Posts Tagged ‘bistånd’

När det är viktigare att synas än att verka

3 februari, 2015

Vilken målgrupp tror Länsstyrelsen Östergötland att de når genom en helsidesannons mot tvångsäktenskap, på akademisk svenska, på tredje sidan i DN?

De som bestämmer om deras anslag, naturligtvis.

Svensk offentlighets portalparagraf gäller fortfarande: Det är oväsentligt om det du gör får effekt, det viktiga är att det syns att du gör av med pengar.

Med resurstilldelningen i mycket av den offentliga verksamheten är det som med annat, storleken har liten betydelse. Det finns en undre gräns för att det över huvud taget skall fungera, men det är inte ofta den gränsen underskrids i verkligheten. Över den gränsen handlar det i praktiken lite om vad man har men desto mer om hur man använder det man har.

Det gäller vården och det gäller skolan, dessa områden har aldrig tidigare haft så mycket pengar som de har nu, så det är inte där skon klämmer. Granskar man hur mycket Sveriges kommuner lägger på skolan finns det ingen korrelation mellan pengar och resultat, alls.

Massiv misshushållning motverkas dock av att dessa politikområden i alla fall ligger i människors vardag, så folk har en viss uppfattning om vart pengarna tar vägen. För till exempel statliga informationskampanjer finns inte denna kontroll, de enda de behöver göra nöjda är de som bestämmer om hur mycket pengar de skall få, och det är inte så svårt, de har ju redan en gång tyckt att det var en bra idé.

Men själva paradexemplet på att det är viktigare att synas än att verka är det svenska utlandsbiståndet. Där är det uttalade och överordnade målet att göra av med pengar. Det är sagt att det skall vara 1% av BNI och då skall de pengarna göras av med, politikerna har inte varit intresserade av att få veta om det hjälper eller till och med stjälper, och organisationerna som lever på dessa miljarder har, av lätt insedda skäl, inte varit intresserade av att reda ut det heller.

Så när regeringen nu väljer att använda en del av denna heliga procent till att ta emot flyktingar i Sverige så har jag, till skillnad från många andra debattörer, inga principiella invändningar – Många biståndsmiljarder går till projekt som inte gör nytta eller till och med gör skada. –
Men eftersom regeringen* hela tiden struntat i vad som fungerar och vad som inte fungerar när anslagen höjts så så bryr den sig följdaktligen inte heller om vad som fungerar och inte fungerar när anslagen sänks. Socialdemokraterna och Miljöpartiet väljer tondövt att dra in på en av de få biståndssatsningarna som faktiskt gör bevisad nytta: Barnvaccineringarna… Jag vet inte vad som är värst, om de vet vad de gör eller om de inte vet det. Med tanke på Miljöpartiets inte alldeles helgjutna rykte vad gäller vaccin så kan det förstnämnda inte uteslutas.
foto av helsidesannons
Symptomatiskt

[uppdatering: Great minds, etc. I dag har SvD två ledarinlägg som handlar om just det jag skrivit om: Fler händer men mindre vård, Regeringen drar ner på vaccin till Världens fattigaste barn]

*Ja, ointresset fanns tyvärr även under Alliansregeringen, men Gunilla Carlsson startade i alla fall ett granskningsarbete innan hon avgick.

Folkrättsbrott och oljekällkritik

2 mars, 2014

I går tipsade jag om två personer på nätet som har koll på Central- och Östeuropa. Bra att ha när rykten och propaganda flyger vilt omkring. Idag tipsar jag om en annan som har koll på utlandet: Författaren, journalisten och dokumentärfilmaren Bengt Nilsson skriver initierat om bland annat Afrika under varumärket Ethno Press.

På hans blogg kan man till exempel läsa om ursprunget till ryktesspridningen om Lundin Oil och Carl Bildt. Det härrör från en kristen amerikansk biståndsorganisation med en alldeles särskild agenda: Christian Aid, som 2001 släppte den upphaussade rapporten The Scorched Earth om folkfördrivning och krigsbrott i dåvarande södra Sudan.

Svenska Lundin Oil pekades ut som en av de värsta bovarna beroende på att bolaget hade låtit bygga en väg mellan städerna Bentiu och Leer. Fyrtioåtta byar sades ha bränts ned för att ge plats åt vägbygget. 160 000 människor hade dödats eller drivits på flykt. Påstods det.

Dessa siffror förbryllade mig. När jag besökte platsen 2001 konstaterade jag att tusentals människor hade flytt till Bentiu och grannstaden Rubkona, där regeringsarmén, Lundin Oil och den största milisgruppen hade sina högkvarter. All min erfarenhet av krig sade mig att civila flyr bort från det som hotar dem. De flyr inte till sina mördare. Det var något i Christian Aids version av kriget som inte stämde.

Gerillan SPLA nämndes knappt i sammanhanget. All skuld lades på oljebolagen, i synnerhet Lundin Oil.

För cirka en månad sedan meddelade Läkare utan gränser, MSF, att de evakuerade sin klinik i Bentiu och förde patienter och personal i säkerhet till staden Leer. MSF:s chef på plats uttryckte sin stora lättnad över att det fanns en bra väg som underlättade evakueringen. Det är den väg som Lundin lät bygga för 14 år sedan.

Härom dagen kom ett nödrop från MSF. All deras personal i Leer har tvingats fly ut i bushen tillsammans med samtliga patienter. Det är livsfarligt att stanna kvar. Häftiga strider pågår. Läs nyhetstelegrammet HÄR.

Den militära organisation som nu vållar död och förödelse i regionen är densamma som tidigare hölls om ryggen av Christian Aid och beskrevs som offer, krigets stora förlorare.

Mer om Christian Aid och deras roll i händelseutvecklingen i Sydsudan kan man läsa här.

Biståndsbyråkraterna, på vems Sida?

16 april, 2013

Sidas tidning OmVärlden rapporterar om interna konflikter inom organisationen. Den nya inriktningen av biståndspolitiken – målet är inte längre är att göra av med pengar utan att faktiskt göra bra saker – gillas inte av alla medarbetare. Många vägrar till och med att ens acceptera nyordningen.

Enligt Ramböll gav de intervjuade tjänstemännen en mycket dyster bild av arbetsklimatet på departementet. Många upplevde den politiska ledningen som alltför ”sträng, formalistisk och detaljinriktad”. Andra kände sig misstrodda och vissa använde till och med ord som ”misstänkt”. Den politiska ledningen har skapat en räddhågsen och tidvis uppgiven tjänstemannakår, enligt konsulterna. Det har gjort att tjänstemännen bara vill bidra med begränsade arbetsinsatser eftersom deras underlag ändå nagelfars och skrivs om av den politiska ledningen.

Den politiska ledningen själv gav däremot en helt annan lägesbild i intervjuerna med konsultbolaget. De upplevde att de tidvis inte kunde lita på tjänstemännens underlag och att de hade blivit ”uthängda” på grund av tjänstemännens inkonsekventa positioner. De sade sig inte kunna utesluta ”ett medvetet agerande från tjänstemännen i dessa frågor”.

Fredrik Segerfeldt kommenterar bråket:

Biståndsindustrin har under hela tiden Gunilla Carlsson varit minister bedrivit ett skyttegravskrig mot henne. Hon har setts som något som katten släpat in, som en utomstående som kommer och lägger sig i deras fina verksamhet. Som hade de något mandat att göra av med skattepengar bortom det demokratiska.

Gunilla Carlsson vet naturligtvis om detta, och har själv gett ammunition till den ömsesidiga misstänksamheten. Carlsson har ifrågasatt och ställt krav. Jag hade önskat att hon hade varit ännu tydligare och hade gått till botten med den omöjliga tanken på ett bistånd som leder till utveckling. Men Gunilla har nöjt sig med att kräva nolltolerans mot korruption, ökad öppenhet, minskad propaganda i Sverige och resultat för världens fattiga. Att det är kontroversiellt säger mer om biståndsindustrin än något annat.

Ivar Arpi kommenterar i SvD under rubriken enprocentsmål för bistånd leder till korruption:

Carlssons reformer har syftat till att öka transparensen och resultatinriktningen. Kanske är det denna kursomläggning som har fått tjänstemännen på UD att känna sig misstänkliggjorda av den politiska ledningen. Behagligare hade förstås varit att fortsätta som tidigare och bara ägna sig åt det ganska diffusa ”göra nytta”.

En företagsledning hade aldrig accepterat mångmiljardsatsningar utan noggrann uppföljning. Inte heller att underlydande vägrar samarbeta. Rambölls rapport visar tydligt att samarbetssituationen är ohållbar. Kanske är det dags att byta ut en del personer, eller i grunden omdana delar av organisationen, för att en förändring ska bli möjlig.

Mer läsning om bistånd och global utveckling från Fredrik Segerfeldt och andra finns i nyhetsbrevet ”Gör ingen skada” bland annat:

  • Norsk utvecklingsprofessor: ”Bistånd gör mer skada än nytta”.
  • Ny svensk avhandling: ”Bistånd leder till krig”.
  • Ny studie: ”Biståndsindustrin struntar i dåliga nyheter.”

Bistånd göder korruption och statliga byråkratier. Som med all annan politik är det faktiskt inte den goda tanken som räknas, utan utfallet. Vill vi verkligen hjälpa utvecklingsländerna öppnar vi våra gränser för handel och avskaffar EU:s ondskefulla jordbrukspolitik CAP.


%d bloggare gillar detta: