Jag säger Basta till utredningsfusket!

Ju mer man läser, desto mer framstår Anna Skarheds utredning om effekterna av sexköpslagen som en moralistisk kökkenmödding. De gedigna forskningsinsatser i frågan som gjorts av Petra Östergren, Susanne Dodillet och Louise Persson (Ni ser dem väl framför er? Slemma känslokalla kvinnomisshandlande skattefifflande direktörstyper i SUV hämtade direkt från valfri svensk kriminalfilm) avfärdas av utredaren på några rader på sidan 15 i utredningen:

Med utgångspunkt i ett jämställdhets- och människorättsperspektiv och med fokus flyttat från utbudet, dvs. de som utnyttjas i prostitution, till efterfrågan, dvs. människohandlarna, kopplarna och sexköparna, blir uppdelningen i frivillig och ofrivillig prostitution emellertid inte relevant.

Så… praktiskt. Eftersom deras åsikter är ”fel”, så är de fakta de hittat därmed ointressanta.

Frånsett ett TT-telegram har utredningen än så länge inte rönt något intresse i papperspressen. Med ett undantag, på Expressens ledarsida (oberoende labil) triumferar Anna Dahlberg över att ha fått sin världsbild bekräftad:

* Utredningen (som hade direktiv att visa att sexköpsförbud är bra) visar att sexköpsförbud är bra.

* De som är emot bara är några gälla röster.

* Ett yrke som inte kan utföras av Prao-elever bör förbjudas. (Hennes tjänst kan därmed anses säker).

Hon anför också en FN-utredning som sägs visa att 70000, mest kvinnor och flickor, traffickeras årligen i Europa. Inte illa, den svenska sexköpslagen har alltså på drygt tio år minskat traffickingen med minst 430000 kvinnor och barn om året! …Eller inte, siffrorna är, fortfarande, mycket osäkra uppskattningar av ”mörkertal”. De verkligt upptäckta fallen är inte i närheten av sådana siffror. Facade Posse-Daniel har gått igenom rapporten och fetat relevanta ord i det avsnitt det handlar om:

Based on data gathered by UNODC, the total number of victimsdetected in West and Central Europe was 7,300 in 2006. If about one victim in 20 were detected, the number of trafficking victims in Europe would be around 140,000.

To reconcile this with the estimate of the number of sex workers in Europe generally (see Box), about one sex worker in seven would be a trafficking victim. A high figure, but not beyond the realm of possibility.

Research on the period of exploitation suggests a turnover period of two years on average.
This means some 70,000 women would need to be trafficked anually to replace those leaving the market. If there were indeed 140,000 trafficking victims in Europe, they could produce perhaps 50 million sexual services annually.
At €50 per client, this would constitute a market worth €2.5 billion(equivalent to some US$ 3 billion) annually. More research is required, however, on both the client load and the rate for services for both trafficked women and other sex workers.

Mycket osäkert underlag att bygga en tvångslagstiftning på alltså. Och om allt vore sant, vad har det med frivillig försäljning av sex att göra? Anna Dahlberg ställer sig inte de frågorna, men frågor har ställts av andra: Hennes artikel har granskats grundligt av Hans på Motpol.

Min kollega i Moderaternas lokala föreningsstyrelse Maria Hagbom

har aldrig någonsin förstått på vilket sätt vi skulle få en ökad jämställdhet i samhället generellt genom att det är kriminellt att köpa sexuella tjänster? För mig har lagen alltid verkat i motsatt riktning då den enda effekten man har uppnått är vi har fått en lag till skydd av kvinnor. Alla kvinnor i Sverige dessutom och inte bara de kvinnor som säljer sexuella tjänster till män. Detta för att i prostitutionsutredningen skrevs det in att

hade mot den bakgrunden ställt frågan hur det kan komma sig att ”vanliga män” som ofta är gifta eller sammanboende, deltar i en verksamhet som de borde vara medvetna om är destruktiv för dem själva, för deras familjer och framför allt för de kvinnor som de köper sexuella tjänster av. Den i särklass vanligaste formen av prostitution är den heterosexuella, med män som köpare och kvinnor som säljare, och slutsatsen som utredningen hade dragit var att om könshandeln ska kunna förhindras måste uppmärksamheten i högre utsträckning riktas mot köparna. (sid 54)

Utvärderingen tar sin utgångspunkt ur bl a prostutionsutredningen i sina allmänna utgångspunkter. Vi kvinnor som är sambos eller gifta ska alltså skyddas från våra mäns destruktiva beteenden genom sexköpslagen.

Väl skrivet Maria, det intressanta är ju att [en stor del] av lagens förespråkare uttalat struntar i hur de prostituerade har det (om de inte är de som de ”skall” vara, alltså ångerfulla omvända före detta horor). Det som påstås vara en välvilja är i själva verket en avsky. Det är därför som en justitieminister i en riksdagsdebatt utan att blinka kan uttala att prostituerade inte bör ha rätt att komma till tals om sin egen situation, det är därför homosexuell prostitution och män som säljer sex till kvinnor osynliggörs. Det är en morallag försvarad med ad-hoc-argument, när det ena visar sig inte hålla deklarerar man att just den frågeställningen är irrelevant och byter till ett nytt, ända tills man kommer fram till att själva existensen av prostitution är skadlig för samhället.

Alltmer tonar bilden fram av en morallag skapad i första hand för osäkra kvinnor som vill ha samhällets våldsmonopol i ryggen för att hindra sina karlslokar att hoppa över skacklarna (men inte för att hindra dem själva, om lusten faller på). Men det är faktiskt inte statens sak att reglera. Det var länge sedan det ansågs att äkta och oäkta pars sexliv var en angelägenhet för rättsväsendet, vad skall vi återinföra härnäst? Straff för sex utanför äktenskapet eller varför inte ovillkorlig rätt till sex med den legala partnern?

Helena von Schantz skriver om en evidensfri utredning och hur sexköpslagen förstärker skamkulturen. Göran i Livbåten

ser två problem med morallagar. Det första är att de av nödvändighet bygger på stereotyper som den typiske mannen, den typiska kvinnan, den typiska torsken, den typiska horan etc. Det betyder att man skriver en lag som täcker vissa fall men inte alla. Om lagen ska vara lika för alla, vilket de flesta är överens om, så är det en dålig idé att vi får alltför många lagar som baserar sig på sådana typfall. De flesta av oss är nämligen inte typiska. (Se ovan)

Det andra problemet med morallagar är att lag är en bra grund för moral, men moral är en dålig grund för lag. När man skriver in moralen i lagboken så innebär det alltid att man tar en viss grupps (vanligen elitens) moral och pådyvlar den på alla andra. Extremfall på detta ses i muslimska länder med sharia-lagar och i vissa delar av den amerikanska lagstiftningen i synnerhet på delstatsnivå.

Gothbarbie och Fredrik Fischer gillar inte utredningen. Centerpartiets kvinnoförbundsordförande Annika Qarlsson gillar den däremot, så mycket att ingen får kommentera eller pinga hennes glädje…

Det har hänt saker i Visby också, men nu har den här bloggposten blivit så lång så det kommer i morgon.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om

,

Ett svar to “Jag säger Basta till utredningsfusket!”

  1. Undersökningar som ideologiska megafoner | Sagor från livbåten Says:

    […] fann det därför ordentligt tragikomiskt att Anna Skarhed i sin utvärdering av sexköpslagen redan från början fått instruktioner om att lagen ej fick ifrågasättas. Skulle jag själv varit undersökare i det […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: