Madeleines Lag

Det borde finnas en ”men tänk på baaarnen”-motsvarighet till Godwins Lag

Det är bara att konstatera att ordningen är återställd, Madeleine Leijonhufvuds tidigare anfall av klarhet var bara en parentes. I dag spelar hon återigen ut barnkortet i sin kamp för att montera ner rättsstaten. För att lösa problemet med att fulla femtonåringar har sex de ibland ångrar efteråt vill hon på SvD Brännpunkt avskaffa den västerländska rättsstatens själva fundament – oskuldspresumtionen.

Men nej, professor Leijonhufvud, problemet är inte att samhället accepterar att fulla femtonåringar har sex. Problemet är att det accepterar att femtonåringar är fulla.

Så varför tar hon inte upp det problemet? Svaret är enkelt: fru Leijonhufvud och hennes kamrater i Ecpat vill inte att femtonåringar har sex, överhuvudtaget, inte ens när de är nyktra, och definitivt inte med någon som är äldre än de själva. Mellan raderna syns det även i dagens artikel:

Många under 18 år men fyllda 15 – barn enligt FN:s barnkonvention men oskyddade här i Sverige.

Mikael Ståldal skriver att det riskerar bli väldigt svårt att över huvud taget få någon fälld för detta nya brott med bibehållen rättssäkerhet. Zac ser också att ordningen är återställd: Tillbaka i Galenköping. Hanna Warg aka Gothbarbie tycker fortfarande att Leijonhufvud är galen. Norah tycker, som vanligt tämligen obekymrad om eventuella problem med rättssäkerheten, att ju fler lagar som kan sätta dit män, desto bättre. Björn Velander tycker däremot att det är som att amputera foten för att man har ont i den:

Är moralen idag så låg att det är helt okej att låta 15-åringarna bli halvfulla och personer som kan vara deras far utnyttja det? Är det verkligen så att vi måste lagstifta om det så att vi förstår att det är fel?

Juristen skriver att Madeleine Leijonhufvud ljuger igen:

Vad sedan gäller påståendet att det skulle vara fritt fram att utnyttjat halvberusade 15 åringar så talar professor Leijonhufvud mot bättre vetande. Leijonhufvud var tidigare professor i straffrätt och bör i den egenskap mycket väl känna till rättsfallet NJA 1988 s. 40, vari Högsta domstolen uttalar:

”I frågan om det skett under sådana förhållanden som grundar ansvar för våldtäkt är att beakta, att lagstiftningen om sexualbrott bygger på att önskemål av en kvinna om att inte ha samlag ovillkorligen skall respekteras i varje situation (NJA II 1984 s 145). Det krävs inte ett fysiskt motstånd om kvinnan på annat sätt gör klart att hon motsätter sig mannens önskan eller avsikt.”

Samlag utan samtycke är sålunda straffbart även om inget våld har förekommit, vilket följer av praxis sedan i vart fall 27 år.

Hon fortsätter:

Noterbart är också att erfarenheterna från de länder som tillämpar ett samtyckesrekvisit – dock utan att ha kastat om bevisbördan – är nämligen att ett samtyckesrekvisit medför ett än större fokus på det förmodade offret. Jag finner skäl att påminna om vad som skrevs i Proposition 2004/05:45:

”Kommittén redogör för engelsk rätt, som innehåller en bestämmelse om våldtäkt som baseras på bristande samtycke. Kommittén konstateraratt statistiken vad gäller polisanmälningar och åtal som avser misstanke om våldtäkt inte är bättre än i Sverige. Enligt kommittén ger det engelska exemplet också stöd för farhågor om de följder en reglering baserad endast på bristande samtycke kan få, nämligen den att offret hamnar i centrum för brottsutredningen.”

Om Leijonhufvud nu tycker det är kränkande med advokater som tar sig friheten att ifrågasätt åklagarens och målsägandens anklagelser så kommer detta alltså att accentueras än mer om ett samtyckesrekvisit införs. Hur skall den tilltalade annars kunna visa att det förelåg ett erforderligt samtycke? Kan Leijonhufuvud och andra feminister förklara detta på ett begripligt sätt? Eller är det kanske så att dessa feminister önskar summariska rättegångar likt de som brukade äga rum i Stalins Sovjet och andra totalitära stater?

[Uppdatering: Pelle Billing tycker Leijonhufvud skriver tendentiöst och vinklat.]

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

6 svar to “Madeleines Lag”

  1. Zac Says:

    Av någon anledning så gick det fel när jag uppdaterade mitt blogginlägg och den fick en ny adress: http://www.wiktzac.com/2011/05/tillbaka-i-galenkoping_1957.html

    Mysko…

  2. Joshua_Tree Says:

    Det finns ju Wagenius lag. Den kanske är tillämpbar? 🙂

  3. hagwall Says:

    Nja Josh, den handlar om ”tänk om din dotter”, och just det greppet använde Leijonhufvud inte idag.

  4. monica Says:

    Undrar vad ML har varit med om själv som blev kvar som detta enorma hat mot män? Hon kommer med all säkerhet inte ihåg hur det är att vara tonåring med sexualdrift. Eller också kommer hon endast ihåg killarnas starka drift och tryckte bort sin egen.På den tiden var man ju som tjej mest av allt rädd att bli med barn.
    NU tycks man vilja frånta alla tjejer ALLT EGET ANSVAR över sina kroppar, sina dryckesvanor mm. ALLT skyller man på killarna.

    Hjälp tjejerna att styrka sin självkänsla på ett positivt sätt från början, istället för att supa och sedan skylla ifrån sig då man ångrar sig.Tjejer behöver inte vara OFFER om de inte tränas till det. Alla killar är INTE svin som utnyttjar, men de kan ha svårt att stå emot någon som bjuder ut sig, tafsar på dem och kysser dem. Hur ska de kunna förstå att hon nästa dag kan ha ångrat sig?
    Lär killarna att det är mycket farligt att ha sex med okända tjejer!

  5. Mangamålet, tredje domen gillt? « No size fits all Says:

    […] Madeleine Leijonhufvud tycker att lagen gått för långt, då är lagen extremt extrem. Grundproblemet med […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: