Nej, en kanyl i sandlådan betyder inte att sprutbytet misslyckats

Nyligen stack sig ett förskolebarn på en kanyl som låg på förskoleområdet på Kungsholmen, nära landstingets försöksverksamhet för sprutbyte. Detta fick  sprutbytesmotståndarna att vädra morgonluft.

Ja, det är helt oacceptabelt att det skräpar använda kanyler på stan, speciellt där små barn kan sticka sig på dem. Men det skall påminnas om att detta inte är något som kommit med sprutbytesprogrammet. Då jag bodde nära Rödabergsskolan för femton år sedan hade skolan stora problem med krossade flaskor, kanyler och annan bråte från diverse missbrukare som uppehöll sig på skolgården.

På fullmäktigegruppmötet förra veckan fick vi information om vad utredningen hittills kommit fram till, de uppgifter som talade om hur sprutor vräkts ut utan kontroll var tämligen överdrivna, det handlar om storleksordningen 20 000 ut, 19 000 in. Men naturligtvis skall kollen vara ännu bättre, det är en spruta in – en spruta ut som gäller. Det diskuteras också att märka sprutorna så de kan spåras, det är ju inte alls säkert att kanylerna på förskolegården kommer från landstinget.

Argumenten mot sprutbyte går ut på att allt som objektivt försvårar för missbrukare att missbruka är bra. Men människor fungerar inte så, de konstaterar inte att ”nu gick jävligheten i mitt liv upp tio procent så det är nog dags att jag slutar knarka, klipper mig och skaffar mig ett jobb”. De konstaterar att jävligheten i deras liv gick upp tio procent och lägger den energi de fortfarande kan uppbåda på nästa fix i stället. Effekterna av den repressiva narkotikapolitiken kan sammanfattas med att den visserligen gör det svårare att börja knarka, men den gör det också svårare att sluta knarka. Man kan tycka att det går på ett ut, men till detta skall läggas att polisen jagar människor vars enda brott är att de är missbrukare och att missbrukarna drabbas av sjukdomar på grund av brist på rena sprutor och våld på grund av att de inte har någon trygg plats att sova på.

En human missbruksvård innebär att vi möter människor där de är, inte där vi önskar att de skulle vara. Både behandlingshem och sprutbyte behövs och båda skall naturligtvis skötas ordentligt. Detsamma gäller boende för missbrukare och andra hemlösa. I Stockholm finns nu ett boende som tar emot människor som inte är helt ”rena”: På Västberga är det inte tillåtet att ha eller bruka narkotika eller alkohol på boendet, däremot får boende komma in om de är påverkade, förutsatt att de inte är våldsamma eller beter sig aggressivt mot personalen eller de andra som bor där.

Vi har nu facit över fyra decennier av bejerotsk repressionspolitik, vi har sett vad den leder till: Dödligheten för sprutmissbrukare i Sverige ligger i topp i Europa.  Vi har försökt med den repressiva vägen i över fyrtio år, den leder inte framåt. Argumentet ”skattepengar skall inte subventionera missbruk” är populärt bland sprutbytesmotståndare, men det håller inte. Även om man inte skulle bry sig om det mänskliga lidandet sjukdomarna orsakar så kan man konstatera att rena sprutor är billigt och missbrukare med HIV eller hepatit dyrt. I Storbritannien införde Thatcherregeringen sprutbytesprogram redan 1986 för att bromsa spridningen av HIV, tänk om vi i Stockholm varit lika pragmatiska? Hur många fler liv hade kunnat räddas då?

Vi har nu äntligen fått en försöksverksamhet med sprutbyte för narkotikamissbrukare i Stockholms läns landsting. En verksamhet som nått goda resultat i Malmö och Lund och rekommenderas av WHO och av Socialstyrelsen, Smittskyddsinstitutet och Folkhälsoinstitutet. Frågan om sprutbyten är, i alla fall borde vara, en fråga om folkhälsopolitik och inte narkotikapolitik. Att hålla missbrukare så friska som möjligt tjänar alla på och det ökar incitamenten för missbrukaren att sluta den dagen allt stämmer.

Av någon anledning har Public Service-tv fått för sig att det är deras uppgift att bedriva ensidig propaganda mot skadelindring. För ett år sedan drevs i SVT:s nyhetsprogram en märklig kampanj mot att Stockholms stad inte slänger ut missbrukare på gatan. En månad senare drev samma bolag en kampanj mot Subutex och berömde sig självt(!) för att preparatet försvunnit från marknaden, i själva verket hade SVT bara agerat nyttiga idioter åt läkemedelsföretaget som ville bli av med en produkt de inte tjänade pengar på längre.

I förrgår bemötte Susanna Birgersson på DN:s ledarsida drevet mot skadelindring:

de som dör av metadon och subutex [är] sällan inskrivna i behandlingsprogram. Människor som inte kommer i kontakt med vården, som väntar på behandling eller som sparkats ut – det är framför allt de som dör av de illegala preparaten. Och för dem är det av underordnad betydelse om de dör av överdoser eller av läkemedel som använts på fel sätt. Det är missbruket, inte substansen, som dödar.

De svenska dödstalen är högre än det europeiska genomsnittet. Den stränga synen på narkotika leder förmodligen till att något färre människor testar tunga droger och färre faller ner i långvarigt missbruk. Men när man väl befinner sig där tycks risken att dö högre.

Den moralism som gör att relativt få personer hamnar i missbruk är mycket skadlig, ja dödlig, när den får genomsyra vården. Moralismen märks på att det ställs allt för höga krav på patienten. Den som ertappas med att ta droger vid sidan om den utskrivna medicinen sparkas ofta ut från programmet och får återkomma först efter ett par månader.

Etiketter: , , , , , ,

6 svar to “Nej, en kanyl i sandlådan betyder inte att sprutbytet misslyckats”

  1. Ola@kungsholmia.se Says:

    Att SVT är propaganda-TV är väl belagt.

  2. Stina Says:

    En kanyl i sandlådan är ett bevis på fel-prioriteringar i samhället. Moralismen i samhället idag är skrämmande låg. Jag betalar gärna skatt för att sjuka ska få vård men jag har ingen lust att betala skatt, skatt och åter skatt för att bekosta andra människors livsstil. Börjar man ta droger har man ett eget ansvar. Alla vet att droger är farligt lixom rökning osv. I ett fritt samhälle måste man ge människor eget ansvar. Människor måste ta konsekvensen av sitt eget handlande, mao skyll er själva om ni börjar med droger.

    Skrämmande att man i dagens samhälle inte skyddar misshandlade och/eller förföljda kvinnor, cancersjuka tvingas vänta länge, ibland för länge på vård skattepengarna räcker inte till stöd för barn och ungdomar som har det svårt i skolan. Ändå tycker mansgrisarna som styr vårt samhälle att skattepengar ska gå till knarkare, invandrare och fotbolls-evenemang. Skandal!

  3. MrArboc Says:

    Jag du Stina – kallar man missbruk för en livsstil så han man i mina ögon diskvalificerat sig från diskussionen. Jag behövde inte ens läsa hela vägen ner till ordet ”invandrare” för att inse exakt hur blåst och okunnig du är.

  4. Mattias Johansson Says:

    Hej Per Hagwall. Min son går på dagiset där en flicka stack sig på en kanyl som någon grävt ner i sandlådan. Jag är i sak för ett sprututbytesprogram men anser att den nuvarande lokaliseringen är ogenomtänkt och ohållbar. Det ligger åtta förskoleavdelningar, ett högstadium och cirka tusen lägenheter inom några hundra meter från den plats där landstinget anvisat 800 tunga narkomaner att besöka varje vecka.

    Man kan ha olika åsikter om det lämliga i lokaliseringen och förstår att man kan se saker olika. Jag måste dock passa på och uttrycka min djupt kända misstro för en politiker som etiketterar min och många andras oro som moralpanik. Snyggt.

    Taggar: Brommabo, von-obenperspektiv, lyckatillivalet

  5. hagwall Says:

    Hej Mattias, som framgår av min text. och t ex citatet av Susanna Birgersson, är det inte oroliga föräldrar den taggen åsyftar.

  6. Mattias Johansson Says:

    Nej det framgår verkligen inte så det var tur att du förklarar det. Din rubrik handlar om sprututbytet. Ditt blogginlägg inleds med två färska länkar till inslag i svt och artikel i DN där föräldrar uttalar sig om den oro som lokaliseringen av sprututbytet och det inträffade medför. Därefter tillför du inget nytt förutom ett ett år gammalt inslag i svt och en DN-ledare som båda handlar om något helt annat. Vilka är det då som vädrar morgonluft? Hur har de uttryckt sig? Citat? Källa på det? Länkar? De enda som säger något kritiskt om sprututbytesverksamheten på kungsholmen är ju förskolans verksamhetschefer och oroliga föräldrar och det har de faktiskt rätt att göra utan att du ska ens andas om moralpanik. Tror du verkligen på fullt allvar att svts nyhetsinslag om att ett barn sticker sig på en använd kanyl i sandlådan på dagis är en del i en public servicekampanj mot skadelindring? Med tanke på att SR, TV4, DN, TT, och Kungsholmens lokalpress också tycker att det har nyhetsvärde så är konspirationen väldigt stor. Inte heller nu när jag läser ditt inlägg en gång till så kan jag tolka det som något annat än att du antingen slåss med halmdockor eller går i polemik med oroliga föräldrar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: