Den fallna kvinnan tiger inte längre i debattförsamlingen

Gudryn Schyman och ett antal meddebattörer förordade på Brännpunkt förra veckan att sexsäljare (alla sexsäljare) skulle få status av brottsoffer. Fast de kallades ju inte sexsäljare, utan prostituerade. Förslaget fick inte det översvallade positiva bemötande artikelförfattarna uppenbarligen förväntat sig. Tvärtom så blev de bemötta av en sexarbetare, som betackade sig för deras anspråk på att föra hennes talan. Det var Greta Garbo, välkänd för alla som följt debatten.

Mårten Schultz baxnar inför Schymans huvudlösa jämförelse i Brännpunktsartikeln:

Ett brott mot mänskligheten, enligt Nürnbergstadgan, är definierat som ”mord,utrotningslaverideportation och dylika handlingar mot civilbefolkning. Vidare inräknas det som begicks i koncentrationsläger och förintelseläger samt förföljelser i politiskt, rasligt och religiöst syfte. Enskilda mordaktioner, massavrättningar verkställda av SS-trupper och Einsatzgruppen, räknas även hit; förintandet av de två tjeckiska byarna Lidice och Ležáky i juni 1942 samt den franska stadenOradour-sur-Glane i juni 1944.” (Klippt från Wikipedia.) En liknande definition följer av Romstadgan. Brott mot mänskligheten är primärt alltså gärningar där ett folk eller en grupp utsätts för utrotning. Helvetiska brott.

Pretty serious shit. Jag hör berättelserna från A Problem from Hell, Samantha Powers mäktiga bok om folkmord, för mig själv när jag läser en debattartikel om brott mot mänskligheten i Svenska Dagbladet. Gudrun Schyman och några andra skriver nämligen att ”Sexköp är ett brott mot mänskligheten”. De skriver inte bara det (den fullständiga meningen är ”Sexköp är ett brott mot mänskligheten, jämlikheten, och värdigheten hos den köpta personen.”). Men det är denna formulering som har svetsat sig fast i mitt huvud. Sexköp är alltså ett brott i paritet med Förintelsen, folkmordet på armenierna eller Rwanda. Det är där vi nu har hamnat.

Det finns något sorgligt över den här debattartikeln. Jag är själv skeptisk mot sexköpsförbudet, men känner inte så oerhört starkt för min skepsis. Men vad jag känner starkt för är hur nyanserna totalt fallit bort ur det samtal som först. Och inte bara nyanserna, allt vett har försvunnit i kampanjerna för ett starkare samhälleligt avståndstagande från sexhandel.

Åsa Carlsson gillar inte heller den svartvita diskussionen. Och det är ju som Thomas Gür påpekar, Sverige är inte landet lagom i värderingsfrågor:

En viktig förklaringsfaktor till de radikala lappkasten finns i de värderingar som präglar det svenska samhället: det land i världen som är mest rationalistiskt och mest besatt av jagets behov, som framgår av det samhällsvetenskapliga nätverket World Values Surveys Inglehart-Welzel Cultural Map of the World.

Den överdrivna rationalismen formuleras i principer som ”Har man sagt A, får man säga B”, varpå man raskt rusar ända till alfabetets sista bokstav.

Och det är i ett sådant land en justitieminister kan förorda gredelina kuvert till misstänkta sexköpare och en partiledare utan att blinka kan jämställa ett sexköp mellan två myndiga samtyckande människor med Förintelsen, Rwanda och folkmordet på armenierna…

Lena Holfve är glad över att en sexsäljare tar plats i offentligheten och bemöter också en anonym självutnämnd ”systers” nedlåtande syn på kvinnor. Helena Sandklef debatterar också gärna saken öppet.

Greta svarar på kommentarerna till hennes artikel.

Kommentarstråden till Gretas inlägg innehöll från början hyggligt balanserade synpunkter. Snart dränktes den dock av inlägg från två anonyma personer synbarligen utan annan dagsysselsättning. Dessa självutnämnda vita riddare och beskyddare av de prostituerade tävlar också på den enes blogg med sällskap av ytterligare en anonym person om att berömma varandra och nedvärdera vittnesmålet från den sexsäljare som inte uppförde sig som det offer de tyckte hon borde vara:

Hur många torskar efterfrågar 56-åriga tanter?
Allvarligt?

Inte undra på att hon måste argumentera för torskarna då? Har hon fått betalt för att ställa upp och göra det också..?

SVD har tappat ansiktet. För många Hagwallare på den redaktionen. Vad är deras agenda? För vem/vilka skriver dom?

Ser man på.

Ja, SvD har en agenda, som skiljer sig från till exempel DN:s, de vill låta flera åsikter komma till tals. Som Niklas konstaterat:

Hade det gällt DN hade debattartikeln förstås aldrig kommit in. Vi som är lite luttrade i denna debatt vet ju hur DN till och med aktivt blockerade Isabella Lund från att twinglylänkas (!!) från tidningens artiklar, ty DN är en sant radikalfeministisk tidning som verkligen omhuldar Melissa Farleys och den svenska statsfeminismens djupt schizofrena underlandsföreställning om sexsäljare som traumatiska offer för brott mot mänskligheten

[…]

Men nu gäller det inte DN eller Newsmill och de förment goda statsfeministerna därstädes, utan Svenska dagbladet och dess mer tuffa stil. Här får sexsäljare faktiskt yttra sig i den debatt som gäller dem, i ett ämne där man annars alltid talar över huvudet på dem och gör sig till tolk för dem, där deras åsikter aldrig efterfrågas – ty i den statsfeministiska ideologin ljuger sexköpare för sig själva, de lider av stockholmssyndromet och skulle egentligen vilja ta sig ur eländet oavsett vad de själva säger! […] de vet inte sitt eget bästa – det vet istället sådana goda människor som […] Kajsa Ekis Ekman och Gudrun Schyman. Och DN-människorna.

Det är således mycket glädjande när en samhällets stöttepelare och en vardagens hjältearbetare som Greta Garbo tar sig ton och tar ner debatten till en mer verklig och jordnära nivå bortanför Schymans och statsfeminismens fantasivärld. Vill man förstå hur svensk sexhandel ser ut är Greta Garbo en bra representant att betrakta, ty det är ungefär så snittet är, med mogna svenska kvinnor i vardagen som drar in lite extrastålar på lyxmassage – extremerna och de problem som finns där är aldrig typiska, utan just extremer som bör behandlas som extremer.

Det är slutligen så sexhandeln måste betraktas även i Sverige, och så kommer förstås att ske en dag, om än avlägsen. Man får då angripa problem som tillfällig fattigdom och missbruk där de existerar istället för att allmänt attackera de symptom (exempelvis prostitution) som kan göra sig gällande av dessa problem, samtidigt som man lämnar den problemfria verksamheten i fred, på alla nivåer och för alla parter. Det är rationell och effektiv politik som respekterar människors fria val.

Att sexsäljare så sällan hörs i offentligheten beror inte bara på direkt censur – den är bara moraletablissemangets sista försvarslinje – utan på det stigma och den ringaktning de utsätts för av samhället. Allra mest från de som påstår sig kämpa för deras eget bästa. Ovan nämnda Isabella Lund slutade blogga efter att en motståndare som från debatter kände till hennes riktiga namn hotade att avslöja det. Och det var inte bara gliringar på ICA hon då skulle fått stå ut med, utan även handfasta myndighetsingripanden. Som Greta beskriver det:

Är det något vi frivilliga eller ofrivilliga sexsäljare, vi som mår bra eller de som mår dåligt är offer för, så är det attityden som prostitutionsmotståndarna vill plantera och förstärka i samhället. Offer är de sexsäljare som blir fråntagna sina barn, som blir vräkta från sin bostad, som får sparken från jobbet eller blir utestängda från sina studier. Sådant händer, trots att det inte är något brott att sälja sexuella tjänster.

Newsmill har ännu inte tagit in något inlägg från en sexarbetare, vem vet, det kanske kommer. Dock tar de in texter från motståndare till sexköpslagen, bra sådana. Idag påvisar Dick Wase vilket oerhört svagt forskningsunderlag Schyman och hennes meningsfränder stödjer sig på – de publikationer som utgjorde underlag till Anna Skarheds utvärdering av sexköpslagen. Av dem är det bara en som håller godkänd vetenskaplig standard. Den handlar enbart om gatuprostituerade och artikelförfattarna säger att inga som helst slutsatser kan dras om andra grupper (Skarhed gjorde det naturligtvis ändå, liksom Schyman med flera).

Idag skriver också förre åklagaren Rolf Hillegren om hur juridiken kring skadestånd fungerar, något Schyman et al inte har den minsta koll på:

Vid bestämmande av skadeståndsbelopp gäller dessutom att beloppet kan jämkas om den drabbade varit medvållande till skadan. Så kan det exempelvis bli om den som misshandlats varit provocerande. Ja, ett skadeståndsbelopp kan rentav jämkas till noll. Mot den bakgrunden är det en intressant fråga hur man ska bedöma sexköp där säljaren inbjuder till den brottsliga gärningen. Minst lika rimligt vore att se den säljande som anstiftare av brott, vilket visar på en av lagens absurditeter.

[…]

Om en sådan här reform skulle genomföras blev naturligtvis följden att prostitutionen fick ett uppsving som ingen sexsäljare vågat drömma om. Prostitutionen skulle därmed huvudsakligen bli finansierad av staten då skadestånden skulle bli den huvudsakliga inkomstkällan medan intäkterna för de sexuella tjänsterna blev sekundära. Är det verkligen så Schyman & Co vill ha det?

Att sexköpslagen inte har någon förankring i den allmänna rättskänslan är inte så märkligt. Den infördes med det uttalade syftet att skapa en moral. Helt i linje med den Hägerström-Lundstedska förfärliga rättspositivismen som dominerat Sveriges rättsväsende i åttio år. Maciej Zaremba:

Som vi minns fann den rättspositivistiska skolan allt tal om värden och orubbliga normer ”lika meningslöst som ett papegojas pladder”. Wilhelm Lundstedts syn på förhållandet mellan lagen och moralen var i själva verket raka motsatsen till det ovan citerade. Moralen var en direkt följd av lagen. Om människor kände att en handling var omoraliskt så berodde det på att de under långa tider bestraffats för sådan handling. Följaktigen var meningen med straff inte att skipa rättvisa eller beivra omoral utan tvärtom: att skapa moral, det vill säga betinga till beteendemönster som var nyttiga för samhället.

Att det förresten är en före detta åklagare som vågar kritisera lagen är ingen tillfällighet, det svenska systemet är svårartat politiserat, och det gäller inte bara utnämningen av nämndemän. Zaremba igen:

En finsk, dansk eller norsk domare kan bara avskedas av en domstol. I Sverige kan han både förflyttas och avskedas av ett regeringsorgan. I de flesta länder är därtill utnämningen av domare reglerad i lag som ger domarkåren (och ibland företrädare för advokaterna, de juridiska fakulteterna och allmänheten) avgörande inflytande över utnämningsmakten. I Sverige tillsätter regeringen enväldigt och utan minsta kontroll eller insyn cirka 150 av de högsta domartjänsterna. I själva verket äger demokratin större insyn i den kommunala parklekens personalärenden än i utnämningarna av de främsta bland rättens väktare.

Liberaldemokraten Alexander Bard undrar varför Schyman vill att han skall få pengar av. Pinglan och Charlotte bloggar också, liksom Hans och Jasmine.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

11 svar to “Den fallna kvinnan tiger inte längre i debattförsamlingen”

  1. Orwell Says:

    relaterat

    [url=”http://www.guardian.co.uk/books/2011/apr/10/brooke-magnanti-belle-de-jour”]Belle de Jour, aka Brooke Magnanti, stands up to her feminist critics[/url]

    Brooke Magnanti’s third book, Sexonomics, an examination of third-wave feminism, will reignite the debate over sex for sale

    Sexonomics – to be published in the UK next spring – is based on Magnanti’s new blog of the same name. In it she revisits the long-debated feminist issue over whether it is a woman’s choice to sell sex, or a deeply exploitative role that they are driven into by poverty and an abusive, male-dominated society: the exploiter or the exploited.

  2. Charlotte Says:

    Den som öht kan anse att kvinnor som har sex är fallna kvinnor är väl de som är moralister? Det är ju därför det är så extremt svårt att ta libertarianer på allvar: ni döljer er omoral under moralism. (För moralism behöver inte nödvändigtvis handla om sex, utan kan även handla om skitnödiga försvar för tex yttrandefrihet.)

    • hagwall Says:

      Hej Charlotte, citationstecken gör sig inte så bra i rubriker.

      Jag förväntar mig inte att du läst det övriga jag skrivit i frågan på bloggen och i andra media, men om man läser mer än rubriken på det här inlägget tycker jag det framgår tämligen tydligt att det inte är jag som moraliserar över sexsäljarnas val av försörjning.

      Är det något speciellt med mitt försvar av yttrandefrihet du inte gillar?

  3. Max Waltman Says:

    I vår artikel ”Prostituerade är brottsoffer,” SvD Opinion-Brännpunkt, 9 april, 2011, sa vi att sexköp är ett brott mot kvinnors mänsklighet. Detta är ett ordinärt uttalande i vanligt språk, och inte detsamma som att säga att det är ”ett brott mot mänskligheten” i den juridiska bemärkelsen, vilket kan hävdas, men vi gjorde inte det där. Vänliga hälsningar / Max Waltman

  4. Pinjata Says:

    Hagwall: Bra analys!

    Max Waltman: ”ett brott mot kvinnors mänsklighet” är för mig ett okänt begrepp och verkligen inte ”ordinärt uttalande i vanligt språk”. Har kvinnor speciella rättigheter som män saknar? Alexander Bard är enligt dig inget ”offer” för att han har fel kön?

    • Ullis Says:

      Ursäkta mig men jag är bara så trött! på den fanatiska likhetsfeminismen.

      Det är bioligiska skillnader mellan män och kvinnor och dessa skillnader har lett till att det i alla tider och i alla samhällen är lite olika villkor för män och kvinnor. Vi blir inte jämlika för att vi blundar det. Det blir väldigt tjatigt om man inte får prata om kvinnor som grupp överhuvudtaget.

      Med tanke på att kvinnor historiskt sett faktiskt inte alltid har setts som fullvärdiga människor och med tanke på hederskulturproblematik är det väl inte så konstigt att använda sig av utrycket ”kvinnors mänsklighet”.

  5. Läser Schyman vad hon skriver? « No size fits all Says:

    […] No size fits all « Den fallna kvinnan tiger inte längre i debattförsamlingen […]

  6. hagwall Says:

    Bäste Max, jag förstår att ni är skärrade efter att ha fått era kort synade, men ni skrev inte
    ”Sexköp är ett brott mot kvinnors mänsklighet.”

    Ni skrev faktiskt inte om kvinnor alls i den famösa meningen, ni skrev:
    ”Sexköp är ett brott mot mänskligheten, jämlikheten, och värdigheten hos den köpta personen.”

    För att ert reviderade resonemang skall hålla krävs att man använder ordet ”mänskligheten” med en betydelse som i princip aldrig förekommer i dagligt tal.

    Det krävs också att man bortser från det avgränsande kommat som står före ”och”. Ett komma som betyder att de två första orden ”mänskligheten, jämlikheten” handlar om generella termer, medan ”värdigheten” som kommer efter handlar specifikt om ”den köpta personen”.

    Om man ändå skulle acceptera er nya tolkning så följer därav att sexköp är “ett brott mot den köpta personens jämlikhet”, en ännu märkligare språklig konstruktion.

    Så: när ni skriver ”Sexköp är ett brott mot mänskligheten” kan det faktiskt bara tolkas som att ni menar att ”Sexköp är ett brott mot mänskligheten”.

  7. Petite Jasmine Says:

    Newsmill vill inte publicera artiklar utav sexarbetare. Först vart jag refuserad på grund utav att jag skrev min historia (finns på bloggen), då de ansåg att jag inte får skriva om anhöriga.

    Sedan vart jag återigen refuserad, fast då med motivet att jag inte fick skriva anonymt. Trots att det är rätt så uppenbart att jag är verklig. Mitt riktiga namn är inget namn likt Maria Eriksson, utan väldigt unikt och det säger sig självt att sexarbetare inte vill gå ut med sin person i debatten, något jag till och med blev avrådd ifrån utav Pye (Rose Alliance).

  8. Ullis Says:

    Många missar poängen. Uppriktigt sagt så skiter jag i sexarbetarna men dom bidrar till synsättet att människor kan köpas. Det är oerhört svårt att arbeta som civilingengör för tex. en kvinna om kollegorna har för vana att köpa sex av kvinnor. Sexköpandet påverkar attityden till människor hos köparna.

    Ska prostitution ses som ett vanligt yrke så undrar man ju också om en arbetslös ska förlora A-kassan om personen inte vill sälja sex. Eller ställa upp som nakenmodell. Eller kanske strippa. Alla som vill normalisera sexhandel måste ställa sig frågan: Var ska gränsen gå? Dom måste ställa sig frågan om det är ok att ens egen dotter jobbar i sexindustrin. Ska tex. bara dom som är för fula för att jobba i sexindustrin kunna få socialbidrag? Eller? Var ska gränsen gå? Om det ska vara ok att vägra arbeta i sexindustrin och ändå ha kvar A-kassan varför ska då inte vegetarianer kunna vägra arbeta i matvaruaffär med bibehållen A-kassa? osv, osv.

    Samanfattning
    JA! Jag föraktar alla som säljer sig för pengar.

  9. Vem kränker vem? « No size fits all Says:

    […] tidigare försörjning. En milsvid skillnad mot det moraliserande och fördömande klimatet i Sverige. En före detta prostituerad som arbetar som läkare och forskare? Tänk på […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: