Thatcher, en okvoterad kvinna som skrev om reglerna

För 30 år sedan, den 5 mars 1984, inleddes den stora kolgruvestrejken som var avsedd att tvinga den folkvalda brittiska regeringen på knä. Gruvfacket hade lyckats med det syftet tidigare, men denna gång var regeringen förberedd. Stora beredskapslager av kol hade lagts upp, kraftverken hade ställts om för att kunna gå på annat bränsle och staten hade kontrakterat lastbilsåkerier för att ha transportkapacitet för kolet om järnvägsfacket skulle gå i sympatistrejk. Efter ett år hade facket förlorat och regeringen Thatcher vunnit, Storbritannien kunde därmed vända den samhälleliga och ekonomiska stagnation som pågått sedan krigsslutet. Som P J Anders Linder konstaterar var Thatcher en svart svan:

Före Thatcher var utvecklingen ödesbestämd, efter Thatcher var en annan värld möjlig: Det gick att minska den offentliga och öka den privata sektorn. Det gick att satsa på entreprenörskap och konkurrens i stället för korporatism och industripolitik. Det gick att öka i stället för att minska friheten för enskilda arbetsgivare och anställda.

Mer om henne i mitt längre inlägg från 2012:

För en svensk publik som fick sina rapporter från de kretsar Andres Lokko rör sig i var det obegripligt hur hon kunde sitta vid makten när hela folket hatade henne så. Varje val rapporterade svenska media hur Labour gick mot en jordskredsseger och varje valnatt stod de snopna där och kunde inte förklara att britterna valt Margaret Thatcher en gång till. När hon till slut fick gå, efter att som partiledare vunnit tre raka parlamentsval, var det på grund av ett internt uppror i partiet. Tories vann därefter ytterligare ett val under den nye ledaren John Major.

Martin Ådahl skriver bra om Thatcher i senaste numret av Fokus (13/1), tyvärr finns inte artikeln på nätet, han konstaterar att nästan allt hon stod för ekonomiskt, som hon hatades för då, tar vi för självklart i dag, och

====

Två favoritexempel mot Thatcher är kolgruvestrejkerna och Falklandskriget.

De naiva karlakarlarna i kolgruvefacket som bryts ned av bobbypolisernas batonger har dramatiserats otaliga gånger […] Bakgrunden var dock denna. Kolgruvorna hölls öppna med massiva subventioner. De omoderna gruvorna förstörde arbetarnas lungor med koldamm och koleldningen spydde ut klimatförstörande koldioxid och försurande svaveldioxid. Gruvfacket NUM dominerades av en vänsterextrem minoritet, vars ledare Arthur Scargill gladeligen tog emot stora checkar från Muammar Khadaffi och Sovjet. NUM hade med en kombination av generalstrejker och attacker på strejkbrytare fått regering efter regering på knä. Thatcher vägrade ge vika, slopade subventionerna, började stänga olönsamma gruvor och ersätta kolet med Nordsjögas. Utsläppen rasade. […]

Den 2 april 1982 försökte den blodbesudlade argentinska juntan skyla över en katastrofal ekonomisk politik genom att helt opåkallat invadera Falklandsöarna, 460  km utanför landets kust, befolkade av generationer av britter och brittiska får (minst lika infödda som argentinarna i sitt land). Mot USA:s viljka, som ville hålla generalerna om ryggen, svarade Thatcher med en militärinsats som på tre månader befriade Falklandsöarna. Juntan föll och Argentina har varit demokratiskt sedan dess. Vad exakt är problemet med det?

Thatcher ska inte skönmålas. Hon hade i sanning dåliga sidor, som hennes stenåldersinställning till integration och regionalt självstyre. Hon kallade ANC för terrorister och drack te med Chiles (lika blodbesudlade) diktator Augusto Pinochet.

[…] nästa gång någon nämner Thatcher, fnys inte åt henne, så god socialliberal du är.

====

Thatchers vänskap med Pinochet berodde för övrigt på att Chile var ett av de få länder som ställde upp på Storbritanniens sida under Falklandskriget.

För övrigt var Thatcher medlem i det team som uppfann mjukglassen på 40-talet. Hon hade en progressiv inställning till skademinimering – redan 1986(!) gick hon mot den politiska strömmen och tillät ett sprutbytesprogram som bromsade spridningen av HIV i Storbritannien – och hon var på 60-talet

en av få konservativa parlamentsledamöter som stödde homosexualitet, och hon röstade för David Steels förslag om att legalisera abort.

Läs också Christopher Hitchens text om Margaret Thatchers sex appeal.

Etiketter: , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: