Snille och medborgarskap

Efter Birgitta Trotzigs död står nu (ytterligare) en stol tom i Svenska Akademien, den skall besättas med en ny ny akademiledamot som tillträder formellt i december.

Björn Wiman i DN föreslår i DN att det blir till exempel en jurist:

Gustav III:s tanke med Svenska Akademien – hämtad från upplysningens Frankrike – var ju att dess sammansättning skulle präglas av mångfald. Skönlitterära författare skulle samsas med andra yrkesmän. Snillet skulle samordnas med smaken.

Den ordningen tycks alltmer ha upphört. Och Akademiens ensidiga inval på senare år är definitivt mer ett utslag av vår tids hårt drivna sektionaliseringsiver än ett bevis på att all annan intellektuell verksamhet utanför den avancerade konstprosans område har upphört.

Johan Lundberg är inne på samma mångfaldsresonemang. På Axess blogg förespråkar han en ledamot med en, från den nuvarande akademiens, avvikande syn på estetiken. Till exempel en kulturkonservativ.

Själv skulle jag helst se att Akademien denna gång tog chansen att öka mångfalden genom att utvidga det geografiska upptagningsområdet. Jämför med Akademiens förebild: Franska Akademien. De tar in franskspråkiga från hela Världen. För fem år sedan tog de till exempel in sin första kvinnliga författare från Maghreb-området. Franska Akademien, som skall värna och utveckla det franska språket bryr sig inte om medborgarskap, och varför skulle de det? Det är språket som är det viktiga. Tyvärr gäller detta inte för Svenska Akademien, sedan 1811 har ingen Finlandssvensk eller annan icke svensk medborgare fått vara med.

När Finland förlorades till Ryssland var det inte alls självklart att det också skulle avskäras från Akademien, det var dåvarande kronprinsen Karl Johan som på grund av sin starka motvilja mot Gustaf Mauritz Armfeldt drev igenom att man inte kunde sitta i Akademien utan att vara svensk medborgare. Och därvid har det blivit, trots att man med fog kan anta att någon sådan begränsning aldrig föresvävade Gustaf III när han 1786 instiftade Svenska Akademien efter fransk förebild. Man kan vara tämligen säker på att Gustaf III inte kunde förutse att den östra rikshalvan skulle gå förlorad till Ryssland, och det var ju inte heller Sverige som Akademien handlar om, utan det svenska språket.

I den rikssvenska kulturdebatten är detta en icke-fråga, att propagera för att bredda intagningsområdet med att antal mycket kompetenta kandidater och därmed minska möjligheten för sig själv och sina kollegor att komma in i Akademiens stugvärme skulle vara att begå socialt självmord. Vi lär inte få se ett initiativ till förändring från det hållet, men det finns en lösning:

Än idag är regenten Svenska Akademiens högste beskyddare.  Kungen har om andra saker sagt att han inte vill gå emot ett beslut som en av hans förfäder fattat. Men det behöver han ju strängt taget inte göra heller, han behöver bara tolka en annan av sina förfäders klara vilja, en som rimligtvis har mera att säga till om i ärendet – Akademiens skapare Gustaf III. Han instiftade Svenska Akademien efter fransk förebild och Franska Akademien tar in franskspråkiga från hela världen, oavsett medborgarskap.

För den som finner resonemanget intressant finns också en facebookgrupp om saken.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: