Tysk höst

Fyra månader efter Die Wende har oppositionen nu tappat hoppet på sina Wunderwaffen och i stället börjat odla en proaktiv Dolchstoßlegende.  I Aftonbladet drar kulturchefen Åsa Linderborg en lans för den anonyma bloggen Den allierade journalisten som driver tesen att det går dåligt för Mona Sahlin eftersom tidningarnas ägare har högersympatier och därför regelmässigt gynnar borgerligheten .

Såpass? Hur kommer det sig då att Socialdemokraterna har kunnat styra Sverige 65 av de senaste 78 åren? Det handlar om de ”högervridna media” som hissade Göran Persson och sänkte Bo Lundgren. Samma press som bedrev en häxjakt mot socialförsäkringsministern och arbetsmarknadsministern då dessa tog tag i och förändrade gamla ruttna system som tidigare låst in människor i hopplöshet, ”åtgärder”och livstids förtidspension med 62% av lönen…

Det handlar om vanlig medielogik, vinnare och förlorare, spår på skadat villebråd. AB Kulturs artikel är trams. Man förstår att författarna vill vara anonyma. Redaktionschefen på SvD tycker att Aftonbladets mediekritik är under all kritik, Svenskan och DN listar mer troliga förklaringar till Mona Sahlins och Socialdemokraternas kräftgång än illvilliga media. I Expressen bloggar Karin Olsson att den anonyma artikeln var ett uttryck för feghet. Thomas Mattsson tycker, också i Expressen, att mediekritiken från den anonyma ”allierade journalisten” är så uppenbart tafflig så han börjar tro att det egentligen är en lyckad kupp av MUF:s mullvadar.

Den som tror att Expressen eller någon annan redaktion skulle avstå från att rapportera kritiskt om exempelvis Fredrik Reinfeldt, om nu moderaterna skulle gå mot det sämsta valet sedan 1914, om nu statsministern skulle ha de sämsta förtroendesiffrorna av alla partiledare i riksdagen, den personen vet faktiskt inget om hur nyhetsvärdering går till.

Naturligtvis finns också en valaffisch på temat. Paul Ronge skriver att om Mona Sahlin faller så är det på eget grepp.

Däremot vinklas all professionell journalistik och i valdramaturgin 2010 har Mona Sahlin allt reportrarna kan önska – dramatisk nedgång i opinionen, intern kritik och anonyma socialdemokratiska judaskyssar, färgstark personlighet, ”vinna eller försvinna”-stämpel och inte minst Toblerone. Den lilla chokladbiten som kletat fast och förföljer Sahlin 15 år efter affären. De rödgröna är en historiskt ny konstellation. Och ”kommunistspöket” kittlar i regeringsfrågan.

I tidigare val har exempelvis Bo Lundgren, M, dissats och Lars Leijonborg (”Lejonkungen”), FP, hissats.

Jonas Gardell ser däremot  i Mona en kvinna hatad av härskna män. Han får i sin tur lite läsa-på-tips av Zac. Anybody är kvinna och håller ändå inte på Mona Sahlin, hon tycker att Mona Sahlin tvärtom fått ovanligt mycket stöd:

Ingen kvinna jag tidigare hört talats om i politiken .. varken Maria Wetterstrand, Gudrun Schyman, Karin Söder, Ylva Johansson, Maud Olofsson, Vanja Lundby-Wedin, Beatrice Ask, Margareta Winberg eller de andra som jag inte orkar räkna upp .. har blivit så rejält och offentligt försvarade så många gånger av .. just MÄN!!!

[Uppdatering: den anonyma bloggen är inte anonym längre, Makthavare.se har spårat författaren: En vänsterlobbyist. Pontus Björkman, till vardags pressekreterare på de Sidafinansierade Latinamerikagrupperna]

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: