Om de Finländska krigsbarnen i dagens migrationsdebatt, fakta och fiktion

Twitter sprider Henrik Arnstad åter, med sedvanlig känsla för fakta, påståendet att ”70000 ensamkommande flyktingbarn” togs emot av Sverige från Finland bara under 1944. Han tar detta till intäkt för att mena att de senaste årens stora inflöde av personer som söker asyl som ensamkommande flyktingbarn inte medför några nämnvärda problem för det svenska samhället att hantera.

Sanningen är att siffran han åberopar inte gällde ett år, utan hela kriget: 72000 finländska krigsbarn kom till Sverige under hela perioden 1939-1944. 57000 återvände senare till Finland. Det största antalet som var samtidigt i Sverige var 35000, det var under hösten 1944. De som kom var mycket yngre än de som kommer i dag. Och sättet de kom hit på har inget att göra med hur ensamkommande kommer till Sverige idag. Barnen från Finland kom inte ensamma, de kom i grupper åtföljda av vuxna, de var utvalda i samarbete mellan ursprungslandet och destinationslandet. Det vill säga: Eftersom de hade ordnad vårdnadshavare var de alltså inte, som Arnstad påstår, ensamkommande barn, den närmaste juridiska statusen enligt dagens bruk är kvotflyktingar.

De kom från ett grannland som varit en integrerad del av Sverige i sju hundra år, samtliga av dem delade kultur med mottagarlandet, de allra flesta delade trosriktning, många delade tillochmed språk. De flesta reste tillbaka inom något eller några år. Kostnaderna för svenska staten var försumbara.
Att likställa detta med äldre ungdomar som utan förvarning dyker upp på en polisstation och söker asyl, utan identitetshandlingar, utan känt ursprung, utan kunskaper i svenska, från en mycket annorlunda kultur och som placeras på familjehem till en kostnad för skattebetalarna på 3000 kronor per person och dygn, det är inte seriöst.

Anosh Ghasri, KBT-terapeut och enhetschef för boenden för ensamkommande flyktingungdomar, har skrivit om vad som har hänt när Sverige skrivit ut checker utan täckning och uppmuntrat ungdomar utan asylskäl från andra sidan världen att resa hit och framställa sig som minderåriga för att få asyl. Det är inte bra för någon inblandad, utom möjligtvis de bidragsentrepenörer som skurit skattepengar med täljkniv.

Tabell över ålder hos finländska krigsbarn vid ankomst till Sverige. Vanligaste åldrarna var 3-8 år, knappt någon var över 13 år vid ankomsten
Den vanligaste åldern för de som skickades till Sverige var 3-10, knappt någon var över 13.

Diagram över finlänska krigsbarn som vistas i Sverige, en topp på 35000 hösten 1944
Det största antalet som var samtidigt i Sverige var 35000, på hösten 1944.

Bilder från Den stora barnförflyttningen från Finland till Sverige 1939-1946. En studie av förflyttningens organisering i Sverige och Finland av Marielle Fellman, Örebro Universitet 2010.

Etiketter: ,

3 svar to “Om de Finländska krigsbarnen i dagens migrationsdebatt, fakta och fiktion”

  1. Rikard Says:

    Hej.
    Studenten Arnstad ljuger och briljerar med den okunnighet som endast en regeringens rådgivare kan framvisa.

    I övriga nyheter: vatten är vått, brännässlor bränns och luften består av gaser.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare
    PS Jag menar då inte att förringa din genomgång (tvärtom!) utan vill bara belysa att påpekanden att Arnstad ljuger är i paritet med mina liknelser. Kanske något rikstäckande media vore intresserat av en längre text av dig i detta ämne, eller kanske finska media vore en bättre kandidat? DS

  2. Sigge B2B Dalaholm Says:

    De allra flesta finländare har försörjt sig själva. Liksom jag kom vi för att arbeta, man kan lätt räkna hur många socialfall vi är. I Finland går man aldrig till socialen utan ”måste”. De stackare som tvingas till det lär nog inte tillstå det, ens för sin mamma. Det anses som det lägsta man kan komma i samhället. Det sägs att Sverige fortfarande tjänar 10miljarder i avkastning på döda krigsbarn. Kanske blir det tvärs emot nu? Ser man i förorterna är det svårt att få ihop 10miljoner, ens på de levande. Tenstaprinsen!

  3. elina Says:

    I släkten och hos bekanta (nu döda) fanns finska krigsbarn. De som tog mot barnen fick inte betalt. Efter några år åkte barnen hem. Någon jag känner adopterades av barnlös familj, det finns säkert fler. En del höll kontakt livet ut.

    Det har diskuterats senare om det var rätt att skicka iväg barnen. Många fick det svårt att anpassa sig igen hemma. Idag skulle man nog bedöma annorlunda.

    Idag är det flyktingindustri med många spelare. Skälen att resa genom halva världen kan vara annat än flykt från krig. Bättre liv och mera pengar till exempel. Som du säger: det är inte seriöst.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: