Roliga texter, inte alltid att skratta åt åt vänster

Jag har i och för sig gjort en uppdatering av förrgårdagens postning, men nu blev saken så stor så det får bli en egen post om det: Som jag och många andra bloggat om har utmärkta Sanna Rayman and Peter Santesson spelat in en progglåt med de sunkigaste argumenten för bevarandet av Slussen (den lät så autentisk att de fick kommentarer från folk som inte förstod satiren). De använde musik från Mikael Wiehe, inte för att han hade något särskilt med Slussendebatten att göra utan för att han skrev bra progglåtar och hans stil var lätt att parodiera. Men, som Peter skriver:

Uppmärksamheten blev större än vi kunde ana. Det är alltid roligt när fler delar ens humor. Men någon som uppenbarligen inte skrattar är Wiehe själv. Nu har vi kontaktats av Anders Larsson, vd för United Stage, som företräder Mikael Wiehe. Han menar att ”detta är absolut inte tillåtet utan tillstånd utan är ett intrång i upphovsrätten”. Därför ombeds vi nu att ”omedelbart ta bort detta från er hemsida och alla andra eventuella sammanhang”.

Litet häpen blir man allt. Och hjärtats lilla fågel huttrar.

Men de stod inte ensamma, genast visades stöd runtom på nätet, Anders ”Dibbuk” Engström menar att

Wiehes högtravande principer om egendomsgemenskap – allt åt alla, eftersom egendom är stöld – gäller tydligen bara på distans. I länder på bekvämt avstånd. Delvis för att han slipper se vad hans priniciper ofelbart leder till i praktisk handling, men kanske framförallt eftersom hans egna intressen förblir ohotade.

Därför blir det ofrivilligt komiskt när Mikael Wiehe genom ombud försöker tysta satiren (då den sker till tonerna av en låt han en gång skrivit, vilket han också får cred för)

Johan Ingerö är inne på samma spår på SvD:s ledarblogg:

Mikael Wiehe har dessutom en lång historia av engagerat försvar för sin egen äganderätt. Redan 2008 gav han sig med liv och lust in i debatten om fildelningen, vilken ”degraderar musikerna till hjon” och berövar dem deras ”inkomster och stolthet”. Gott så, om det inte vore för att andras inkomster uppenbarligen inte var vatten värda för den grånade kommunisten.

Nåväl, även juridiskt är Wiehe med bolag möjligen ute och cyklar. Upphovsrätten medger enligt uppgift plagiering i parodisyfte, och Sannas och Peters sång torde vara ett klockrent exempel på parodi.

Liksom för övrigt Wiehe själv.

Här är den: Sång till en sluss – med Sanna Plong Rayman and The Inslag Santesson Orchestra

Sophia Blomqvist

blir genuint glad av människor som förverkligar små idéer och som dessutom besitter både humor och musikalitet. Vi saknar sådant i Sverige! Det är inte genom att sitta på ett torg man utmanar makten utan att genom att håna den på fyndiga och smarta sätt.

Det är därför nedslående och ledsamt att läsa att Wiehes skivbolag nu kontaktat dem med krav om ta bort inspelningen överallt där den kan tänkas finnas. Upphovsrätten ni vet … Jag undrar stillsamt hur mkt av Karl Gerhards produktion som raljerade med allt och alla som gjorde bort sig som funnits om dagens lagstiftning gällt då.

Det var några år sedan som jag läste upphovsrätt så jag satte mig och läste igenom de förändringar som gjorts 2010 och 2011 och det var ingen upplyftande läsning.

Men satir har ett starkt skydd i praxis, det visas till exempel av att radioprogrammet Pippirull frikändes för att ha använt material från Björn Gustafssons inläsningar av Gunilla Bergströms ”Alfons Åberg” och varvat med klipp från den danska knark- och våldsfilmen ”Pusher”.

Micke ”åsiktstorped” Kazarnowicz har en lång bloggpost om upphovsrättens pedagogiska problem, den landar i att det i det här fallet ändå inte är några problem, det passerar som parodi.

På Newsmill skriver Adam Cwejman om hur Wiehe ropar på kapitalet för att tysta kulturarbetare. Anders Larsson från skivbolaget svarar på Newsmill och visar mailväxlingen mellan honom och Peter Santesson. Larsson kommer inte att driva saken vidare. Som jag tolkar mailväxlingen var detta inte av välvilja, han förstod att han inte hade en chans att vinna. Vilket han kanske insett tidigare om han brytt sig om att lyssna på låten, vilket han enligt egen utsago ännu inte gjort(!)

Emma ”opassande” Andersson tror att det handlar om skrämseltaktik, skivbolagen tar i tills de möter motstånd. Den här gången gav de sig på fel personer.

Men det är inte bara Wiehe (eller åtminstone hans agent) som stör sig på nya texter till gamla låtar, i Expressen kan vi läsa om  hur oppositionsborgarrådet Tomas Rudin (S) blev ursinnig på kommunfullmäktiges julmiddag förra måndagen. Anledningen var en sångtext i den traditionella nidvisetävlingen där C/KD häcklade Miljöpartiet(!).

Sångtext

Inte speciellt mycket att hetsa upp sig för, andra partier var vassare mot varandra. Själv tycker jag att MP borde vunnit med sin ”Det är borgarnas fel”. Bäst text, men det musikaliska utförandet lämnade dock en del att önska.

Hos Sven-Erland har Tomas frågat Juholts talskrivare om låttexten är godkänd av VU, jag vill tro att han skämtar, men han är ju Stadshusets argaste man. Birgitta slår fast att Juholt aldrig kan toppa Rudin.

Andra som har bloggat är Attila, IsobelNiklasMariaJohan, Juristen och Mark

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 34 andra följare

%d bloggers like this: