Bakom fasaden på bokcafét i Jönköping

Kontroversen om bokcafét i kulturhuset i Jönköping har av tongivande debattörer, till exempel Aftonbladet Kultur, framställts som en moderat kamp för att rensa ut ungsocialister, i farten påstås att kommunalrådet Mats Green vill stänga(!) kulturhuset. Jönköpingsnytt rapporterar mer balanserat:

Nu har de ledande politikerna i kommunstyrelsen bestämt sig för att de vill avhysa det kontroversiella Bokcafét från kulturhuset i Jönköping. Därtill vill de att föreningen Kulturhuset ska mista sin gynnade roll.

– Idag är det så att den föreningen bestämmer över kulturhuset. Kommunen betalar hela deras hyra, och de får in pengar från övriga föreningar som huserar i huset. Ingen annan förening har de förmånerna, säger det folkpartistiska kommunalrådet Anna Mårtensson (FP)

Detta kallar maktföreningens ordförande för ”bokbål”.

Patrik Kronqvist på Expressens ledarsida blev även han upprörd över uppgifterna som spreds, men han nöjde sig inte med det utan tog reda på bakgrunden:

Det som i medierna beskrivits som en kontrovers om en tröja handlar i själva verket om hur man ska se på våldsförhärligande extremism.

I sin bok ”Extremister – en berättelse om politiska våldsverkare” ägnar författaren Magnus Sandelin flera sidor åt just bokkaféet i Jönköping. Sandelin skriver om hur kaféet har sålt slangbellor och rånarluvor. Och om hur personal har dömts för inblandning i en husockupation där man beväpnat sig med molotovcocktails, spikförsedda batterier och spjut.

Hösten 2004 arrangerade kaféet också en ”trofétävling” där aktivister uppmanades att lämna in kepsar, tröjor och märken som man tagit från högerextremister som man misshandlat. På interna forum visades nazisttröjor upp med meddelanden som: ”nassen fick rejält med stryk”.

Våldsromantiken finns fortfarande kvar. Hemsidan med sina Rote Armee Fraktion-tröjor prydda med kulsprutepistoler framstår närmast som en modebutik för det svarta block som under tidigt 2000-tal lät tegelstenar regna över snart sagt varje EU-toppmöte. Magnus Sandelins slutsats i dag är att kaféföreningen troligen är en bulvan för Antifascistisk aktion (AFA) och att stället fungerar som en plantskola för våldsam extremism.

Att kommunen nu planerar att ta över administrationen av det hus man äger har fått företrädare för bokkaféet att börja tala om censur. Det är lite gulligt att en organisation som arrangerar studiecirklar om anarkism menar att själva frånvaron av offentlig finansiering skulle vara en form av censur. Gärna anarki, men först ett rejält kommunalt bidrag.

Det handlar inte om att förbjuda bokcafét att tycka att kapitalismen är ond, det får de göra, det handlar inte ens om att förbjuda dem att sälja våldsförhärligande litteratur, det handlar om att de inte skall få betalt med skattepengar för att göra det, en skillnad som det verkar väldigt svårt för vissa att förstå.

Magnus Sandelin skriver själv att bokcafét fungerar helt enkelt som en plantskola för våldsam extremism, där enskilda personer hämtar legitimitet för politiska våldsbrott.

Efter att kommunstyrelsen i Jönköping nu efter många år till slut bestämt sig för att försöka avhysa föreningen från kulturhuset blev det moderata kommunalrådet Mats Green (M), möjligen som en konsekvens av detta, för ett par veckor sedan överfallen och misshandlad utanför sitt hem.

Föreningen bakom Bokcafét avvisar alla sådana eventuella kopplingar. Men den hatiska jargong som används inom den typ av vänsterextrema grupperingar som huserar på Bokcafét, mot exempelvis en person som moderatpolitikern Mats Green, kan illustreras av ett inlägg som publicerades dagen före misshandeln på forumet socialism.nu i en tråd om Bokcaféts framtid: ”Skulle vilja åka upp och diskutera med den där Mats Green, så som det diskuterats med div högermongon genom tiderna… Geeez.. Vilken töntig liten kackerlacka till människa.”

Bokcafét säljer en mängd våldsbejakande propaganda i form av böcker, häften, märken, tröjor etc, varav den uppmärksammade t-shirten med den antisemitiskt anstrukna texten ”BURN ISRAEL BURN – world wide intifada fighting the imperialist order” bara är ett exempel.

Den som vill se ett urval av de klistermärken, tröjor och annan uppbygglig propaganda som bokcafét tillhandahåller mot penningersättning hittar det i Magnus Sandelins inlägg ovan.

Även Anna-Lena Lodenius har uppmärksammat den bakomliggande historien.

För den som följt händelserna över tid är det snarare obegripligt att det här beslutet dröjt så länge. Det har sålts material som uppmanar till våldsbrott och brottsliga handlingar i åratal i den här bokhandeln, och detta har varit kopplat till en politisk verksamhet. I synnerhet åren fram till mitten av 2000-talet var Jönköping centrum för ett ständigt pågående krig mellan nazister och antirasister där inte sällan nazisterna utsattes för mycket grovt våld, anlagda bränder etc. Denna krets har haft kulturhuset som sin självklara hemvist.

[Uppdatering: Kulturnyheterna meddelar att Jönköpings kommun beslutat att återta driften av kulturhuset, reportaget framställer det fortfarande som att det var en fråga om t-shirts. Och tycker ni att ni känner igen Mats Green kan det vara från denna, mindre smickrande, fastighetsaffär]

Etiketter: , , , ,

Ett svar to “Bakom fasaden på bokcafét i Jönköping”

  1. 100 dagar, 100 blogginlägg, hela listan! | No size fits all Says:

    […] Bakom fasaden på bokcafét i Jönköping […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: