Välfärdssamhälle eller världssamvete, var god välj

För ett par månader sedan skrev Anna Dahlberg i Expressen en utmärkt ledarartikel om en motsättning som många vägrar att se. Å ena sidan ett välfärdssamhälle – å andra sidan öppna gränser.

Vänsterns lösning för att slippa erkänna att de två sidorna är lika oförenliga som olja och vatten är att fula ut alla som påminner om att motsättningen finns. Men:

Det handlar om vilket slags samhälle vi vill ha i framtiden. Ska Sverige vara ett nybyggarland med låga löner och minimalt skyddsnät eller en jämlik välfärdsstat som stänger många hjälpbehövande ute?

Det finns argument för och emot båda visionerna, men man måste vara hederlig nog att erkänna att de kommer med en prislapp. Vill man av moraliska skäl ge världens flyktingar legala vägar till Sverige och låta alla papperslösa stanna måste man inse att den svenska modellen behöver göras om i grunden.

Om vi inte kan tala om dessa frågor utan att den främlingsfientliga bilan hänger över nacken är vi illa ute.

Men bara för att man blundar för motsättningarna betyder det inte att de försvinner. Sanna Rayman redde 2011 i en lång bloggpost ut samma ”äta-kakan-och-ha-den-kvar”- inställning när det gäller fri skolgång och fri sjukvård för personer som vistas illegalt i Sverige. Förslagen som diskuterades då blev lag i somras. Det har fått den inte alldeles lyckade effekten att personer som kommer från utanför EU och saknar såväl identitetshandlingar som uppehållstillstånd har större rättigheter än EU-medborgare som vistas här lagligt men utan gällande sjukförsäkring från hemlandet.

Som Anna Dahlberg skrev i november är vår välfärdsstat beroende av gränser och grindvakter:

Utan grindvakter skulle ingen flykting behöva sätta sig i en ranglig båt på Medelhavet. De skulle i stället kunna ta första bästa flyg till Arlanda. Ingen skulle heller behöva leva i åratal bakom neddragna persienner i fruktan för att bli utkastad.
Sjukskrivna skulle slippa riskera att bli utförsäkrade och behövande få rätt till den hjälp de vädjar om.
Problemet är bara att utan grindvakter skulle det inte längre finnas något kvar att vakta. Välfärdsstaten överlever bara om dess utbud ransonseras.

För

Utan nejsägarna på Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Migrationsverket, i kommunerna och så vidare skulle dagens välfärdsbygge kollapsa.
Man kan förstås hävda att rättigheter per definition inte kan ransoneras. Så resonerar exempelvis nyliberalerna i migrationsdebatten. Det spelar ingen roll att det skulle bli kåkstäder och soppkök om alla som vill komma till Sverige finge det; fri rörlighet är en rättighet oavsett konsekvenserna.
Det är en föredömlig hållning på många sätt, kanske den enda moraliskt försvarbara. Men väldigt få av oss skulle vara beredda att betala det priset. Och det är där någonstans det börjar brännas.
Om man accepterar tanken på ransonering måste man också orka möta grindvakten inom sig själv. Det är inget behagligt möte. Vi när alla en önskan om att vara goda människor och vill helst slippa tänka på de svåra valen. Då är det bekvämare att skjuta obehaget ifrån sig och demonisera grindvakterna och deras uppdragsgivare.
Om vi bara hade sluppit alla dessa kallhamrade politiker och känslomässigt stumma tjänstemän så hade allt det jobbiga – utförsäkringarna, avvisningarna och avslagen – försvunnit. Men så är det ju inte.

Etiketter: , ,

3 svar to “Välfärdssamhälle eller världssamvete, var god välj”

  1. Per Kjellén Says:

    Den helt fria invandringen till Sverige kräver att alla bidrag till invandrarna måste upphöra. Först när en invandrare kan visa genom skatteinbetalningar att hen kan försörja sig så kan prövning om sociala rättigheter börja. Många immigranter skulle föredra detta framför att förlora allt de äger till flyktingsmugglare eller livet under en riskabel flykt.

    Dessutom är Sverige säkerligen ett land som behöver mer folk.

    Men det kräver en svår omställning i en allmän mentalitet. Hellre får de drunkna eller hamna i Sinais flyktingläger, bara inte hos oss.

    Människor som migrerar är inte exakt lika. En del är förmögna människor med en gedigen utbildning som omedelbart skulle bidraga till välståndet i Sverige. Andra är utfattiga, svältande, kanske sjuka.

    Om Sverige öppnade sina gränser för den välkomna invandringen kanske, förhoppningsvis, skulle solidaritet och humanitet kunna omsättas i verklig handling. Största motståndet mot detta är fackföreningar och politiska partier som är rädda att förlora röster.

    Må Moderaterna förnya sig i grund och lämna lösningarna till folket.

    Historiskt är migration ständigt förekommande. Migration går inte att stoppa, det går bara att acceptera den.

  2. Ragnhild Danell Says:

    Faktum är att intee ALLA vill till Sverige. Om välfärden ökar på andra håll i världen vill fler stanna i sina hemtrakter.

  3. sven Says:

    Miljöpartiet och även Vänsterpartiet har ju både profilerat sig som partier som vill ha stor invandring samtidigt som de brukar protestera mot att det byggs på grönområden i storstäderna.
    Men skall vi ha stor invandring så måste ju invandrarna ha någonstans att bo.Invandrarna söker sig till storstäderna och då kan inte varenda grönyta i storstäderna vara helig som miljöpartiet och vänsterpartiet vill.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: