Hot går hem

Hoten mot Vilks, som enligt professorn och islamologen Jan Hjärpe inte finns, har den senaste veckan manifesterat sig i hackad hemsida, fysiskt våld på en universitetsföreläsning och nu senast försök till mordbrand. Det har bemötts på olika sätt, på Uppsala Universitet viker man ner sig för hoten och kommer inte att tillåta Vilks att fortsätta den föreläsning som avbröts av en uppretad mobb. Mobben vann. På DN gör däremot tidningens nya kulturchef en välkommen vändning bort från sin avdelnings tidigare fega mumlande. Björn Wiman tar entydigt ställning för rätten att häda, oavsett vilken religion det handlar om:

Likaså bör man upprepa vissa grundläggande fakta från den tidigare debatten. Som att friheten att häda är inskriven i svensk grundlag. Som att ”kränkningar” av en religion och dess mer eller mindre fiktiva symbolgestalter inte är samma sak som hets mot enskilda människor eller folkgrupper.

Även Expressen försvarar yttrandefriheten mot våldet med texter av Sakine Madon och chefredaktören Thomas Mattsson. Den film som visades då föreläsningen i Uppsala avbröts av våldsverkare var inte, som vissa fått för sig, Vilks egen. Det var en film av den iranska filmaren Sooreh Hera som visade ett par homosexuella iranska män. Att de bar masker var inte speciellt märkligt, med tanke på att homosexuella handlingar i Iran är belagda med dödsstraff… Vad gäller ”sexet” i filmen var det inte värre än att det kunnat visas i ett ungdomsprogram på SVT en vardagskväll.

Per Gudmundson gör en mycket viktig genomgång av hur attacken mot Vilks inte är ett enskilt fenomen, Sanna Rayman följer upp.

I en häpnadväckande Newsmillinlägg, skyller Broderskaparnas ordförande på offret och uppmanar media att sluta stödja Vilks eftersom det han gör inte handlar om yttrandefrihet utan om provokation… Kommentarstråden är lång, för en kompakt sågning av artikeln rekommenderas Peter Santeson-Wilsons inslag,  Peter har också skrivit om det villkorade och selektiva stöd för yttrandefriheten som luftats av generalen i intellektets lätta garde; Ulrika Knutson, publicistklubbens ordförande(!)

Men alla ledande kulturpersoner är tack och lov inte så fegt priciplösa som Ulrika Knutson. Så här skrev Svenska Akademins ständige sekreterare Peter Englund när frågan var aktuell för två månader sedan:

Ställd inför nyheten att de extremistiska hoten mot Lars Vilks uppenbarligen börjat röra sig från ord till handling, finns det bara en sak att göra: att ta avstånd från den här fanatismen – utan glidningar, utan reservationer, utan relativiseringar  och utan på skruvar ställda förbehåll – och ställa sig på den hotades sida.

För en gång skull kan jag säga så här: det hela är mycket enkelt. Att tysta Lars Vilks handlar i förlängningen om att tysta oss alla. Om hans konst kan vi alltid diskutera. Om hans rätt att utöva den – aldrig.

På SvD Brännpunkt skrev filosofiprofessorn Per Bauhn:

Vem som helst kan känna sig kränkt av vad som helst.

I Schweiz kände man sig till exempel kränkt av islams synliga närvaro och röstade för ett förbud mot minareter. I Frankrike kommer kanske burkan att gå samma väg – också därför att en sekulär majoritet känner sig just kränkt och utmanad av en islamistisk klädkod.

När islamister och deras apologeter ropar på lagstiftning baserad på kränkthet, så bör de alltså vara medvetna om vilka dörrar de öppnar, och att de inte har monopol på känslan av kränkthet.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

2 svar to “Hot går hem”

  1. marianne Says:

    Asylinvandringen medför nu värre och värre problem.
    Den tioåriga flickans föräldrar vet nog var hon är, detta är ett försök att vinna permanent uppehållstillstånd!

  2. mange Says:

    När idioter som de där vi såg i Uppsala börjar spotta, skrika, förnedra – inte bara gentemot Vilks utan mot andra personer i salen också – så stakar de ut vägen till sitt eget förtryck.

    Svensson orkar egentligen inte bry sig om nån tokig gubbe som visar gaysex som exempel på religiös/kulturell provokation. Men när folk försöker ha ihjäl den där gubben händer det saker… men vad?

    Ett exempel kan vara att invandring- och integration börjar hamna längre upp på opinionsmätningarnas rankingar. Då vaknar politikerna. Och sedan är karusellen igång, även om det sköts på ett ganska tamt svenskt sätt.

    Resultatet? Fråga muslimerna i Danmark.

    Kanske ska man tänka sig för nästa gång innan man spottar på vanligt folk i en vanlig sal på ett vanligt svenskt universitet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: