Om dålig reklam och bra hantering av sexism

Emelie Erikssons försök att shoppa en unisexskjorta på American Apparel satte fartsexismdebatten. Jag brukar inte bli speciellt upprörd över lättklädd klädesreklam, men det här var faktiskt pinsamt dåligt, snälla AA, unisex?

Det finns problem med sexism i annonser, det finns problem med sexism i bilder som sätts upp på väggarna på arbetsplatser, men jag tror inte att den bästa lösningen är att bannlysa naket i reklamen eller att slita ner från väggen bilder som många gillar men andra är obekväma med. Skuldbeläggande och konfrontation fungerar i allmänhet dåligt om man vill ha en attitydförändring. När det gäller kass reklam finns en enkel lösning: köp inte produkten. När det gäller pin-up-bilder på väggarna finns en annan:

The Hawkeye Initiative berättar en gästbloggare historien om dataspelsföretaget där hon arbetar. Arbetet och arbetskamraterna är toppen, det var bara det att VD:n gillade att hänga bilder på lättlädda damer på väggarna. Speciellt en stor bild som dominerade kontoret. Det där med sexism i dataspelsvärlden kan sägas mycket om, och det här var inte ett av de värre exemplen, men det var ändå inte alla som uppskattade bilden eftersom den var en illustration av problemet med hur starka kvinnor beskrivs i serie- och dataspelskulturen (fantasilösheten gäller dock inte bara de kvinnliga hjältarna).

Lösningen blev att engagera en av de andra anställda att göra en motsvarande manlig bild, efter två flaskor svindyr añejo tequila och sex veckor var det dags. På morgonen 1 april smög de in i VD:ns rum och bytte ut bilderna.

As the morning progressed, Brosie (ahem) revealed himself to our co-workers. The air resounded with startled, suppressed gargles of mingled joy and horror.  Some take pictures. Some instantly turn and flee. Several men blush and grin in vindicated solidarity. Several women ask us for prints. At this point I am in total rapture. This is the moment I have been dreaming about for six months.

Yet somehow everyone in the office manages to keep quiet about it. Until, finally, our CEO arrives.

We hear a loud: “What the hell is this?!” And then all goes quiet. Ten minutes pass. We panic.

We are both suddenly and painfully aware that we have, in fact, just punked the CEO of our company. He is by all accounts an awesome dude. He is also a late-50s ex-army guy who happens to determine our employment futures in an at-will state. Meep.

Twenty more minutes pass. And then our CEO comes up to my desk, taps me on the shoulder, and says this:

“That was a brilliant prank. You called me on exactly the bullshit I need to be called on. I put up pictures of half-naked girls around the office all the time and I never think about it. I’m taking you and Sam to lunch. And after that, we’re going to hang both prints, side by side.”

Och så blev det.

This wonderful experience has taught me two things that I hope to carry with me for the rest of my career in STEM (science, technology, engineering and math) and in gaming. It taught me this:

  1. Lots of men (like Sam) are already sympathetic to the stupid, constant crap women put up with in gaming/STEM, and they are ready and willing to call that crap onto the carpet.

  2. And, most importantly, many of the guys who are behind that stupid, constant crap are totally decent, open-minded human beings who just don’t realize they’re doing it. You know how sometimes you don’t realize how much you and your girlfriend are talking about shoes or menstruation until some dude walks into the room? Well sometimes guys don’t realize how much they’re talking about titties.

Serieplanscher, lättlädd kvinna och lättklädd man

Ruby Underboob och Brosie the Riveter, tillsammans till sist. Huvudskyddsombudet har dock fortfarande ett och annat att anmärka på.

Det är så här det skall göras, med humor och med samma mynt. Notera att den lättklädde hunken inte heller försöker se ut som ett sexobjekt för män och kvinnor som gillar kvinnor, utan som ett sexobjekt för kvinnor och män som gillar män.

Projekt som ”men posing like women” är däremot inte samma mynt. Ja, det ser jättekonstigt ut att avbilda män typiskt ”stereotypiskt kvinnligt”. Precis som det ser jättekonstigt ut att avbilda kvinnor i Super Mario-mustasch. Men vad skall vi, egentligen, dra för slutsats av det?

Reklamen ja, Det är skillnad på olika produkter, gäller det (under)kläder, hudkrämer eller parfymer så tycker jag man kan visa nästan hur mycket hud som helst utan att det behöver bli fel, det beror på hur det görs. Och det är ju ingen naturlag att det bara behöver vara kvinnor som är lättklädda. Så här gjorde Yves Saint Laurent reklam för sin Pour Homme  1971:

Svartvit bild på Yves Saint Laurent naken

Bild: Vogue

Slutsats: Gärna avklätt och sexigt, något för såväl kvinnor som män, straighta som hbtq, att titta på. Men inte fantasilöst, och inte där det skär sig med produkten.

Etiketter: , , ,

3 svar to “Om dålig reklam och bra hantering av sexism”

  1. Malte Skogsnäs Says:

    http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/vart-hat-mot-sexism-ar-sjalva-strategin_8176684.svd

  2. my page Says:

    That is definitely fascinating, You happen to be incredibly competent blog writer. I’ve registered your own rss and turn into upward intended for seeking extra of your respective magnificent posting. Additionally, I have provided your website at my web sites

  3. Sexighet är inte alltid sexism | No size fits all Says:

    […] Jag har skrivit förut om dålig reklam och bra hantering av sexism: […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: