad som faktiskt har hänt i stället för att behöva gissa. Det förutsätter dock att man behandlar dem som vuxna människor som klarar av att höra en sanning som inte har friserats, en inställning till publiken som är alldeles för ovanlig i det svenska medialandskapet.) Hade Chang inte ställt frågan hade många, inklusive, misstänker jag, en hel del av DN:s reportrar, fortfarande trott att det var asylsökande eller tiggare som var skyldiga.

Så med tanke på vilka som gav fejkhistorien spridning och vilka som sköt ner den är skurkrollsfördelningen mellan ”gammal” och ”ny” media inte alldeles så enkel som DN vill ge sken av.

DN Kultur – en dålig norgehistoria

20 november, 2013

Det var i och för sig länge sedan DN i allmänhet och DN Kultur i synnerhet hade någon publicistisk heder kvar att förlora. Deras pressetiska vilsenhet manifesteras i ett pärlband av pinsamheter, som när de censurerade sexarbetare i kommentarerna till artiklar om sexarbete, när kulturchefen Schottenius lät sin medarbetare beljuga och smutskasta Johan Norberg i tidningen och sedan vägrade honom replik. Som när DN agerade nyttig idiot åt Carema:s affärskonkurrent. Som förra vintern då de skickade sina advokatgorillor på en satirisk bloggare för att denne använt sig av den rätt som finns att använda upphovsrättsskyddat material – citaträtten och rätten att göra satirisk framställning. Som när de lät en professor i etnicitet(!) obemött sprida ärekränkande hittepå om Sakine Madon.

Tidningens senaste blamage är en dålig norgehistoria. För fem veckor sedan upplät DN Kultur plats åt Henrik Arnstad för hans favoritsysselsättning – anklaga alla levande och döda människor som inte är Henrik Arnstad eller Vilhelm Moberg för att vara rasister, fascister eller nazister. Denna gång var det Norge som stod i skottgluggen.

Tre representanter för organisationer som angripits skrev snabbt ett svar som omgående översattes till svenska. Om deras försök att få in repliken och DN:s pinsamma undanflykter och förhalningar kan läsas i en artikel i norska Journalisten. Efter fem veckor tröttnade de på DN:s arrogans och publicerade svaret på en av författarnas bloggar. Därefter i Aftenposten:

Problemet for Sverige synes å være at mange der bare vil høre én ting. Det de vil høre, er at rasismen brer om seg i verden, og at bare Sverige – og knapt nok Sverige – står imot.

Mange vet nok at Arnstad lyver og fantaserer, men ingen tør å si ham imot av redsel for å bli oppfattet som noen som «forsvarer rasisme». […]

I Norge har vi presseetiske regler som innebærer at en som blir kritisert, har rett til å komme med et tilsvar.

Men det har altså ikke vært mulig i Dagens Nyheter.

I Aftenposten kommenterar Per Anders Madsen om vad han ser som ett recept för misstro:

Det minst kontroversielle man kan si om Arnstads analyse er at den er kontroversiell. Når en avis velger å trykke noe slikt, følger det forpliktelser med. Ikke primært overfor Clemet, Raknes og Strømmen, men overfor sine egne lesere.

Det största problemet, publicistiskt sett, är inte att DN spottar på Kristin Clemet, Ketil Raknes, Øyvind Strømmen, Sakine Madon, Johan Norberg och personalen på Carema utan att ge dem chans att försvara sig. Det största problemet, publicistiskt sett, är att DN spottar på sina egna läsare.

Den allt överskuggande pressetiska principen för DN verkar vara att till varje pris undvika att ta in något som skulle kunna chikanera deras eget stall av skribenter med att påvisa att de bevisligen har fel i sak.

Den principen kanske kan kännas skön vid tillfället, men i det långa loppet är den förödande. För att citera Kjell Häglund när han kommenterade ett av DN:s tidigare haverier:

Döden för Dagens Nyheter är om de egna redaktörerna gör ett sämre jobb än läsarna som är aktiva på Twitter och Flashback, och den gränsen har blivit diffus.

[uppdatering: DN Kultur bedömde i går att kostnaden i förlorat ansikte för dem höll på att bli oacceptabel och lät till slut en person som angripits av Arnstad få in en replik. Pål Veiden som med namns nämnande anklagats för rasism mot romer fick efter fem veckor ge sin syn. Han kunde då visa att Arnstad för att få sin anklagelse att gå ihop hade fabricerat ett ”citat” genom att sätta ihop två olika citat och dessutom ta bort ett ord i den andra delen vilket helt förändrade andemeningen. DN har nu rättat Arnstads artikel, vilket framgår av en liten notis under den. Dock –innan ni nu tror att DN drabbats av akut etisk klarsyn – det framgår inte vad som rättats.]


%d bloggare gillar detta: