Promillepuritanerna

I dag tog Eric Erfors i Expressen upp den hårt kritiserade skärpningen av Sjöfyllerilagen som Riksdagen genomförde 2010:

Eftersom det handlar om pekpinnar behövdes aldrig någon saklig utredning som kunde påvisa att sjöfylleriet verkligen hade ökat och hur effektiv en ny lagstiftning skulle vara.

Effekterna blir absurda: En båtförare som kört utan anmärkning utanför Sandhamn fick böta 80 000 kronor. En person som seglat på öppen fjärd i Trosa skärgård som fick böta 45 000 kronor.

Vad hände egentligen med proportionalitetsprincipen?

Jag minns att en remissinstans, Kammarrätten i Stockholm, dömde ut 0,2-promilleförslaget som ett ”nykterhetspolitiskt förslag” och som saknar stöd i vetenskapliga studier.

Hur denna grundstötta sjöfyllerilag ändå blev verklighet är en gåta. Kanske var det riksdagens nykterhetsgrupp – i kombination med särintresset Kustbevakningen – som var sugen på nya uppdrag.

Fler nykterhetskontroller motiverar ju fler båtar, fler anställda och högre anslagsäskanden.

Erfors avslutar med ett mycket gott råd, som lagstiftare alltid bör ha med sig i tankarna:

Bästa riksdagsledamöter, kopiera och sätt upp följande visdomsord ur SOU: 2006:12:

”Bestraffning är samhällets mest ingripande och förnedrande sanktion; kriminalisering bör därför tillgripas endast i sista hand eller för de mest förkastliga gärningarna.”

Att sänka den tillåtna alkoholgränsen på sjön till 0,2‰ var en korkad åtgärd jag kritiserat flera gånger. Som bloggen Morgonsur konstaterade i somras:

Enligt statistiken (sedan 1994)  har det ännu inte ens inträffat att någon blivit påkörd och allvarligt skadad eller dödad av att någon med 0,2 – 1,0 promille kört på dem p g a “berusningen”. Olyckorna (17 st allvarliga sedan 1994 av den typ som lagen adresserar) har generellt minskat trots fler och större båtar, och fler besökare i skärgården. Således är hela det “problem” nya sjöfyllerilagen kraftfullt angriper inte ens existerande. Rädslan för att bli påkörd av salongslulliga fritidsskeppare – hela grunden för införandet av en absolut 0,2-promillegräns – är totalt ogrundad.

Vi har således fått en för skärgårdsbefolkningen starkt frihetsbegränsande inskränkning som helt och hållet grundats på one-linern “alkohol och trafik hör inte ihop” och en irrationell rädsla för något som ännu aldrig (sic!) inträffat. Trots 500 000 båtägare och 2,5 miljoner människor i skärgården varje sommar.

Det torde i sammanhanget inte komma som en överraskning att många ser det som rätt viktigt att umgås kring god mat och dryck under sommaren. Samt att ta sig hem till den egna ön efter besöket hos grannen på andra sidan viken. Och som många av oss kritiska röster påpekat – och som media nu äntligen börjat upptäcka – kan man tämligen godtyckligt anses vara sjöfyllerist även som passagerare. Nyss nämnda gäller redan vid ett föga kontroversiellt eller omdömeslöst alkoholintag.

Frågan Peter Hjörne ställde 2010 i en krönika i G-P – vilket problem som löstes med den nya lagen – står fortfarande obesvarad.

Ser vi oss omkring i vårt närmaste grannskap så finner vi följande regler: I Danmark är promillegränsen 0,5 promille för yrkessjöfarten och fritidsbåtar med behörighetskrav. I Finland är promillegränsen 1,0 och i Norge 0,8 promille för fartyg under 15 meters längd och 0,2 promille över 15 meter. Vi har alltså gått mycket längre än våra nordiska grannar och vi vet egentligen inte varför.

Ett huvudargument för lagens förespråkare är det känslomässiga ”det skall inte vara skillnad att framföra fordon på land och till sjöss”. Jaha ja? Då får vi också ändra några regler för landtrafiken:

  • Hastighetsbegränsning i tätort kommer i fortsättningen att vara 9 km/h.
  • Allmän fordonsbesiktning kommer att avskaffas och inte längre gälla vanliga motorcyklar och personbilar.
  • Likaså försvinner även kravet på körkort för de flesta vägfordon, inklusive majoriteten bilar och motorcyklar.
  • Högerregelns tillämpning gäller olika för olika fordonsslag, sportbilar väjer i normalfallet för bussar och lastbilar.
  • Det kommer att vara tillåtet för barn att framföra motorfordon på allmän väg.
  • 0,2-promillesgränsen gäller även passagerare om polisen anser att den skall göra det.

I somras fastslog Högsta domstolen att det inte gick att jämställa sjöfylleri med vägfylleri vid samma promillehalt. Ett indirekt underkännande av den nya Sjöfyllerilagen. På samlingssidan Allt om 0,2 promille på sjön framgår att ingen politiker ville/vågade komma till den nu pågående Båtmässan för att försvara lagen. Om nu ingen längre tror på den lag de instiftade trots svagt underlag så är det lätt åtgärdat, återgå till den lag som gällde före 2010.

Läs också inlägget på DN Debatt av professorn i sjörätt Hugo Tiberg och professorn i informationssystem Mats Edenius.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Etiketter:

4 svar to “Promillepuritanerna”

  1. Ola Ljungberg Says:

    Briljant Hagwall. Tydligt är att de för lagen har börjat inse den världsunika lagens vansinne likaså. .

  2. Ola Ljungberg Says:

    http://www.dagensjuridik.se/2013/01/sjofylleri-inte-grovt-trots-drygt-10-promille-hovratten-river-upp-tingsrattens-dom/ Så nu tar även Hovrätten avstånd från principen båtar och bilar hör ihop.

  3. bashflak Says:

    Ha, jag gillar verkligen ditt förslag att införa sjöns trafikregler på vägarna. Glöm inte att man måste köra på olika sidor om stolpen om trafikljuset är rött eller grönt.

  4. 100 dagar, 100 blogginlägg, hela listan! | No size fits all Says:

    […] Promillepuritanerna […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: