Politiskt våld byggde inte välfärdssamhället

Megafonen har sannerligen lyckats i sin uppsåt att göra sig till språkrör för ”folket i förorten” de behandlas med underdånig vördnad av media, Godmorgon, världen! gjorde ett stjärnögt idolreportage kliniskt fritt från kritiska frågor. Så när någon kritiskt ifrågasätter bevekelsegrunder och representativitet hos organisationen blir det lite dålig stämning.

Plakatvänsterns position nu är dels att det är ”irrelevant” att fördöma våldet, dels att våld är legitimt som metod. Hanne Kjöllers kunskaper i arbetarrörelsens historia visade förvisso luckor, men att hon har fel i detaljer betyder inte att poängen försvinner. Ja, arbetarrörelsen har historiskt sett inte alltid sagt nej till våld som metod. Det skall också sägas att det kan finnas skäl att använda våld som metod för förtryckta folk – men sedan den allmänna rösträttens införande i Sverige finns här inte längre några sådana skäl. Det våldets apologeter ”glömmer” är att arbetarrörelsens långa tillgång till makten kom efter att de tagit avstånd från våld som metod.

Samma vänster som gör sig lustig över Hanne Kjöllers historiekunskaper visar samtidigt sin egna fundamentala ignorans. Det är inte irrelevant att fördöma våldet. SAP blev fullt relevant först då de entydigt tog avstånd från våldet. Första gången de gjorde det ordentligt var 1917. Då bildade revolutionsförespråkarna ett eget parti: Kommunisterna. Vid valet 1928 samarbetade SAP i valkoalition med kommunisterna, men närmandet till våldsförespråkarna föll inte i god jord hos väljarna. Kosackvalet blev en katastrof för SAP. Viss revolutionsromantik och hyllande av direkt aktion fanns dock kvar, men händelserna i Ådalen 1931 ledde till att partiet slutligen satte ned foten. Våldsretoriken hade visat vad den ledde till: bara elände. Dörren som stått lite på glänt slängdes igen och låstes av LO och partiledningen med Per Albin Hansson i spetsen.

Vilja vi inte gå våldets väg, då skola vi inte heller låta de oansvariga elementen ta ledningen i arbetarklassens kamp. Jag måste säga att i Ådalen var flatheten stor mot kommunisterna.

Då, först då, började arbetarrörelsens skördetid. Per T Ohlsson har i Sydsvenskan skrivit utmärkt om SAP:s avgörande vägval:

Bakom detta fanns, vid sidan av Per Albins demokratiska övertygelse, en strategisk beräkning: borgerlighetens möjligheter att mobilisera måste begränsas och inget mobiliserar borgerligheten mer än en socialdemokrati som slarvar med rågången vänsterut. Det gäller än idag. Det var inte Mona Sahlin som knäckte Socialdemokraterna i valet 2010, det var samarbetet med Lars Ohly.

I ETC påpekar Alejandro Leiva Wenger att Kjöller inte varit helt stringent i sin argumentering, hon har inte haft koll på alla sina fakta. Det har han rätt i, men då kanske han skulle försöka vara stringent själv. Att påstå att de som ockuperade Röda korsets lokaler i Husby i två veckor inte var ockupanter utan ”gäster”, med argumentet att polisen inte tillkallades för att slänga ut dem, är mer än lovligt naivt. ALW kritiserar detaljer i Kjöllers historieskrivning men undviker kärnpunkten: Att Megafonen vägrar att ta avstånd från våldet som metod.

Ett hopp hos frasradikalerna på Aftonbladet Kultur tändes i skenet från de brinnande bilarna. Men de revolutionsromantiker som med fuktig blick hoppades på ett uppror som skulle störta det nuvarande samhället i gruset blev åter besvikna. Det blev ingen revolution nu heller, för folket stöder inte stenar mot brandkåren. Folket vill inte se bibliotekets fönster krossas och hemtjänstens och grönsakshandlarens bilar eldas upp.

I en debattartikel i Aftonbladet i måndags fortsätter ”Megafonen” (inga namn fanns under artikeln) att gå som katten kring het gröt:

Ledande frågor kan inte besvaras på ett sätt som gör verkligheten rättvisa. Fördömer ni våldet? Fördömer ni våldet?

Och den raka enkla frågan ”fördömer ni våldet?” är förvisso inte bara rak, den är också ledande. För den som gör anspråk på att påverka det demokratiska samhällets val och prioriteringar finns det nämligen bara ett giltigt svar. Det svaret är ”Ja”. Inte ”Pass”. Inte ”Nej”. Skall ett tillägg göras finns det också bara ett som är giltigt. Det är inte ”men” utan ”och”.

”Det är inte så enkelt” är Megafonens mantra. Jo, precis så enkelt är det. Det går alldeles utmärkt att fördöma våldet samtidigt som man fördömer det som man ser som våldets orsaker. Svaret ”Ja, och” var det som gjorde Socialdemokraterna till den dominerande politiska kraften i Sverige i över 70 år. Att den första av de valförluster som till slut skulle bryta partiets hegemoni kom efter partiets radikalisering var ingen slump.

Megafonen avslutar artikeln med att för en gångs skull faktiskt tala om vad de vill, och programmet är till förväxling likt Rättvisepartiet Socialisternas. Vilket ju är helt i sin ordning att propagera och arbeta för, det är metoderna som är felet.

Och legitimerar man våld med ”självförsvar” skall man inte bli förvånad om andra också gör det. Ironimetern slog i taket när Megafonen fördömde tillresta våldsverkare som kommit för att enligt egen åsikt ”försvara” ”sin” förort mot ”de” som ”hotar” den. Hur var det, var det inte så att utanförskapet gav fribiljett till sådant? Megafonen klagade nu på att polisen i Tumba inte ingrep. Det var ju, intressant… Läser man expolänken i artikeln ser man dock att polisen, trots Megafonens påståenden om att inget gjordes, faktiskt grep 20 våldsverkare. Tyvärr efter att de hunnit ställa till elände, men det är precis så polisen jobbar vid upplopp, likadant i Göteborg som i Husby som i Tumba.

Fast det är ju inte alltid så lätt att hålla på principerna när man själv hamnar i andra änden… Som Lena Nymans rollfigur Frida sa i ”Släpp fångarne loss, det är vår!” när hon och hennes vän själva drabbats av inbrott: ”Nu är poliserna nödiga!”

Etiketter: , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: