En medalj är ibland bättre än en rejäl pension

Borgmästare finns i 95000 av Europas 100000 kommuner. Men utomlands är en borgmästare i regel något annat än här: ofta direktvald av folket och med personliga maktbefogenheter. Inte, som här, en titel som ännu inte fyllts med innehåll. P J Anders Linder kommenterar på SvD:s ledarsida radioinslaget i går om trenden att inrätta borgmästartitlar i de svenska kommunerna (som då också gärna kallar sig städer).

Fast självklart handlar det minst lika mycket om suget efter symboler. De radikala teknokrater som utformade grundlagen och kommunreformen hade inte mycket till övers för det offentliga livets ceremonier och ritualer. Sånt bjäfs skulle bort.

Men det dröjde inte förrän den radikala modernismens härjningar började göras ogjorda. Begreppet ”stad” togs bort i den officiella begreppsapparaten, men snart började kommuner att kalla sig städer igen. Ordnarna togs bort, men då började kungen att dela ut medaljer som i någon utsträckning fyller den gamla funktionen. Regeringen Persson såg till att den 6 juni blev nationaldag och helgdag och gav uttrycket ”röd dag” en helt annan innebörd än vad de gamla socialingenjörerna hade tänkt sig.

Det står alltmer klart att ”bjäfset” ger sammanhang, mening och trivsel.

Och nu vill kommuner ha borgmästare med silverkedja. Något tål de väl att skrattas åt, men mera hedras ändå.

Bara att hålla med, P J. Det finns ju ”bjäfs” som till skillnad från nytillverkade silverkedjor och titlar med suddig kontur faktiskt har månghundraåriga traditioner hos oss (vilket inte det kontinentala systemet med borgmästare har), ”krimskrams” som med ett enkelt beslut kan återinföras i Sverige:

Idag är det i Europa bara Irland, Sverige och Schweiz som inte delar ut ordnar till sina egna medborgare. Genom det olyckliga beslutet att avskaffa ordensväsendet 1974 så fick vi ett samhälle där de enda statliga belöningsmedlen var pengar och positioner. Resultatet lät inte vänta på sig: halv- och kvartskompetenta personer vars högsta förtjänst var deras partilojalitet vandrade från generaldirektörsposter till landshövdingeresidens och ambassadörspalats. På vägen kvitterade de ut gyllene fallskärmar från varje position de lämnade. Allt skedde fullständigt utan demokratisk insyn och utan några som helst kompetenskrav förutom rätt partibok.

Ett återinförande av ordensväsendet för svenska medborgare skulle ha två stora fördelar, båda av mycket stort värde för samhället: Det skulle gå att på ett praktiskt och billigt sätt belöna människor som i sin gärning gjort sig förtjänta av det utan att flytta dem från de positioner där de gör nytta. Det skulle gå att på ett praktiskt och billigt sätt belöna människor som av politiska skäl behöver belönas utan att flytta dem till positioner de inte är kvalificerade för.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

2 svar to “En medalj är ibland bättre än en rejäl pension”

  1. Gärna pension, men först en rejäl medalj « No size fits all Says:

    […] återigen visar det sig vilket urbota dumt beslut det var att avskaffa svenska ordnar för svenska medborgare. I stället för att dela ut den […]

  2. Dubbelsidig diskriminering | No size fits all Says:

    […] visar det sig vilket urbota dumt beslut det var att avskaffa svenska ordnar för svenska medborgare. I stället för att dela ut den […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: