Användbart penicillin 1942-2013?

Via Real Time WWII uppmärksammas jag på att det nu är 72 år sedan penicillin första gången testades på en människa. Penicillinet hade upptäckts av Alexander Fleming 1928, men det tog tid innan han och vetenskapen förstod dess fulla potential. I och med krigsutbrottet blev det fart på att utveckla nya metoder att bota infektioner och 1941 skedde det första skarpa provet. Eftersom riskerna ansågs så stora – det var tidigare bara testat på möss – valde man ett fall där all annan behandling hade misslyckats och hoppet var ute.

Polismannen Albert Alexander från Oxford hade fått en rispa i munnen av en rosentagg, såret infekterades av både stafylokocker och streptokocker och efter en månad var han döende. Behandlingen gav omedelbart resultat, men det fanns inte nog med penicillin att fortsätta. Den outvecklade tillverkningstekniken och begränsningar beroende på kriget gjorde att det inte gick att få fram mer. Läkarna återvann så mycket penicillin de kunde från patientens urin men efter fem dagar fanns det inget kvar. Tillståndet förvärrades återigen och patienten avled en månad senare. Försök med behandlingar fortsatte. Nu på barn, eftersom de behövde mycket mindre mängder. Tyvärr hjälpte det inte hela vägen där heller. Det dröjde ett år till innan den första patienten räddades till livet av penicillin, amerikanskan Anne Miller.

På twitter ser jag också en länk som lagts upp av Hans Rosling om att enorm överanvändning av antibiotika vid kinesiska grisfarmer är på väg att göra bakterierna resistenta och medicinen verkningslös.

Användning av antibiotika inom djuruppfödningen har länge pekats ut som ett viktigt ursprung för motståndskraft mot sådana läkemedel. Nu har en forskargrupp gjort en ingående analys av förekomsten av olika resistensgener vid tre stora grisfarmer i Kina, det land som producerar och använder mest antibiotika i världen och som dessutom saknar reglering av antibiotika inom djuruppfödning.

Sammantaget hittade forskarna 163 resistensgener mot antibiotika i prover från olika stadier av gödselhantering och i mark där gödslet hade spridits. Den siffran var tre gånger högre än antalet resistensgener som hittades när forskarna analyserade markprover från en orörd skog i sydöstra Kina som inte utsatts för antibiotika.

De påträffade resistensgenerna inbegrep samtliga typer av kända resistensmekanismer och kunde enligt forskarna potentiellt ge upphov till motståndskraft mot de flesta typer av antibiotika.

Vidare hittade forskarna också en förhöjd förekomst av så kallade transposaser i proverna från grisfarmerna. Transposaser är en typ av enzymer som förmedlar överföring av olika resistensgener mellan olika bakterier.

I Europa används mindre antibiotika i djurhållningen (Sverige, Norge och Island ligger lägst) men det är alldeles alldeles för mycket ändå. Vi behöver minska användandet sävål vid djurhållning som vid behandling av sjukdomar hos människor, slentriananvändning leder till resistens.

Det är inte kört – Island har visat att det går att vända utvecklingen, genom kraftigt minskad användning av antibiotika har också antalet resistenta bakterier minskat – men ju längre tid världen strösslar ut piller där de inte behövs, desto svårare blir det att göra något åt det.

Görs inget är vi mycket snart tillbaka i normaltillståndet av mänsklighetens historia, där en rispa på kinden kunde innebära döden. Det är bara de senaste sju decennierna den inte gjort det. Så låt oss alla göra vad vi kan: köp inte kött som fötts upp med slentrianantibiotika, kräv inte antibiotika av husläkaren för mindre åkommor. Då slipper vi se att de sjuttio åren med behandlingsbara infektioner bara blev en kort parentes.

Läkartidningen listar de fyra regler som Alexander Fleming satte upp, de håller än i dag och för all antibiotika:

1. Penicillin ska brukas endast mot infektion av penicillinkänsliga bakterier. [Alltså absolut inte i förebyggande syfte vid djurhållning!]

2. Penicillinet måste komma i kontakt med den patogena bakterien.

3. Penicillindosen måste vara tillräcklig i det infekterade området för att avdöda bakterierna.

4. Behandlingen måste fortgå tills infektionen besegrats.

Dessa regler är allmängiltiga och mer relevanta än någonsin i dag med tanke på vår kamp mot resistenta bakterier och mot bakgrund av den tillgängliga behandlingsarsenalen, i vilken penicillin är en grundsten.

[uppdatering: som Waldemar Ingdahl påpekar i kommentarsfältet så finns mer saker som måste göras för att få bukt med problemet antibiotikaresistens, förutom att minska användningen på människor och djur. Till exempel går utvecklingen av nya antibiotika mycket långsamt pga en kombination av patentregler och långa utvecklings-/testperioder som helt enkelt gör sådant till en förlustaffär för läkemedelsbolagen. Om sjukvården organiserades bättre skulle också smittspridningen på sjukhusen kunna minimeras. Han har skrivit en rapport om det som finns här.
SMI meddelar att EU och läkemedelsindustrin nu satsar 1,6 miljarder på att ta fram nya antibiotika]

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Etiketter:

2 svar to “Användbart penicillin 1942-2013?”

  1. Waldemar Ingdahl Says:

    Sambandet mellan förskriven antibiotika och resistensutveckling är inte entydigt. I Sverige har recepten per tusen invånare minskat under lång tid. Mellan år 1992 och 2011, har läkarnas förskrivning minskat med cirka 30 procent. Trots det har antalet utbrott av antibiotikaresistenta bakterier ökat.

    Strategier att begränsa mängden antibiotika som används borde börjat visa effekter efter så många år, inte att problemet blir större. Ansvariga politikerna borde vara öppna med att det även finns risker för folkhälsan med att dra ned på antibiotikaförskrivningen. Politikens nytta kan inte mätas i att läget kunde vara värre, utan om politiken är effektiv i relation till patienternas hälsa och sjukvårdens funktion.

    Det är den ineffektiva läkemedelsmarknaden i Sverige och Europa som inte ger chansen för ny antibiotika och smarta innovationer. Bara en av tio substanser som testas blir ett läkemedel. Av de antibiotika som finns på marknaden utvecklades 75 procent före 1970-talet. I dag tar det 8 år innan ett läkemedel blir godkänt. Europa präglas av överlastade och föråldrade sjukvårdssystem där antibiotikaresistensen är ett av många symtom.

    Det finns många olika anledningar bakom antibiotikaresistensproblemet. Jag skrev en rapport om frågan av antibiotikaresistens ifjol, den går att hitta här

    http://www.timbro.se/innehall/?isbn=9175669014

  2. 100 dagar, 100 blogginlägg, hela listan! | No size fits all Says:

    […] Användbart penicillin 1942-2013? […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: