Med anledningen av det senfärdiga häktningsbeslutet och den internationella efterlysningen på Julian Assange så är en månadsgammal artikel i Aftonbladet intressant. Det handlar om ett grovt misshandelsfall där förövarna är identifierade, har erkänt och har känd bostadsort, men eftersom de bor på Irland väljer åklagaren att lägga ner utredningen.
I Sverige togs ärendet över av kammaråklagare Thomas Holst. Trots övervakningsfilmen, erkännandet och att de två gärningsmännen var identifierade beslutade han att lägga ner utredningen.
– Personerna finns inte att få tag i, säger han.
Men de är ju kända och finns på Irland?
– Om vi skulle försöka hämta hem alla människor som begått brott som inte är tillräckligt allvarliga så skulle vi få väldigt mycket att göra.
Att begära dem utlämnade ser han inte som ett realistiskt alternativ.
– Så går det inte till. Sådant där håller vi på med när det är allvarliga brott – som mord.
Och ogentlemannamässigt beteende tydligen, tycker överåklagare Marianne Ny. Blogge tycker hon är en inkompetent statsfeminist som omedelbart bör entledigas
Julian Assanges advokat har aldrig, ens i tredje världen, sett en åklagare uppföra sig så irrationellt och oförutsägbart. Attila är bekymrad:
Det är olustigt att Sverige, som har så hög svansföring i flyktingfrågor, inte hjälper denna politiske flykting. Istället bistår man det amerikanska paranoida rättsväsendet på jakt efter verkliga och inbillade terrorister. USA:s säkerhetstjänst har svällt åren efter 11-september-katastrofen, numera sitter tusentals tjänstemän över hela världen och tolkar information från internet, mobilsamtal, banktransaktioner etc.
Att söka en person för ett sängkammargräl, inte höra honom, låta honom lämna landet, och därefter efterlysa honom i hela världen – tyder inte bara på dåligt omdöme, utan på att det svenska åklagarväsendet följer en främmande och tvetydig agenda. Något som absolut inte hör hemma i ett säkert och humant rättsväsende, utan mest påminner om KGB:s metoder under det kalla kriget.
Även Swartz skriver intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, juridik, wikileaks, rättsröta, marianne ny, julian assange
No size fits all 
En åklagare som erbjuds möjlighet att höra den hon söker inom en snar framtid känner väl en viss förståelse för att han kan behöva lämna landet. Varför då inte försöka jämka ihop
det så att man kan genomföra förhöret. Det passade inte eftersom hon i stort sett lagt ner målet. Men sedan blev hon som ny igen – kanske på uppmaning av andra myndigheter.
Man anar ugglor i mossen.