Ukraina mon amour

Tidskriften Time trodde i måndags inte att Putin kommer intervenera i Ukraina. Rubriksättningen var dock märklig, för de fastslog ju att han redan gjorde det, ekonomiskt, kulturellt, politiskt… På alla sätt utom att direkt gå in med trupp.

In December, when Ukraine’s uprising had not yet turned into a violent insurrection, Putin was asked whether it was even hypothetically possible for Russia to send in troops to defend the Crimea. His answer was unequivocal. “None of this means that we are going to go in there and wave our saber around and send in our troops,” he said at his annual year-end press conference. “That’s total rubbish. That is not happening and cannot happen.”

Det tog inte många timmar innan verkligheten visade vad Times önsketänkande var värt. ”Oidentifierade” beväpnade män tog över nyckelpositioner på Krimhalvön och reguljära ryska förband, inklusive artilleri och atttackhelikoptrar rörde sig långt från den flottbas där de enligt avtal har rätt att vistas.
Reaktionen från den Ukrainska regeringen i Kiev består än så länge bara av ord. Samma sak gäller reaktionen från Väst. Det visar sig att många har förträngt det andra ledet i Teddy Roosevelts berömda maxim om hur man får folk att lyssna: Speak softly and carry a big stick.

Det är svårt att sia om framtiden, och i den här konflikten snudd på omöjligt. Krimhalvön är speciell av historiska och strategiska skäl. Att Ryssland nu tar kontrollen över Krim är inte förvånande, bara att de gjorde det pass tidigt. Jag trodde först att det skulle stanna där, men när Putin idag begärde tillstånd av ryska Överhuset att sätta in trupp i Ukraina så begränsade han det inte till Krimhalvön. Efter att Ryssland de facto redan tagit tillbaka halvön som skänktes till Ukraina 1954 såg jag inte något akut hot om ytterligare rysk militär intervention i Ukraina. Putin behöver inte det, han kontrollerar redan Ukrainas ekonomiska välstånd genom gaskranarna och importbegränsningarna. Han har genom att sätta in sin militärapparat mot ett suveränt grannland visat var skåpet skall stå och vad som kan hända om man inte uppför sig som vad Ryssland uppfattar som en god granne. Det är inte säkert att Putin stannar vid Krim, varför kan man bara gissa, kanske vill han smida medan järnet är varmt för att ta in största möjliga antal etniska ryssar Heim ins Reich?

Det har talats om att Ryssland griper in för att skydda sina landsmän, men för Putin är det inte bara ett mål utan lika mycket ett medel. Putins största mardröm är inte att etniska ryssar behandlas illa i en korrupt och fattig f d Sovjetrepublik, det är att etniska ryssar behandlas väl i en välmående och demokratisk f d Sovjetrepublik.

Det pågår en enorm ryktesspridning om vad som händer i Ukraina just nu, då är det bra med folk som vet hur det ser ut på marken där nere. Två som vet vad de talar om är Alex Voronov ovh Niklas Bernsand. Följ dem! Då får du till exempel lära dig att avskaffadet av lagen om språkskydd från 2012 inte hotar ryssarna, eller någon annan folkgrupp heller. Språklagen från 1989 gäller fortfarande och ger skydd oavsett om man talar ryska, ungerska eller ukrainska. Lagen från 2012 gav däremot ryskan en särställning och gjorde språkrättigheterna avhängiga var i landet man bodde.

Ett svar to “Ukraina mon amour”

  1. Folkrättsbrott och oljekällkritik | No size fits all Says:

    […] « Ukraina mon amour […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: