Moralpanik och kontraproduktiva förbud? Brysselness as usual.

Henrik Alexandersson uppmärksammade oss i tisdags på en omröstning om motverkande av könsstereotyper som EU-parlamentet skall hålla nu på tisdag, insmuget i texten är ett krav på pornografiförbud i alla media(!) Förslaget kommer en månad efter att Island börjat debattera porrförbud på internet (de har det sedan 40-talet på fysiska media). Det handlar inte om en bindande lagstiftning, men att rösta igenom en sådan viljeinriktning är illa nog. Idag vaknade DN, som citerade the Independent som källa [hänvisningen nu borta], Christian Engström från Piratpartiet fick i alla fall uttala sig.

För den som undrar vad som är så hemskt med att förbjuda porr så förklarar Henrik:

det räcker med en skissartad uppfattning om yttrandefrihet, rättigheter och demokrati för att trycka på den stora röda larmknappen…

Att förbjuda all form av porr i medier är att begränsa yttrandefriheten – vad gäller en helt laglig verksamhet. I en vid tolkning innebär det ett porrförbud i så gott som hela vårt samhälle. Och även om man begränsar frågan till att gälla mainstreammedia, så är det en inskränkning av yttrandefriheten. Om Svenska Dagbladet skulle vilja ha en porr-bilaga… Med vilken rätt skulle någon kunna stoppa det?

Att sätta upp en stadga för jämställdhetskultur som alla internetoperatörer uppmanas att förhålla sig till är också orimligt. För det första vore det idiotiskt att kräva att ISP:arna skall bli ”gender-poliser”. För det andra är det helt ogörligt. För det tredje är frågor som rör jämställdhet / feminism politiskt laddade och föremål för debatt, där olika åsikter skall få komma till tals. Att bestämma vad som får sägas, skrivas och visas vore helt enkelt odemokratiskt.

Och att uppmana EU:s medlemsstater att inrätta oberoende regleringsorgan med uppgift att övervaka medierna och reklambranschen – det är på samma sätt att begränsa tryckfriheten. Att inte Journalistförbundet har gått i taket över blotta tanken! Att inte tidningsutgivarna protesterar högljutt! Var är Pen-klubben och Publicistklubben? Var är tryckfrihetsexperterna, kulturdebattörerna och de medborgarrättsliga aktivisterna? Nähä.

Det är möjligt att detta betänkande kommer att röstas igenom. Den här gången är det tack och lov bara en åsiktsförklaring från Europaparlamentet, inte skarp lagstiftning. Men vad som gör mig verkligt upprörd är att ingen – i eller utanför parlamentet – har protesterat mot dessa galenskaper innan Piratpartiet började uppmärksamma saken.

Amanda Hess skriver i Slate om hur ett porrförbud skulle diskriminera kvinnor och sexuella minoriteter och direkt motverka syftet att riva ner skadliga könsstereotyper:

When we find gender disparities in other sectors—from literary journalism to tech—we urge industry leaders to assess the problem and encourage women to lean in. But when it comes to porn, the impulse is to just shut the whole thing down.

That’s unfortunate, because it reinforces the expectation that women can only ever be innocent bystanders to sexual material, never producers or consumers in their own right (banning all porn would mean negating the contributions of proudly feminist pornographers like Tristan Taormino, Nina Hartley, and Cindy Gallop). It glides over the experiences of female porn viewers (who have leveraged the Internet to find and distribute porn that appeals to them, even when it’s not marketed that way). It totally ignores the men who are ”sexualized” in porn (if pornography discriminates against women, can we all keep watching gay porn?). And it curtails discussion about the challenges faced by some men in the industry (like Derrick Burts, who contracted HIV in 2010, and Erik Rhodes, who died from a heart attack at 30 after heavy steroid use).

Enforcing a government ban on pornography won’t actually rid the world of smut (and the proposal, which has been raised before, is unlikely to lead to a legitimately enforceable ban). But the effort does make it a lot harder to talk about porn honestly, and to advocate for better representation of women in the industry. In a misguided effort to advocate for women, these activists are negating the sexuality of women, gay men, and all the straight guys who’d like to see more diversity in the porn they’re watching, too.

Anna Troberg är inne på samma resonemang:

När inte ens något så ordinärt som ett homopar får kyssas på den amerikansk dag-tv som redan sköljer över Europa, hur stora möjligheter tror ni att transsexuella, intersexuella och andra skulle ha att få se sin verklighet avbildad i media om EU, med konservativa länder som Italien, Polen och andra, fick igenom ett pornografiförbud? Redan nu tvingar betalningsförmedlare som VISA och Mastercard på oss en begränsande bibelbältesmoral. Hur långt ska det behöva gå innan tillräckligt många inser att vi befinner oss på ett sluttande plan där vår verklighet sakta men säkert begränsas av självutämnda moralväktare?

Salman Rushdie konstaterade redan 2004 att acceptansen för porr är ett tecken på hur fritt ett samhälle är.

Men det är ju så synd om skådespelarna hörs invändningen, ingen kan ju vilja ställa upp på det där frivilligt. Jodå. Vi behöver inte tycka synd om porrskådespelarna. En nyligen avslutad studie av kvinnliga sexskådespelare visar att de inte mår sämre än någon annan yrkesgrupp, tvärtom, de har en mer positiv självuppfattning än andra yrkeskvinnor av samma etnicitet och ålder. De uppskattar också sex mer än genomsnittet (duh!) Studien hittade inte något stöd för den av McKinnon förespråkade och vitt spridda teorin om ”defekta varor” – att porrfilmsaktörer i högre grad än andra skulle haft en uppväxt präglad av våld och övergrepp.

Uppdatering: Henrik har rapporterat från måndagens debatt inför tisdagens omröstning:

Pirate MEP Christian Engström fick ordet, och var den ende i debatten som framförde någon form av substantiell kritik mot de föreslagna inskränkningarna i yttrandefriheten, [tryckfriheten] och internets frihet.

Socialdemokraten Andrea Ceskova nämnde, hastigt i förbigående, att jämställdheten inte får gå ut över yttrandefriheten. Och den gröna ledamoten Marije Cornelissen ställde frågan om könsstereotyper kan avhjälpas med politiska beslut – och om detta i så fall är en EU-fråga.

Detta var de enda avvikande rösterna i debatten. I övrigt staplades självklarheter, politisk korrekthet och politisk självgodhet på vartannat.

I morgon blir det votering. Det känns just nu som om man kommer att köra på som planerat – och låtsas som om det inte finns något som är problematiskt i förslagen eller några varnande röster…

Det är moralpanikåtgärder enligt protokoll 1A: Det är viktigare vad man säger sig vilja än vad åtgärderna faktiskt får för effekt. Som vanligt blir det förbud som medför en mängd dåliga effekter för medborgarna men som inte hjälper ett dugg mot de problem man påstår sig vilja lösa, i bästa fall, oftare blir problemen bara värre.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om 

Etiketter:

2 svar to “Moralpanik och kontraproduktiva förbud? Brysselness as usual.”

  1. Nej, porr och kokain är inte samma sak | No size fits all Says:

    […] blev inget porrförbud i EU, inte än. Men här hemma umgås Kerstin Gezelius med tanken i ett märkligt inlägg (tyvärr bakom […]

  2. 100 dagar, 100 blogginlägg, hela listan! | No size fits all Says:

    […] Moralpanik och kontraproduktiva förbud? Brysselness as usual. […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: