Den sista rumsrena fördomen

I det svenska offentliga debattklimatet anses det sedan länge tabu att tala illa om folkgrupper som judar, muslimer eller svarta, men hatarna behöver inte vara ledsna för det. Det finns en fördom kvar som inte bara är rumsren utan tillochmed salongsfähig i de finaste medierna: Antikatolicismen i allmänhet och antipapismen i synnerhet. Då det handlar om påven är det okej för svenska tyckare, twittrare och tidningar att kläcka ur sig vad som helst. På twitter och facebook florerar förfalskningar, förolämpningar och önskan om död och sjukdom. I etablerade medier är faktagranskningen ännu sämre än brukligt. Ett exempel ur högen är dagens artikel om den avgående påven av SvD:s journalist Gunilla von Hall. Hon går ut hårt och ökar sedan farten:

Som 14-åring gick han med i Hitlerjugend, vilket var vanligt bland tyska ungdomar vid den tiden

Det var inte vanligt, Gunilla von Hall, det var obligatoriskt.

Ratzinger [utsågs]till kardinal i katolska kyrkan 1977. Med honom svepte en vind av konservatism och hårdnackad syn på homosexualitet, kvinnligt prästerskap och preventivmedel in i Vatikanen.

För Katolska kyrkan var ju så positiv till de sakerna innan?

Bland annat sade han att kondomer kan förvärra spridningen av aids.

Det handlade om en strategi, inte om varje enskilt samlag. Katolska kyrkans regler för sex kan sammanfattas: 1. Knulla inte runt 2. Använd inte preventivmedel. Man kan ha åsikter om det, men när folk väljer att bara följa den andra halvan av reglerna så är det kanske inte bara kyrkan man skall skylla på när det blir fel.

Vissa höjde förvånat på ögonbrynen när Ratzinger valdes att efterträda Johannes Paulus II.

Ja, precis som ”vissa” var förvånade över att Ronald Reagan blev omvald 1984 när han vann 49 av 50 stater. Sällan har en ny påve varit så förhandstippad som Benedictus XVI. Han valdes redan på konklavens andra dag.

Många hade tippat en yngre och något mer liberal kraft att leda katolska kyrkan in i framtiden.

Ja, ”många” tippade också att Mondale skulle vinna mot Reagan, speciellt i Sverige.

Men den Mozartälskande påven Benedictus XVI satte sig snabbt tillrätta på tronen, och väntade sig en lugn pensionstid.

Ratzinger hade varit präst i katolska kyrkan i 54(!) år när han valdes till påve. Han visste vad det handlade om.

Prästers sexövergrepp på barn och Förintelseförnekande biskopar fick Benedictus att värja sig i ovälkommet strålkastarljus.

Nå, Benedictus är den påve som hittills tagit i hårdast mot pedofilin inom katolska kyrkan. Det skall sägas att konkurrensen inte är överväldigande, men att det skulle vara något att klandra honom speciellt för är att dra det för långt.

Kanske blev allt detta för mycket för en ålderstigen påve, som nu väljer att göra sorti.

För den som har hängt med, vilket Gunilla von Hall och en majoritet av de svenska kommentatorerna inte gjort så var påvens avgång inte en sådan skräll som de tror. I intervjuboken “Världens ljus” av Peter Seewald förklarade Benedictus XVI för tre år sedan att det är en påves plikt att avgå när åldern börjar hindra honom från att utföra sina sysslor.

Överhuvud taget har den svenska offentligheten svårt med religion, den ses som något som borde försvunnit med kylskåpets och enhetsskolans intåg. Men som Eli Göndör visade, med lyckad timing, i sin artikel i gårdagens SvD så är religionen en del även av ett modernt samhälle och det är dags att inse det. Den är inte heller oföränderlig:

Det går inte att nonchalera religionens inflytande i samhället eller avfärda den som något enbart förknippat med outbildade eller svagsinta människor. Insikten om religionens förändring är absolut nödvändig för att samtalet mellan sekulärt och religiöst ska bli fruktbart.

Men antikatolicismen är ändå i en klass för sig. Katolicism bemöts inte med oförståelse, den bemöts med fientlighet. Jag skrev om det för två år sedan:

Tänk er två äldre män i fotsida dräkter som anländer till Sverige, de predikar fred på jorden och kärlek till nästan, men har en syn på homosexualitet och aborter som är ljusår från vår lagstiftning och huvudfåran i svensk debatt. Den ene möts av ett nästan unisont fördömande från kultur- och tyckareliten, den andre hyllas, med några få undantag, av samma elit som en rockstjärna.

För

Det är alltså något speciellt med just katolicismen i den svenska debatten (och inte bara här). Det har sin grund i seklers propaganda och de ränderna går inte ur så lätt, antikatolicismen var en av de bärande idéerna i det svenska EU-motståndet långt in på 80-talet. Ett exempel är att Sverige är ett av få länder där ordet ”liga” fått en negativ klang, en klang som först nu börjar försvagas på grund av ordets flitiga användning inom fotbollen. Orsaken hittar vi i 30-åriga kriget då den Katolska ligan stod mot det Evangeliska förbundet.

Sinnebilden för katoliken i allmänhet och jesuiten i synnerhet var för generationer svenskar (och finländare) den som gavs i Topelius‘ Fältskärns berättelser där den onde jesuiten Hieronymus hade en dolk dold i sitt krucifix.

Vet ni förresten vilket år som katoliker (och judar med flera) tilläts bli statsråd, riksdagsledamot, lärare, läkare eller sjuksköterska i Sverige?

1951.

[uppdatering: Och för att vara övertydlig: Det finns mycket att kritisera katolska kyrkan för, poängen är att katolska kyrkan är sannerligen inte ensam i sin syn på sex och hbtq, inte heller är det den enda religion där barn under utbildning utsätts för övergrepp, andra religioner kommer undan mycket lättare. Det finns berättigad kritik mot intolerans, slutenhet, maktmissbruk och misogyni, men det genuina ointresset för faktainhämtning och dialog hos belackarna gör att det inte händer något konstruktivt. Det gäller i och för sig många kritiker av judendom och islam (kritiker av andra större religioner märks knappt i Sverige), men antikatolicismen har en särställning i och med att dess utövare har fri tillgång till spalter och etertid.

För den som tar ovanstående som bevis på att religioner är onda och borde avskaffas kan jag påminna om de ateistiska paradisen Sovjet under Stalin och Kambodja under Pol Pot.

Erik Helmerson skriver på samma tema i DN. Martin Edgelius bloggar. I Signum skriver Fredrik Heiding om skillnaden i seriositet mellan SvD:s och DN:s bevakning.]

Det är väl intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om

Etiketter:

7 svar to “Den sista rumsrena fördomen”

  1. Rasmus Kaj (@rasmus_kaj) Says:

    Nu får du det att låta som att katoliker var särskilt förföljade i Sverige fram till 1951. Det du egentligen syftar på är väl religionsfrihetslagen (1951:680), och innan dess var protestantism obligatoriskt.

    Det är alltså inte de ”sekulära svenskarna” som förföljer katoliker, utan som vanligt bara olika sorters abrahamiter som förföljer varandra.

  2. hagwall Says:

    Jag skrev också ”och judar med flera”, däri inbegreps alla som inte tillhörde Statskyrkan, oavsett om de var religiösa eller ateister. Poängen är att det är inget nytt påhitt att avvikare förföljs.

    Och nog är det så att även sekulära svenskar förföljer katoliker. Nuförtiden hyser i Sverige ateisterna mycket större fientlighet mot olika religioner än vad de olika trosriktningarna hyser emot varandra…

  3. Martin Edgelius Says:

    […] Få exempel på den dubbla måttstock som jag nämnde ovan är så uppenbara som jämförelsen mellan hur vi i Sverige betraktar Dalai Lama respektive påven. Till synes samma åsikter får helt olika bemötanden. Och där den ena får hyllningar utsätts den andra för spott och spe. […]

  4. Arroganta ateister | No size fits all Says:

    […] med organiserad religion, men problemet med en stor del av religionskritiken är dess juvenila okunnighet. Övertygad om sin egen rationalitet så bryr den sig inte ens om att kolla sina argument mot den […]

  5. Världen är större än du nånsin tror, hyperrationella liberal | No size fits all Says:

    […] än Sverige, och Sverige är en del av världen. Inte sedan före 1593 har det funnits så många katoliker i Sverige som nu. I världen är katolikerna 1,2 miljarder. Till detta kommer andra kristna, muslimer, […]

  6. 100 dagar, 100 blogginlägg, hela listan! | No size fits all Says:

    […] Den sista rumsrena fördomen […]

  7. Sven Erik Hansson Says:

    Att det är mer tillåtet att driva med katoliker än med judar och muslimer har ju att göra med att katoliker är ju kristna liksom svenskarna.Kristna och kristna svenskarna brukar ju för enkelhetens skull räknas som kristna.
    Sverige var ju också i 500 år katolskt kristet.
    Alltså att skämta om katoliker brukar inte betraktas att sparka nedåt .

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: