Vad stort sker, det sker tyst

SvD har tyvärr på nyhets-och kulturplats de senaste åren mutat in positionen som ledande ärkereaktionär i debatten om Stockholms stadsplanering. Ingen liten bedrift, med tanke på att man tävlar med DN Kultur… Då är det befriande att ledarsidan finns. I en op-ed i dagens tidning pekar arkitekten och stadsbyggnadsforskaren Lars Marcus på den stora förändring inom stadsplanering som ägt rum i skuggan av den stora mediala uppståndelsen om projekt som Slussen och Tors Torn. Han citerar Erik Gustaf Geijers två sekel gamla ord: Vad stort sker, det sker tyst.

Principen, som kallas ”promenadstaden”, innebär att de stadsdelar som tidigare varit högst medvetet(!) avskilda från varandra nu skall bindas ihop så att människor lätt skall kunna ta sig däremellan även till fots eller på cykel.

Det nya är att man överger tanken på Stockholm som en skärgård av isolerade stadsdelar och istället visar hur dessa kan växa samman och samverka i en gemensam stadsstruktur. Den gamla modellen där varje stadsdel var ett självförsörjt område fördelat i bostadsgrupper och ett antal servicefunktioner – en tunnelbanestation, en skola, ett köpcentrum – stämde väl med industrisamhället.Dagens Stockholm är en segregerad stad med långa avstånd med dåligt stöd för detta och behöver utvecklas i översiktsplanens riktning mot en stad där stadsdelar samverkar och underlättar utbytet mellan sina invånare.

[…]

För Årstafältet har staden tagit fram ett förslag som fångar upp översiktplanens tankar och omsätter dem i ett konkret projekt.

Skillnaden visavi tidigare planer är slående, det är svårt att säga var den nya stadsdelen börjar och slutar, istället bygger den samman de idag existerande stadsdelarna Årsta och Östberga och binder dessa även starkare till omgivande noder vid Gullmarsplan och Årstaberg. Det sker med ny kvartersbebyggelse men inte i en doktrinär rutnätsplan utan en plan som tar upp riktningar i omgivningen och skapar stråk och platser med olika tillgänglighet och därmed utvecklingspotential. Årstafältets grönyta blir mindre men samtidigt mer tillgänglig för stockholmarna i stort och inte bara dess närmaste grannar.

Sammantaget representerar dessa planer ett stadsbyggande där samhället börjar med att vi delar rum snarare än att vi delar värderingar. Det känns befriande.

Vi fick nyss i nämnden en genomgång av dagsläget för Årstafältet, staden har fått in många synpunkter och en hel del detaljer har ändrats under planprocessen. Hela projektet med den nya stadsdelen går framåt i god fart och ser mycket lovande ut.

Bra artiklar om stadsbyggnad har även förekommit på Bonniersidan av mediasfären: Rasmus Wærn. Arkitekt SAR, i DN Kultur: Inget stadsliv utan torg, inga torg utan byggnader:

Slussen behöver formas, den måste bära en egen tanke. Människan och hennes behov av stöd och trygghet är en bra utgångspunkt. När huset vid Södermalmstorg nu tagits bort av såväl allians som opposition försvann också möjligheterna att skapa ett stadsrum som kunde ge platsen det offentliga liv som bara varma och trygga platser i händelsernas centrum kan skapa. Husets innehåll, om det nu skulle rymma scenkonst eller annan kultur, kan naturligtvis flyttas men människorna blir kvar där fotgängarbron landar.

Att politikerna plockade bort fel hus, en byggnad som inte påverkar utsikten men dämpar buller och vind, är en konsekvens av stadsbyggandets politisering. Att lyfta ut en pjäs var ett sätt att hantera opinionen, inte stadsbyggnadskonsten.

Jag håller med, det var synd att den byggnaden försvann, den hade tillfört stora kvalitéer till platsen och skapat ett riktigt torg.

Sakine Madon skriver i Expressen:

Allt kan inte anpassas till konservativa ”radikaler” i innerstaden och i närförorter som Årsta som alltid ropar ”bygg inte här!” Den som av princip hatar vägar, hus, affärer och caféer – eller tillhör gnällspikarna som årligen klagar på att det hörs ljud från Gröna lund så här års – bör överväga att flytta från innerstaden.
Varför bo i en stad om man drömmer om motsatsen?

Det händer nu saker lite varstans, i veckan presenterades också förslaget till den nya bebyggelse som skall ligga ovanpå nuvarande spårområdet vid Centralen och binda ihop City och Kungsholmen. Vid Vasagatan har bygget påbörjats av Citybanans nya stationsbyggnad. DN:s Lars Epstein har noterat det men missuppfattat vad det handlar om; han tror att glasakvariet är vad som blev  i stället för den föreslagna skyskrapan. Det som nu byggs är själva stationsbyggnaden eftersom det är bråttom att den kommer på plats. Vad som däremot skall stå ovanpå stationsbyggnaden är ännu inte beslutat (men det kommer inte att bli en skyskrapa, så långt har Epstein rätt). Den intresserade kan läsa vad vi beslutade i Stadsbyggnadsnämnden här: Protokollsutdrag 2010-03-25 § 18.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Ett svar to “Vad stort sker, det sker tyst”

  1. Johan Says:

    Bygg som ni vill. Det här vill vi ha : http://slussensurfspot.blogspot.com/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: