Att hellre stjälpa än hjälpa

Moralfeministerna ger sig inte, igår kunde man läsa ett inlägg på Brännpunkt av Schyman et al. Artikeln på obligatoriskt vis illustrerad med ett genrefoto från gatan, den gata där enbart en tiondel av sexsäljandet numera utspelar sig.

Undertecknarna verkar ha läst sin Ekis Ekman, de vill att sexsäljare per definition skall betraktas som brottsoffer. De anför ”forskning” utan källhänvisning, som sägs visa hur dåligt sexsäljarna mår, där 89% på frågan vad de mest av allt behöver svarar: ”att lämna prostitutionen”.

Den forskning undertecknarna (antagligen, de ger inga källhänvisningar) grundar sina slutsatser på är en enstaka klinisk undersökning bland gatuprostituerade i San Francisco av den ökända politiska aktivisten Melissa Farley som på grund av urval och metodik inte kvalificerar som seriös forskning överhuvud taget. Farley vägrar offentliggöra metodik och frågor och har som undersökningsgrupp enbart den subgrupp, av subgruppen gatuprostituerade, som hon redan vet mår dåligt.

Att ta denna undersökning till intäkt för repressiv lagstiftning är lika hållbart som att grunda sitt krav att alkohol bör totalförbjudas på att ha sett enkäter gjorda av IOGT-NTO:s ungdomsförbund  vid Södersjukhusets kirurgakut med alternativen:
1) var det spritens fel att du hamnade här
2) var det alkoholens fel att du hamnade här
3) varför har du inte svarat ja på 1 eller 2, är du dum i huvudet eller hotad av din langare?

Så, artikelförfattarna ”vet” genom denna falska statistik att ”alla” som säljer sex mår dåligt, och inget hellre vill än att sluta. Vad ger de då för alternativ till dessa människor? Inget. Skyldigheten för Socialtjänsten att hjälpa den som behöver finns redan och kommer inte att fungera bättre för att en hel kategori människor stämplas som omyndiga offer.

Frågan kvarstår: Hur hjälper man dem som ”inte har något annat  val” genom att ta bort det enda val de har? Om problemet är att de inte har bättre alternativ så skall de ju i stället ges bättre alternativ.  Vilket problem har man löst om man som Schyman et al bara tar bort deras sista utväg?

För att citera herr Dougherty:

Om vi – rimligt – antar att fattigdom utgör ett skäl till att människor säljer sex är problemet alltså fattigdomen och symptomet prostitutionen. Genom att blockera prostitutionen har man attackerat symptomet, men inte läkt själva åkomman, fattigdomen, som kvarstår och som kommer att fortsätta generera symptom.

Tillämpat på exempelvis Thailand innebär det att Schyman et al vill återskicka flickor från landet till de hålor de kom från, på det att de må kröka rygg och odla ris under hela livet istället för att söka en utkomst i städerna med dess betydligt större möjligheter. Man ger alltså inte heller denna gång något svar på hur själva grundproblemet ska lösas, man vill bara ta ifrån personer (speciellt kvinnor) en av de möjligheter som faktiskt står till buds att ta sig ur fattigdom, särskilt i asiatiska länder som Thailand och Kina. […]

Tillämpat på Sverige och Europa blir samma resonemang rent nonsens, ty ingen här är fattig i den betydelse som konnoteras i tredje världen och utanför den industrialiserade världen – vi har ju generösa socialbidrag som sista utväg. […]

Sedan finns det förstås även en mer problematisk del av prostitutionen,  där de underliggande problemen stavas missbruk och andra sociala eller psykiska problem. Då vore det kanske lämpligt att staten tog sitt ansvar genom att försöka hjälpa dessa människor istället för att ge sig på de personer som utgör ett tillfälligt stöd i rollen som konsumenter? Sanningen är dock att den som fastnar i ett missbruk i dagens Sverige inte kan räkna med statens hjälp utan tvärtom riskerar att permanentas i socialt utanförskap,  kriminaliseras och på annat sätt misshandlas – där är det verkliga problem politiker från verkligheten har att tampas med.

Om 89% vill lämna sitt yrke som sexsäljare,  personlig assistent eller Lidl-kassörska utgör det verkliga problemet således att skapa incitament nog för näringslivet att skapa en så stor sysselsättning att utanförskapet och de sociala problem som följer i dess spår elimineras helt och hållet. Även det är en verklig uppgift för verkliga politiker,  till skillnad från de allt mer bisarra symbollagar statsfeministens representanter sysselsätter sig med.

Brännpunktsartikeln föranledde starka reaktioner och SvD redovisar några av dem. Petra Östergren citeras:

– De har inte vetenskaplig uppbackning för sina resonemang.

Hon är även kritisk till att ingen av artikelförfattarna är prostituerade eller har erfarenhet av branschen.

– Ska man driva en politisk kamp måste man ha med sig de personer som de gäller. De har inte ens pratat med prostituerade, då tycker jag inte att det går att ta inlägget seriöst, säger Petra Östergren.

Zac plockar sönder argumenten för sexköpslagen, Carl funderar på varför det är förbjudet att köpa men inte sälja sex, Svensson gillar sexköpslagen, men inte Schymans förslag, en annan Carl tycker att dagens debattartikel resonerar märkligt, Hans å sin sida ifrågasätter inget alls i artikeln och så finns det de som i vanlig ordning menar att allt som inte är förbjudet är obligatoriskt.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Ett svar to “Att hellre stjälpa än hjälpa”

  1. Låt vuxna människor få bestämma själva om de vill sälja eller köpa sex « Pinglans Tankar – den ej politiskt korrekta bloggen Says:

    […] https://hagwall.wordpress.com/2011/04/10/att-hellre-stjalpa-an-hjalpa/ GillaBli först att gilla denna post. […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: