Ett autoimmunt lagförslag

Regeringen har kommit överens med Miljöpartiet om invandringspolitiken. Partierna försöker i vanlig ordning att både äta kakan och ha den kvar. De vill inte stå för de problem dagens reglerade invandring medför, med hjärtknipande historier om utvisningar av fattiga till Kosovo och dödshotade till Bagdad. Men de vill inte heller förespråka en fri invandring, eftersom en sådan skulle omöjliggöra det högskatte-/hög offentlig välfärds-samhälle vi är vana vid och som samtliga riksdagspartier står bakom. Miljöpartiet hycklar i och för sig på ett annat sätt, eftersom de faktiskt officiellt vill ha fri invandring, men de aktar sig dock noga att tala om vad det skulle innebära för välfärdssystemen.

Det kommer alltid att finnas inkompatibiliteter mellan lagstiftning och verklighet, men man löser inte problemet genom att göra lagstiftningen inkompatibel med sig själv. Vilket påpekas av många debattörer från såväl höger- som vänstersidan. Lennart Eriksson skriver:

I stället för att, som sker genom denna överenskommelse, understödja en verksamhet i vilken myndigheterna ska räcka varandra fingret, borde regeringen mera ta fasta på sitt uttalande att de som har fått ett avlägsnandebeslut är skyldiga att lämna landet. Denna överenskommelse motverkar direkt en sådan målsättning.

Detta tyder på att regeringen nog egentligen inte alls tycker att de är skyldiga att lämna landet. I så fall vore det mera rakryggat att i Utlänningslagen införa en bestämmelse med innebörden att barnfamiljer med skolbarn har rätt att ovillkorligen erhålla permanent uppehållstillstånd i Sverige. För det är ändå detta som denna överenskommelse kommer att leda till: Alla barnfamiljer med skolbarn som vill ha tillstånd i Sverige kommer att få det.

Enklare då att säga det rakt ut, och därmed bespara Migrationsverket, Migrationsdomstolarna och polisen onödigt arbete, än att hymla med saken i ohelig allians med Miljöpartiet.

Den tidigare stenhårde randianen, sedermera miljöpartiväljaren, Mattias Svensson, synes nu ha gått vidare på skalan när han på Neos blogg kommer ut som en vilt vevande do-gooder med andras pengar.

I andra länder löser man detta med idealitet, välvilja och genom att se mellan fingrarna

Ja, Mattias, inget hindrar dig att göra det. I stället har du blivit statskramare och förespråkar att andra människors pengar, i just detta fall, skall betala. Ingen har heller sagt att de som inte följer lagen inte skall få vård. Det debatten handlar om är ifall de som vistas här illegalt och inte deltar i/bidrar till socialförsäkringssystemet skall ha rätt till subventionerad vård. Och det handlar inte som vissa debattörer tror – eller låtsas tro – om barnen, barnen har redan rätt till fri vård.

Thomas Gür tycker på Svenska Dagbladets ledarsida att invandringspolitiken inte hänger ihop och en osignerad ledare i samma tidning ställer frågan hur högt priset blir för snällismen.

Bloggaren tidigare känd under namnet Blogge är kluven. Å ena sidan gillar han uppgörelsen, å andra sidan anser han den vara en halvmesyr. Han förespråkar en tulipanaros där alla som vill får flytta till Sverige, men under de första åren innan de etablerat sig som medborgare omfattas de inte av hela välfärdspaketet utan bara dess allra mest basala delar:

I praktiken innebär det att Sverige ger fristad åt långt fler behövande, men de kan räkna med att få bo i en dragig barack och få 25 kronor om dagen för att överleva. Glöm platteve, dator, mobil och skinnjacka! Vi ger dig frihet, elementär sjukvård och möjligheter, resten får du jobba ihop till själv.

Detta är den sorts lösning jag personligen ser mest positivt på, dock är det så att

Resonemanget förutsätter förstås en brutalt annorlunda politik, med minskad facklig makt, åtminstone för detta segment, och en betydligt mindre byråkrati, allt i syfte att skapa en välsmord arbetsmarknadspolitik som ger goda incitament att snabbt kravla sig ur gyttjan och komma sig upp. Jävlar vad snabbt man lär sig ett nytt språk under sådana betingelser! Modellen förutsätter också mekanismer för att förhindra att en underklass permanentas; det måste finnas bortre parenteser och säkerhetshål.

Och därför har det inom överskådlig framtid inga som helst möjligheter att bli verklighet.

Erik Laakso kommer fram till en liknande slutsats i Voltaire:

Det som nu regeringen kommit överens med Miljöpartiet om, handlar om att personer som uppehåller sig illegalt i Sverige ska ha rätt till fri vård. Jag är osäker på om det betyder att de ens ska betala samma summor som landets medborgare och legitima invånare får göra, det vill säga besöksavgifter mm, eller om det med fri också menas “gratis”. Hur som helst är det så att ingen nekas vård i det här landet men om man inte är här legitimt eller omfattas av vårt försäkringssystem (eller har en privat tecknad försäkring) så får man betala kostnaderna själv. Det tycker faktiskt jag är rättvisa under de lagar vi har stiftat i landet. […]

Våra lagar är till för att skydda landets invånare och alla som välkomnas hit inkluderas fullt ut under det skyddet. Nu bygger regeringen ihop med Miljöpartiet ett semisamhälle där de som inte fått rätt att stanna, de som inte brytt sig om att söka rätt att stanna och andra som helt utan samhällets översyn väljer att befinna sig här i strid med lagen, får en halvmesyr till välfärd att hanka sig fast vid. Hur har de tänkt sedan, när den gömda familjens barn ska gå på gymnasiet, söka till högskolan eller skaffa ett jobb? Det kommer ju inte att gå på den vita marknaden eftersom personen inte finns i egentlig mening, alltså bygger man långsiktigt upp en svartsektor där illegala invandrare i andra och tredje generation jobbar.

Målar jag inte fan på väggen nu? Så många är de ju inte och så hårdhjärtad kan man ju inte vara. Kanske det, men då får ju lagarna ändras först. Att ha en regering som beslutar om att vissa personer ska kunna kringgå lagar som riksdagen bestämt är ett i grunden folkföraktligt experiment.

Jag är för varje solidarisk handling och alla vi/ni som vill visa solidaritet, gör gärna det men använd den egna plånboken och inte den generella välfärdens. Jag har gömt flyktingar och skjutsat över gränser för att nya chanser ska kunna ges men jag har också berättat för personer som fått grundliga avslag att det bästa för att kunna förändra något och få en annan start i livet faktiskt är att åka tillbaka därifrån man kom, inte leva ett liv som gömd och jagad i ett land man inte är delaktig i. Det ligger ingen framtid i att befinna sig illegalt i Sverige. Om nu inte regeringens nya linje är ett steg mot allmän asyl för alla gömda och vidöppna gränser för alla som vill komma. Det är i så fall en linje jag kan sympatisera med men vårt välfärdssystem måste göras om helt för det kommer inte att hålla för den tyngden i dagens utformning så jag vill gärna se planen först.

Niclas Berggren funderar vidare i Blogges härad, det vill säga om libertarianer bör valkomna fri invandring till välfärdsstaten och citerar några olika inlägg, dels från nämnde Mattias, som tycker det är en bra idé , dels från Tino Sanandaji, som är av helt motsatt åsikt.

Johan Ingerö har skrivit om saken på opinionsplats i Aftonbladet och utvecklar saken vidare på sin egen blogg: Empati som subtstitut för kunskap. Philip Wendahl tycker liksom Ingerö, att uppgörelsen är en björntjänst mot alla asylsökanden med verkligt skyddsbehov.

Min kollega, kretsordföranden för Moderaterna i Botkyrka Jimmy Baker tycker att den nya migrationslagstiftningen är ett politiskt misstag. Stig-Björn funderar kring snällismens återkomst. Tidigare LUF-ordföranden Frida Johansson Metso tycker på Newsmill att de som är emot förslaget inte är riktiga liberaler.

Sanna Rayman har efter påhoppen på henne skrivit ett långt inlägg som reder ut vad hon faktiskt tycker och hur märkligt hennes självutnämnt ”liberala” motståndare resonerar. Hon avslutar med att konstatera att

[nu ignoreras] den grundläggande poängen med medborgerliga rättigheter och skyldigheter som fundament i ett fungerande samhälle. Man öppnar för att institutionalisera olika nivåer av medborgar/invånarskap, en elasticitet som på goda grunder kan antas skada legitimiteten för hela samhällskonstruktionen och naturligtvis också möjligheten till gemensamma lösningar.

Själv gillar jag klassiker som rule of law, medborgarrättigheter och skyldigheter. Jag vill också behålla möjligheten till gemensamma lösningar, som tex välfärd. Vidare anser jag inte att vi befinner oss i ett läge där oreglerad invandring är realistiskt, även om jag i och för sig kan sympatisera med tanken på en mer utopisk nivå. Förvånande nog är det få av mina åsiktsmotståndare i den här frågan som säger sig vilja ha en helt fri invandring – en hållning som hade gjort deras ståndpunkt betydligt mer rimlig.

Kort sagt. Jag tycker inte att man lättvindigt ska gröpa ur viktiga och grundläggande begrepp. Särskilt inte om de kan antas göra ganska liten nytta samtidigt som de skapar flera av de helt nya problem jag har nämnt. Det finns andra vägar och sätt att göra nytta. Snabba upp asylprocesserna och gör det uppenbart för professionella människosmugglare att rådet ”släng ditt pass” inte är ett gott, utan ett dåligt råd. Se till att avvisningsbeslut faktiskt verkställs snabbt och minimera förutsättningarna för det papperslösa samhället att växa. Gör hellre arbetskraftsinvandring till den föredragna vägen in för dessa människor. Gör mer för de civilsamhälleliga insatser som hjälper papperslösa i behov av vård. Då uppstår åtminstone inte samma målkonflikter mellan samhällets grundvalar och vår önskan att hjälpa. Åtgärda ut de hinder som gör att redan existerande rättigheter till akutvård och barnvård inte uppfylls.

Gör gärna allt detta. Men försök inte inbilla mig att statligt sanktionerade parallella samhällssystem är rätt väg.

Mattias svarar på Neos blogg, viftandes med insinuationer om personlig snålhet hos hans meningsmotståndare, det går sådär.

Att denna uppgörelse som dess påhejare tror också skulle desarmera Sverigedemokraterna är inget annat än dumliberal självsuggestion. Merit Wager refererar på Newsmill ett mail hon fått från en utlandssvensk:

”Min svenske kollega var för en tid sedan i Sverige på besök. Hans son blev sjuk och de var tvungna att uppsöka sjukhus. När allt var överstökat så hittade sjukhuset inte sonen i sina register, han är ju inte folkbokförd i Sverige längre. Således blev min kollega tvungen att betala i runda slängar 3.000 kronor för undersökning samt mediciner.”

Personer som bryter mot lagen och befinner sig olagligt i landet, ges således rätt till ”subventionerad hälso- och sjukvård” medan svenska medborgare får betala fullt pris för densamma.

Och en sådan ordning är alltså av regeringen och Miljöpartiet tänkt att minska Sverigedemokraternas väljarstöd?

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Ett svar to “Ett autoimmunt lagförslag”

  1. Två på ljugarbänken | Magasinet Neo Says:

    […] kan tydligen aldrig vara nog pedagogisk. Forne kollegan Johan Ingerö och moderaten Per Hagwall klarade inte riktigt av att läsa ett så långt inlägg som det igår. Därför har de hittat på […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: