Därför bloggar en borgare

Socialdemokraten Johan Ulvenlöv har varit på väckelsemöte i Las Vegas och kommit fram till att Netroots är Guds gåva till Sverige, däremot är borgerliga bloggare överflödiga eftersom det finns borgerliga ledarsidor. Han fikade naturligtvis efter mothugg och fick det, inte minst av sin partibroder Erik Laakso som tycker mycket om när människor närmar sig det megalomanska eller drabbas av en släng av hybris i nätrötternas ankdamm:

Genom att polarisera, som Ulvenlöv gör, triggar han en utökad isolation, en isolation som märks på säväl minskat länkutbyte med meningsmotståndare (en tendens som eskalerat kraftigt på senare tid) och det märks på behovet att söka sig endast till de debatter som initierats av medierna, vilket i sig undergräver värdet av fria sociala medier. Vi blir helt enkelt flugskitar i utkanten av den politiska debatten.

Så sant, jag har själv kommit på mig med att vara på väg att inte länka till en intressant artikel eftersom den inte hade trackback/Twinglylänk. Dumt. Peter Högberg (S)-Vimmerby kommenterar nöjt uppståndelsen med att högerns bisvärm går till attack, inte visste jag att Erik var höger…

Självklart finns det många poänger i det att högerdominansen i media- och tankesmedjebranschen är överväldigande. Att därifrån dra slutsatsen att borgerliga bloggare saknar relevans är ett så gravt misshugg att det inte går att överse med. Borgerliga bloggare bedriver minst lika ofta intern opinionsbildning, som de bedriver borgerlig valkampanj. Den interna opinionsbildningen har ett enormt värde i det att det är en framåtskridande rörelse utifrån andra perspektiv än de som förs fram från Timbro och Svenska Dagbladets ledarsida.

Precis likadant är det med den interna opinionen hos vänsterns bloggare. Det är faktiskt bara då de är relevanta och intressanta. I alla fall om man inte tror att gnabb mellan bloggare kommer leda till att Nisse Svensson i Hyltebruk byter parti i valet.

Tokmoderaten gjorde en Kent och initierade en bloggdebatt om varför vi borgerliga bloggare bloggar. Den har hittills hörsammats av bland andra Mattias Lönnqvist, Mary, Per Pettersson och Magnus Persson som ger sinsemellan delvis olika skäl. Detta uppfattar Ulvenlöv som en svaghet, jag uppfattar det som en styrka.

Vad gäller min egen inriktning kan jag till att börja med stämma in i vad Tokmoderaten skriver, mina fetningar:

1. Jag vill bidra till att regeringen får möjligheten att fortsätta styra landet. Jag vill bidra till att socialdemokratin förpassas till en plats i den ständiga politiska skuggan, att det gamla statsbärande partiet blir verkligt före detta och att ett nytt parti axlar den rollen. Upp till kamp mot de gamla socialdemokratiska maktstrukturerna som byggts upp under hela det 1900-tal som dominerats av sosse-styre ser jag som en livsuppgift…

2. Jag vill vara en nagel i ögat på alla de maktstrukturer som jag stör mig på, främst socialdemokratiska men även på egna när de är ute och cyklar. För att vara trovärdig i kritiken mot motståndaren så kan man aldrig någonsin springa omkring och inbilla sig att det egna alternativet är fulländat eller felfritt. Kritik mot egna snedsteg är ett bra alibi när man svingar vilt mot vänster.

3. Jag vill så små frön av funderingar och tvivel hos människor som inte tycker som jag. Många må ha sin ideologiska ryggrad att falla tillbaka på, men fler och fler människor hoppar mellan ideologier och partier på ett oblygt sätt. Kan jag så mina frön hos den som för dagen kallar sig sosse eller miljöpartist så är målet att fröet växer upp och förvandlar sossen eller miljöpartisten till något vackrare och bättre.

4. Jag vill vara aktiv i samhällsdebatten och utvecklas som bloggare. Genom att skriva och formulera mina egna funderingar får jag möjlighet att dyka ner i mina egna slutsatser och hitta nya infallsvinklar. Allt jag tycker i dag är inte skrivet i sten som den enda sanningen, jag vill lyssna och lära av vad andra tycker och tänker. Trots att jag har min ideologiska ryggrad på plats och i obrutet skick så är det väldigt utvecklande att läsa andras alster, att lära känna fienden…

Till detta kan jag lägga att jag använder min blogg i mitt, i brist på bättre ord, ”varumärkesbyggande” för att nå en position där jag får direkt inflytande på politiken. Jag tror inte att det i sig är en nackdel att vara offentligt på tvärs med partiledningen i ett antal profilfrågor som är viktiga för mina väljarna så länge det inte råder något tvivel om att jag i grund och botten är moderat. Se på Birgitta Ohlsson i Folkpartiet. De Nya Moderaterna har ju sagt sig vara ett brett parti, då finns också utrymme för ”gammelmoderata” frågor som kamp mot kvotering, morallagar, integritetskränkningar och lagar skrivna på beställning av intresseorganisationer.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: