Pudel från P1

Modereringen av sr.se:s tråd om Frida och Kluvet Land har nu återgått till mer rimliga nivåer och de flesta inlägg som försvann har kommit tillbaka.

Eric Rosén på Nyheter24 tyckte sig i en artikel idag se ett förakt mot Frida Martinsson och visade hur mycket han respekterade henne genom att i artikeln konsekvent omnämna henne som ”Frida Andersson”. Sydsvenskan har slutligen uppmärksammat kritiken mot reportaget i P1. Den är enligt tidningen ett utslag av dumhet gränsande till ondska och behöver inte beaktas. Kristian Lundberg säger sig ha läst igenom kommentarer på sr.se i ett par timmar och sett ett ”hat” som ”har ingenting med fakta eller sanning att göra”. Han ger dock inte ett enda exempel eller citat, och nämner absolut inga namn, skulle han nämna ett namn skulle ju tidningen vara tvungen att ta in ett bemötande av hans påståenden, och så kan man ju inte ha det.

Vad som än blir sagt om denna förbannade bostadsrätt så har drevet redan fällt sin dom – och den lyder som vanligt – det finns inga fattiga i Sverige och skulle det finnas så är de uppfunna av Sveriges Radio och Mona Masri.

Jag tvivlar på den teorin.

Jag tvivlar på Lundbergs förmåga att se världen på något annat sätt än som han redan bestämt sig för att den ser ut. Det hade för övrigt varit bra att kunna kommentera eller länka från den artikel som spyr galla över det nät som den inte begriper, men den möjligheten ges inte.

För att påminna Lundberg vad frågan handlar om citerar jag från nätet användaren w.nelson på Flashback, kanske en av mottagarna av Sveriges Radios 2011 instiftade journalistpris, Årets Medieorm.

Journalistik handlar om att förmedla en verklighet till en allmänhet som annars inte hade kunnat ta del av informationen. Framförallt inom public service borde det finnas en ambition att ge en objektiv (så långt det är möjligt), balanserad och korrekt bild av de händelser som man ämnar att skildra. Att tumma på någon av dessa grundvalar innebär att trovärdigheten sänks eller går förlorad.

Det hade varit fullt möjligt att genomföra och publicera Fridas historia med tilläggen att hon tidigare har jobbat på Sveriges Radio, var/är bekant med reportern Mona och att hon äger en bostadsrätt. Skillnaden är att framtoningen och fokus av reportaget hade blivit än annan – om än mindre dramatisk. De ansvariga utgivarna upprepade sitt mantra ”vi ville visa en bild av vad som händer när telefonen slutar ringa”, men istället ville de skruva upp historian genom utelämna information.

Programmet hade kunnat handla om att man tvingas sälja sin lägenhet när efterfrågan på arbetskraft sjunker, eller när hälsan tryter (men ändå kan åka skateboard). Vilka problem man står inför när man söker bostad utan fast anställning. Vilka krav som ställs när man tvingas ändra sina (mat)vanor för att man inte har råd att äta som man gjort tidigare. Osv. Man hade kunnat ge en bild av hur en ”vanlig tjej” drabbas av marknadsekonomins konjunkturer.

Men genom att utelämna fakta, och i efterhand försöka mörka/ljuga om de faktiska förutsättningarna, skiftar fokus till något helt annat – debatten handlar inte längre om vad som händer ”när telefonen slutar ringa”, den handlar istället om trovärdighet och om vilken agenda journalister, reportrar och ansvariga utgivare har. Vilket i sig säkert är nyttigt, men med allra största sannolikhet inte meningen med programmet… Epic fail.

Så, nej, Kristian Lundberg, kritik av dålig journalistik är inte ”hat”, det är kritik av dålig journalistik. Och det finns journalister som faktiskt begriper det: Cecilia Bodström är chef för P1, i dag intervjuas hon i en artikel på Second Opinion, P1-chefen betonar vikten av transparens. Hon erkänner utan omsvep att P1 gjort fel .

– Om det finns en relation mellan den som intervjuar och den som blir intervjuad, då tycker jag att man ska tala om det. Det är en principiell fråga, säger Cecilia Bodström.

Vad är då definitionen på en relation i det här fallet?
– Det är jättesvårt att säga exakt, det måste avgöras från fall till fall, men en grundregel är att alltid vara så öppen som möjligt. Den reporter som hamnar i en bedömningsfråga om relationen till en intervjuad kan ifrågasättas bör tala med sin närmaste chef.

Enligt Cecilia Bodström hade den aktuella reportern och Frida medverkat i samma produktion vid tre tillfällen:
– De hade vid tre tillfällen varit i samma produktion, och kanske skulle de ha berättat om detta. Men en sak som komplicerar det hela är att det fanns skäl att överväga att skydda Fridas identitet, och det har i efterhand visat sig att hon har fått utstå mycket hårda ord på olika nätforum.

Cecilia Bodström konstaterar att man i förväg utförligt diskuterade frågan om man skulle berätta att Frida ägde en bostadsrätt och kom till slutsatsen att inte göra det. Det viktigaste, menar Cecilia Bodström, är att man tagit den frågan på allvar och gjort ett ordentligt övervägande.
– Redaktionen kom till slutsatsen att inte berätta om bostadsrätten, men det skulle varit bättre om de berättat, säger Cecilia Bodström.

Cecilia Bodström betonar vikten av transparens. Helt klart har antalet ögon som granskar Sveriges Radio ökat och det tar allt mera tid och tanke att föra dialog med omvärlden om hur nyheter och inslag kommer till.

– All mediegranskning är bra och om du jämför med för tjugo år sedan har attityden på redaktionerna förändrats. Förr låtsades man inte om att det fanns problem att diskutera, att medierna själva är en maktfaktor som ska tåla granskning, menar Cecilia Bodström.

Aj! ”Den reporter som hamnar i en bedömningsfråga om relationen till en intervjuad kan ifrågasättas bör tala med sin närmaste chef.” Låter inte riktigt som det har skett… Hade det skett hade inte radion varit totalt oförberedd när kritiken kom och därför försökt komma undan med rena osanningar. Den underlydande som gav kanalchef Cecilia Bodström underlaget till denna kommentar –

RE:Får vi ett svar?
Nej, Frida och Mona Masri kände inte varandra.
De har under en kort tid, tio dagar, arbetat på samma arbetsplats, Sveriges Radio i Malmö. Däremot arbetade de inte på samma redaktion.
En gång har också Frida varit gäst i det program där Mona var programledare.
cecilia bodström, kanalansvarig P1,2012-05-05 15:57

– fick nog veta att hen levde.

Det finns ett par detaljer att anmärka på. Det verkar märkligt att faktumet att Frida och Mona arbetat ihop skulle mörkas med hänvisning till anonymiteten. Frida framträdde med förnamn, på bild och på film och hade redan en stor egen nätnärvaro, att hon skulle identifieras ändå borde det inte rått minsta tvivel om. Sedan kan man undra vad som menas med ”vid tre tillfällen varit i samma produktion”. Som jag skrivit så handlar det ju om minst fyra dokumenterade dagar i samma studio.

Men huvudsaken är att kanalchefen faktiskt säger att det var legitima frågor som ställdes, att mediegranskning är bra och att P1 handlat fel .

Undrar vad kritikkritikerna skall säga om Cecilia Bodström nu?

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om 

5 svar to “Pudel från P1”

  1. Bashflak Says:

    Flashback är för journalistiken vad Lex Maria är för vården.

  2. chrillle Says:

    Snygg ”pudel”. Plötsligt blev det inte så mycket att orda om, synd att det krävdes research från utomstående. Kan man hoppas på lite färre kompisar och lite bättre research nästa gång?

  3. cuben Says:

    Hatten av för Hagwall, Flashback-grävarna och faktiskt även till Cecilia Bodström. Det vore ju också ytterst tacknämligt om radions eget program Public Service tog upp denna lilla affär också på sitt alldeles speciella satiriska sätt. Det skulle i mina ögon stärka radions aktier.

    Genom att leverera kvalité kan radion ta sig upp ur morasen, nu är det bara upp till bevis. Förhoppningsvis lika lätt sagt som gjort.

    Som sagt var dålig journalistik är alltid dålig journalistik. Vi kan ju alltid hoppas att händelsen tas upp på våra journalistutbildningar som ett varnande exempel. Dessutom har ju radion tyvärr verkligen gjort en björntjänst både åt sig själv och åt dem som har det svårt i vårt samhälle. Däri ligger i mina ögon den största försyndelsen. ”To Backfire” heter det väl på engelska.

    Vi får se vad Granskningsnämnden säger i framtiden också. Ju fler som lämnar in sina anmälningar mot programmet desto bättre. Även en anmälan till Journalistförbundet skulle kunna vara på sin plats. Frågan är ju om inte bara journalisten utan ledning har brutit med det grundläggande i Yrkesetiken i detta fall.

    ”YRKESREGLER
    En stark journalistisk integritet är avgörande för trovärdigheten. Den som granskar samhället måste också själv kunna tåla att bli granskad.

    Att journalisten visar hänsyn i arbetet på fältet är viktigt för allmänhetens förtroende. Tilltron till medierna och dess medarbetare bygger på att yrkesreglerna följs.”

    En diskussion i Journalistförbundet kanske också kunna få som utfall att intressekonflikter (jäv), reella eller potentiella, hos journalister får specifika uttryck i yrkesreglerna. Sveriges Radio som exempelvis också i orostid har en mycket viktig roll, måste värna sin trovärdiga roll, extra mycket.

    I detta sammanhang är ju också den position som Bodström har värd att uppmärksammas. Om jag vore ansvarig för personaltillsättningen av ledande personer i SR så skulle jag tänka på Hübinette och också ordspråket ”Ingen skugga må falla på Ceasars hustru”. Det vill säga Bodström har agerat och uttalat sig professionellt i denna fråga, efter det att fakta kom ut. Huruvida hon verkligen bör fortsätta att vara program-direktör på SR är en annan fråga. Under vilken regering blev hon tillsatt förresten?

    Alla som betalar TV- och radiolicens har ju utan tvekan rätt att ställa denna fråga. Styrelsen för SR företräder oss här.

    Eventuella jävsförhållanden borde vara en naturlig del av den presentation av högre chefer som bör göras tillgänglig för oss som betalar för verksamheten, likaväl som det bör vara det för styrelsen.

  4. joshuaunderscoretree Says:

    Väl grävt och rapporterat om hela historien. Jag finner mig allt oftare i situationen att jag läser en nyhet i media, sedan läser jag på bloggar och forum och bildar mig en uppfattning om hur det _egentligen_ var.

  5. Erik Says:

    Hagwalll har satt dit en tjej med nästan inga inkomster alls, som råkar äga sin bostad efter en utförsäljning.. Förmodligen har Fridas liv inte ändrats alls ekonomiskt av det förutom att hennes lägenhet nu går att sälja. Det passar den moderata politiken väl och Hagwall hymlar inte med om vad han tycker. Bra där!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: