En rödsvartvit värld

Fredrik Y Törn och Johan Ingerö är förundrade över de skilda måttstockarna i hur olika uttalanden uppfattas beroende på vilken partifärg den har som uttalar dem. Johan avslutar en smula uppgivet med

Men tyvärr är väl detta den logiska följden av en mediekultur som fäster högre vikt vid regeringens representationsnotor än vid dess statsbudget.

Men det finns ljus i mörkret. En del tidningar har faktiskt börjat granska vad politiker säger, till exempel de inte särskilt sanna påståendena att ”alltfler unga kommer i kontakt med droger” och ”25 000 välfärdsarbetare har försvunnit från den gemensamma välfärden under alliansregeringen”. Man kanske kan hoppas på att det också leder till en djupare granskning av prioriteringarna och den ”vanliga” maktutövningen i politiken.

För att återgå till Tobleronereaktionerna: Det finns faktiskt en ”logisk” anledning till att så många vänstertyckare och ledarskribenter blir ärligt upprörda över en skämtsam gliring för något Sahlin faktiskt gjort, men inte finner något fel i att Reinfeldt utmålas som varulv, pedofil och kvinnomisshandlare som inför stupstock för människor eftersom han för en satanisk politik som vill ont

Grunden i vänsterns och inte minst Socialdemokraternas självbild, den som återbekräftas varje Första maj, är att det är de som är goda, motståndarna är inte dåliga för att de har dålig politik, de är dåliga människor.

Lyssna på ett Förstamajtal, varför inte den socialdemokratiska partiledarens tal i lördags: ”Sverige behöver en regering med andra drivkrafter än att göra ont.

I Sovjetunionen ansåg sig de styrande också stå för den enda godheten. När de såg att verkligheten inte blev som planerat så drog de slutsatsen att någon saboterat deras politik. Verkliga och inbillade ”kontrarevolutionärer” hamnade i fångläger, de som hade tur alltså….

Socialdemokraterna i Sverige tar dock inte till så drastiska metoder. När de är i opposition brännmärker de visserligen sina motståndare som ”felprogrammerade” som ”vill ont” och därför bedriver en ”satanisk” politik. Men när de själva sitter vid makten skyller de inte på någon. För då ser de inte ens problemen därute i verkligheten, och de bryr sig inte heller. De vill ju gott och per definition så blir därför allt gott när de styr. Det viktiga är att säga att man är god och att göra av med så mycket pengar som möjligt, vad effekten blir är ointressant.

Jag har tidigare många gånger skrivit om fenomenet, det tål att påpekas igen och igen.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Ett svar to “En rödsvartvit värld”

  1. Röda bloggare klär inte i klänning « No size fits all Says:

    […] Ledande vänsterföreträdare blir upprörda över att kallas för ”kartell” och ”experiment”, ett skämt om ”Tobleronepolitik” anses som avgrunden av nedrighet. Själva utmålar de Fredrik Reinfeldt som varulv, pedofil och kvinnomisshandlare som inför stupstock för människor eftersom han för en satanisk politik som vill ont. Jo det är till att ha skillnad på referensramarna. […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: