Farlig förnekelse

Östnytt rapporterade i veckan om en ny Youtubefilm:

”Kontrollerad, övervakad, bortgift – om hedersrelaterat våld och förtryck”. Så heter den film som finns att se via polisens Youtubekanal och som är en del av en nationell skolkampanj. Bakom kampanjen står Rikspolisstyrelsen och Länsstyrelsen i Östergötland, som har regeringens uppdrag att förebygga hedersrelaterat våld.

Filmen visar bland annat en ung invandrartjej som inte får vara med på simlektioner eller gå på fest. Tjejen blir också bryskt behandlad av andra personer med invandrarbakgrund, sannolikt från Mellanöstern.

Detta gillade inte Stefan Jonsson, professor i etnicitet (!) vid Linköpings Universitet, han är

kritisk till gestaltningen, som han menar spär på och bekräftar den stereotypa bild som finns av hedersrelaterat våld. Till exempel att det bara skulle vara män från Mellanöstern som utövar kvinnoförtryck.


längre variant av filmen, för skolpersonal

Över ett decennium efter att Fahime Sahindal mördades finns det fortfarande debattörer som i missriktad välvilja försöker blanda bort korten. För hedersvåld är inte något ”vanligt” kvinnoförtryck, det är inte ens alltid kvinnor som är offren:

Varför gråter tanterna?
Faster viskade tillbaka:
”Den enas son har skjutits ihjäl av en tjej som han vägrade gifta sig med.”

…skrev Sakine Madon i en ledare i Expressen i fjol och fortsatte…

Jag var i Kurdistan för några år sedan. Vi skulle ta ett glas te hos farmors väninna, och väl inne upptäckte vi gråtande anhöriga till den mördade unge mannen. Som om situationen inte var förvirrande nog, var förövaren en ung kvinna.
Hedersvåld går inte att placera in i ”mäns våld mot kvinnor” generellt.

Hedersvåld kan inte tryckas in i könsmaktsordningens rigida struktur, det är också till själva sin natur något helt annat än ”vanligt” relationsvåld, oavsett kön. Relationsvåld anses av omgivningen som något i sig dåligt. Så dåligt att det ofta händer att omgivningen mot bättre vetande förnekar att någon de känner skulle kunna gjort något sådant. Det som förnekas är inte att handlingen är dålig, utan att personen de känner skulle ha kunnat utföra en sådan dålig handling. Hedersvåld anses däremot av omgivningen som något förövaren förväntas göra, något i sig hedervärt, och om den tilltänkte förövaren inte gör det drabbas denne av social utfrysning och hela dennes släkt förlorar ”heder”, detta i ett samhälle där ”hedern” anses viktigast av allt.

Det har tack och lov hänt saker det senaste decenniet, när företrädare för halvprocentspartiet Feministiskt Initiativ på Newsmill i fjol avfärdade hedersbegreppet som förklaringsmodell så var de inte längre tongivande i debatten, även om det tyvärr förekommer häpnadsväckande ignorans fortfarande. Som när en trivialiserande utställning 2011 sattes upp i Fadimes hemstad Uppsala av alla ställen. Kerstin Ulusoy skrev då i Laholms Tidning:

Att hävda att svensk hustrumisshandel, barnaga eller våld i gayrelationer är hedersvåld är bisarrt. Var i Sverige är det status i att slå sin fru och sina barn? Vilken homosexuell person upprätthåller anseende genom att misshandla en partner? Vem tror att den som mobbar i skolan anses hedervärd?

Pengarna som utställningen kostat kunde lagts på att hjälpa de utsatta och tiden på att diskutera varför det tog så lång tid innan de kom en ambulans sist det ”föll” ner en flicka från en balkong.

Vi sopar hellre under mattan än att erkänna att vi som samhälle misslyckats erbarmligen med att hjälpa dem. Vi missleder hellre ungdomar och ljuger för offren för hedersrelaterat våld än att erkänna att problemet finns. Hur är detta rimligt?

Eva-Britt Svensson, Europaparlamentariker (V), hävdade 2010 att uttrycket hedersmord är rasistiskt. Men den uppfattningen är tack och lov alltmer marginaliserad, det officiella Sverige har börjat ta problemet på allvar. Ungdomsstyrelsen gjorde en kartläggning av företeelsens utbredning 2009:

Cirka 70 000 ungdomar i åldern 16–25 år upplever att de inte fritt kan välja vem de ska gifta sig med. Av dem är det 8 500 som ofta oroar sig över att inte kunna välja partner. Det visar Ungdomsstyrelsens kartläggning Gift mot sin vilja.

Det är främst tjejer som oroar sig över att inte själva kunna välja partner – 6,6 procent av tjejerna gör det och 3,8 procent av killarna. Många av de unga tror också att de skulle bestraffas av föräldrarna om de vore homo- eller bisexuella.

Antirasisterna” är rädda för att erkänna att det finns kulturrelaterade problem för att man tror att man då gynnar Sverigedemokraterna. Könsmaktsteoretikerna har en världsbild som bygger på att alla män förtrycker alla kvinnor, alltid. Att erkänna att det finns kulturer och samhällsskikt där det inte är accepterat av omgivningen att män slår kvinnor blir då omöjligt. (Lika omöjligt som att erkänna att det också finns andra konstellationer av förövare och offer). Att upprätthålla den svartvita världsbilden är för dessa hedersförnekarna viktigare än att hjälpa de tiotusentals unga och vuxna kvinnor och män som är livegna i ett system som sätter släktens ”heder” högre än allt annat.

Och nej, det har inte med islam att göra, hedersproblematik har med arkaisk kultur att göra, det handlar om en syn på individen som släktens egendom som fanns i Mellanöstern, och på andra ställen, före judendom, kristendom och islam. Det har inte ens så självklart med kön att göra heller, båda könen för kulturen vidare, båda är påhejare då avvikare skall bestraffas, den man som inte tar sitt ”ansvar” att bruka våld mot sin kvinnliga släkting fryses ut. Båda könen kan vara utövare och mottagare av det våld som är den yttersta sanktionen för den som inte följer reglerna – som syns till exempel i mordet på Abbas Rezai i Högsby  – och båda könen drabbas, på olika sätt, av systemets kvävande begränsningar av de inblandades livsrum.

[uppdatering: Sakine Madon och Johanne Hildebrandt har också kommenterat filmen]

Etiketter: , , ,

6 svar to “Farlig förnekelse”

  1. Torbjörn Says:

    Bra skrivet. Hoppas fler läser. Det är tyvärr många som behöver öppna ögonen och se bortom sin svartvita världsbild.

  2. lavazza1891 Says:

    ”Och nej, det har inte med islam att göra, hedersproblematik har med arkaisk kultur att göra, det handlar om en syn på individen som släktens egendom som fanns före judendom, kristendom och islam.”

    Så du är inte beredd att köpa teorin att hederskultur, i de här aktuella fallen, är nära knuten till vallboskap och vallområden som viktigaste ekonomiska resurs/verksamhet?

    Hederskulturen är ju stark i amerikanska södern också. Och gissningsvis i Argentina.

  3. lavazza1891 Says:

    ”Dessutom är nomaderna en nyckel till att förstå afghansk hederskultur, den urgamla klanlag som kallas pashtunwali, som handlar om gästfrihet, stolthet och blodshämnd. En mans heder överskuggar allt, den måste försvaras mot varje förolämpning. “Den som inte hämnas ett nyp med ett knytnävsslag, är ingen man”, är ett pashtunskt ordspråk.

    Vad har då hederskulturen med nomadismen att göra? Medan bofasta bönder är beroende av samarbete med andra jordbrukare, är en nomadisk boskapsskötare mer utsatt och utlämnad åt sin egen styrka. Djuren kräver vidsträckta betesmarker, så att leva i för stora grupper går inte. Boskapen kan stjälas över en natt, därför måste nomaden vara aggressiv. I avskräckande syfte måste han göra det klart att han kommer att hämnas minsta kränkning. En mans rykte är allt. Detta är hederskultur.

    Men nomadkvinnorna i Afghanistan har en ändå en ganska stark ställning. Ett folk som ständigt vandrar kan inte spärra in sina kvinnor eller gömma dem i heltäckande tyg. Inte ens talibanerna tvingade kuchikvinnorna att bära burka. Det värsta könsförtrycket uppstår nog när nomaden blir bofast. Då består nomadens hederstänkande, men de nya möjligheter till förtryck, till exempelinlåsning, som den bofaste förfogar. Sen finns givetvis andra förklaringar till kvinnofötrycket i Afghanistan.”

    http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=503&artikel=3567311

  4. Kaisa Olsson (@Kebnekaisa) Says:

    Jo, idag är ju individen statens egendom. Det är ju civilicerat…

    Jag har aldrig förstått varför staten ska tvinga barn att lära sig simma. Finns ju utmärkta simskolor på somrarna, mycket trevliga. Lämpligen borde ju de familjer som vill att deras barn ska lära sig simma använda sig av dem. Problemet löst.

  5. Sven Erik Hansson Says:

    Det brukar ju vara skyllande på vänstern i sådana här sammanhang men detta är ju ett liberalt dilemma.Enligt den klassiska liberalismen så skall staten och politikerna inte lägga sig i hur föräldrarna uppfostrar sina barn Föräldrar vet alltid vad som är bäst för sina barn har det ju låtit sedan 70-talet bland moderater.

    Men tydligen när det gäller invandrare så vet inte föräldrar vad som är bäst för sina barn.Moderaterna har blivit lika mycket daghemskramare som SAP och VP på senare tid.Förskolan betraktas nu som ett bra sätt att få invandrarbarn och deras föräldrar att komma in i det svenska samhället och få ”svenska värderingar”.

  6. Sven Erik Hansson Says:

    En värdering som betraktas som svensk är att vara emot barnaga.Lagen mot barnaga var de flesta borgeliga debattörer emot på 1970-talet när den infördes.Den betraktades som ett vänsterpåfund.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: